Rollspel med Pinkie Pie

Pinkie Pie
Mallen
Namn:
Efternamn:
Elevhem:
Ålder:
Blodstatus:
Övrigt:

Namn: Amy
Efternamn: White
Kön: Tjej
Elevhem: Rollas
Ålder: 11
Blodstatus: Mugglarfödd
Personlighet: Mycket blyg och gömmer sig ofta under sitt hår eller en luva för att inte bli sedd. Men när man lär kanna henne så är hon glad och tar för sig.
Utseende: Blont ganska långt hår, blåa ögon och naturligt röda läppar.
Övrigt: -

Idag jag ska åka till Hogwart, jag och mammas står framför en tegelvägg och är lite osäkra. Jag har aldrig sprungit igenom portalen innan men mamma frågade en trollkarlsfamilj när vi var i Diagonalgränden för att köpa mina böcker, hur vi skulle göra. Så nu står vi framför tegelväggen mellan perrong 9 och perrong 10. Jag hade svårt att tro att det var en riktig portal som leder till där Hogwartsexpressen går ifrån, men det var sant. En familj som gick före oss sprang rakt igenom väggen mitt framför ögonen på oss och sen var det våran tur. Jag tog tag i mammas hand och vi började springa. När jag är bara en bit ifrån så ångrar jag mig och försöker stanna, men det är försent. Jag kommer ut på andra sidan där massivs med trollkarlar står med sina barn och kramas och säger adjö till varandra.

(Ooops är lite trött sorry ändrar)

(Aa visst vilket tycker du? Hufflepuff eller?

Jag tittar upp på mamma och ser att hon är tårögd, jag sträcker upparmarna så att hon kan ge mig en kram innan jag stiger på tåget. Det är många barn på tåget och jag letar ett tag innan jag hittar en tom kupé. Jag går in och sätter mig ner.

Jag tittar upp på pojken och undrar om han pratar med mig, eftersom att det inte är någon i närheten så svarar jag honom.
"Ja" säger jag tyst. Pojke ser ut att vara i min ålder och kanske vet han lika lite som jag vet om vad som händer och vad som ska hända. Han är söt med sitt bruna hår och han har ett lite finurligt leende. Jag ler snabbt innan jag sticker ner näsan i en bok som handlar om trollkarlars historien.

Jag tittar nyfiket på honom i smyg och ler bakom boken, men jag hoppas att han inte märkte något.

"Jag heter Amy" sa jag blygt och tittar knappt upp på honom.

"Vet du mycket om vad som ska hända där?" frågade jag försiktigt.