Prs med Amaanda

Okej, min mall:

Namn: Elsa Johnson
Ålder: 14 år.
Utseende: Eh... Hur ska de se ut? cx
Personlighet: Glad och positiv, ler mycket. Modig. Pratar mycket. Är inte så värst smart men väldigt snäll.
Elevhem: Gryffindor.
Intressen: Måla. Älskar att ÄTA.
Familj: Tvillingsystern, lillasyster i årskurs 2, Mamma och Pappa.
Favoritämne: Försvar mot svartkonster.

Amaanda

Sådär, här kommer min:

Haha jag vet inte hur de ska se ut x) Honungsblonda kanske? Gröna ögon och spinkiga, fast långa?

Namn: Emma Johnson
Ålder: 14 år.
Utseende: tjaaa haha..
Personlighet: Det mesta rollas fram, men lite grund att stå på i alla fall: Emma håller sig i bakgrunden tills hon lärt känna människor, när hon blivit vän med dem pratar hon som en galning.
Hon är ganska stöttade mot sina vänner och kommer med bra råd. Hon är dålig på att hitta på saker, och de blir ofta att hon försöker dra sig ur när kompisar frågar om hon vill hitta på något.
Elevhem: Gryffindor.
Intressen: Läsa. Hon pluggar också en hel del. Och när hon har tid över brukar hon roa sig med att bland till trolldrycker, både gamla och nya recept.
Familj: Tvillingsystern Elsa, lillasyster i årskurs 2, Mamma och Pappa.
Favoritämne: Trolldryckskonst på den svenska skolan. På Hogwarts är det förvandlingskonst.

Det utseendet blir bra ^^ Kan du börja?

[Okay. Men vad ska lillasystern heta? X)]

Jag klättrade in i den splitternya bilen mamma köpt bara en vecka efter att vi kommit fram till vårt nya hus i London. Den mintgröna villan låg inbäddat i ett område fullt med en massa brittiska mugglare. Och det tvingade oss till att ta till försiktighetsåtgärder som aldrig förr.
I Sverige hade vi bott ute på landet, där vi kunde vara ifred från alla nyfikna mugglarögon. Men här var allting så tätt inpå...
Mamma vred plötsligt så häftigt på ratten att alla slungades åt sidan. Min lillasysters glasögon hamnade på sned och fick henne att se så knasig ut att jag inte kunde låta bli att fnissa till.
Pappa muttrade tyst för sig själv 'vid merlins skägg, vi borde använt flampulver istället för det här odjuret...' Medan mamma koncentrerat väjde undan för ilska förare som hade oturen att möta oss i traffiken. Trots att mamma var mugglarfödd var det ett bra tag sedan hon körde bil. En fakta hon aldrig ville erkänna.
"Ska det bli roligt att börja på den nya skolan, ungar?" Ropade pappa till oss i baksätet när han mumlat klart.

[Okej, lite weird inlägg. Med backstory och allt. Men jaja, vi är igång med det här rollet iaf! ]

[Hon kan heta typ Anna eller nått cx]

Jag funderade lite. Visst, det skulle väl bli kul, men det känns väldigt nervöst. Vissa av mina vänner från den nordiska trollkonstskolan, som låg långt uppe i Sverige, skulle inte flytta och börja på Hogwarts utan bli hemskolade av sina föräldrar och det kändes lite sorgset. Fast det blir nog bra.
"Det blir nog kul," svarade jag och log.
Vi kom fram till Kings Cross-stationen. Mamma parkerade försiktigt och vi klättrade ur bilen, lite lättade över att bilturen var över.

Kings Cross-stationen kryllade av mugglare. De sprang kors och tvärs över perrongen i jakt på rätt tåg.
Och i mitten av allt samman stod nu jag och min familj. Pappa krängde ut våra koffertar ur bilens bakre del medan Anna studsade upp och ner bredvid honom. Hon hade inte trivts så bra på den nordiska trollkonstskolan, och nu var hon ivrigast av oss alla att börja på Hogwarts. Själv hade jag ingen bra uppfattning om vad jag tyckte. Jag tryckte ner både missnöjet över att förlora mina vänner och ivern över att jag skulle få träda in i Stora salens stjärnbeströdda tak. Jag hade läst och fascinerats så många gånger av Hogwarts i Hogwarts Historia. Men när det fanns så många olika tankar i mitt huvud kändes det bäst att försöka vara så neutral som möjligt. Annars skulle jag kanske bli galen tillslut.
"Pappa pappa! Hur kommer vi till Hogwarts? Åh, jag kan inte vänta! Det kan jag bara inte! Vi kommer snart vara där! Förstår du det, pappa? Förstår du att jag snart kommer vara där?!"
Pappa log då han placerade den sista kofferten på vagnen. Han torkade av svetten på byxbenen i samma sekund som mamma dök upp. Hon hade varit iväg för att orientera sig i folkvimlet.
"Det är den här vägen", sa hon och nickade med huvudet åt hållet de skulle till.