Divergent [PRS Angelinaa]

Angelinaa

Mall:
Namn:
Kön:
Hemmafalang:
Utseende:
Familj & Bakgrund:
Personlighet:
Övrigt:

Namn: May Nyx
Kön: Tjej
Ex-falang: De lärda
Utseende:
Familj & Bakgrund: Växte upp med sin mamma och pappa, har aldrig riktigt känt som om hon har varit som dem andra lärda, men trivdes ändå väldigt bra.
Personlighet: Rollas
Övrigt:-

Namn: Clare Lopez
Kön: tjej
Ex-falang: De fridfulla
Utseende:
Familj & Bakgrund: Syster Mary, pappa Dave och mamma Celine
Personlighet: hon är tjejen man lätt kan glömma, hon är tyst och alltid i bakgrunden. Hon delar inte med sig av sin åsikt.
Övrigt: hon är lesbisk...

Kan du börja?

Sure! Vi börjar efter ceremonin.

Clare
Jag hade precis lämnat De fridfulla. Min mor, min far och min syster stod fortfarande och stirrade med stora ögon. De tappra, falangen jag hade valt, började plötsligt springa. Jag blev knuffad, sida till sida, tills jag kunde börja springa.

"Ska vi hoppa?", frågade jag hemmanovisen som stod bredvid mg när vi stod vid tågrälset. Han vände sig mot mig och log.
"Ja. Men det är lugnt, jag hjälper dig", sa han, "James, förresten."
Jag granskade James ansikte. Han hade ljus hy och hade gröna, vackra ögon.
"Tack. Clare", svarade jag tyst och vände blicken mot rälsen. Snart...

((Eh... Jag rollar liksom inte med karaktärer som redan existerar, kan du bara byta ut Uriah mot någon random person som inte är med i böckerna?))

Woops, sorry xD

((tack för att du ändra ^^))

May tittade inte mot sina föräldrar medan hon sprang ut ur salen med dem tappra. Hon hade sagt åt dem innan att hon tänkte byta falang. Hon brydde sig inte om reglerna om att inte prata om saken. Hon hade aldrig varit mycket för regler. Hennes föräldrar hade på sätt och vis accepterat det, eller gett upp. May visste aldrig hur hennes föräldrar såg henne, som barnet dem älskade vad hon än gjorde, eller det hopplösa barnet de bara inte orkade bry sig mycket om. Hon trodde i alla fall inte de hatade henne, även om de hade gett upp hoppet om henne.
May hade i smyg studerat hur de tappra betedde sig efter ceremonin året innan. Hon hade sett dem komma springande från byggnaden och sedan hoppade på tåget i farten. Vad som hände sedan visste hon så klart inte.
Hon hade varit ute och sprungit för att förbereda sig för denna dag, hon hade tränat på andra sätt också. Hon var redo på allt vad de tappras inträdesprov skulle innebära.
Väl nere vid rälsen kändes det som om tåget kom på en gång, samtidigt var det som om hon var tvungen att vänta en evighet. När tåget kom blev May på helspänn, om hon misslyckades skulle hon bli tvingad att leva som falanglös. Men hon skulle klara det, hon visste att hon hade tillräckligt med kraft. Enligt hennes uträkningar i alla fall. Hon började springa bredvid tåget.

Clare ~

Jag tog ett djupt andetag när man hörde det gnisslande ljudet från tåget. Efter en stund skymtade jag tåget och började springa. Jag sprang bakom en tjej med blont hår. James sprang bredvid mig, och tog plötsligt min hand. Han drog mig före den blonda tjejen. Han ökade takten. Jag kämpade för att hålla samma tempo som honom. Efter en liten, liten stund var det en öppning bredvid James.
"Lycka till!", ropade han, tog sats och hoppade. En viss förtvivlan började växa i min mage. Jag tog sats och hoppade. Det såg ut att gå bra, men plötsligt puttade en hemmanovis till mig. Jag tappade greppet och hängde i tåget med en hand. Snälla, hjälp mig...

Medan May sprang räknade hon upp alla uträkningar hon hade gjort angående påhoppet av tåget. Hon hade först problem med att komma fram till tågdörren. De infödda knuffade sig framåt med mer självsäkerhet än henne själv. Tillslut lyckades hon ta tag i en dörr. Hon drog sig upp, och kom ihåg att snabbt få till fotfäste. Hon skulle aldrig klara av att dra sig med enbart armstyrka. Hon hoppade och lyckades landa bra. Hon var på tåget, hon hade klarat första delen! Det var en liten del, en liten seger, men ändå, en seger.
May vände sig om mot dörren för att kunna se hennes gamla liv försvann. Hon fick syn på en annan novice från en annan falang. En från de fridfulla? Vad gjorde hon bland de tappra? Det var ett ovanligt byte. Intressant. May ville gärna se hur flickan från de fridfulla skulle klara det i den nya falangen. Självklart skulle May hjälpa henne upp på tåget. Hon sträckte fram sin hand mot flickan.
"Här! Ta min hand" sa hon högt för att höras över tågets oljud.