Drakdräparna (Privat rollspel med Fellrendión, Queen Boo och Choppa)

DRAKDRÄPARNA

~Queen Boo & Choppa~

(Detta är alltså ett "privat" rollspel så bara vi får skriva här)

Jag utvecklade handlingen lite...

Handling:

Den fattiga familjen lever under vikingatiden. På den tiden har många det svårt och det mesta går ut på att försörja sig själv. Deras djur, likt många andra familjer, har blivit tagna under nätterna.
Utan några djur är det svårt att få mat. I skogen håller deras fiender till så de kan heller inte få det därifrån.

För att överleva måste de dräpa draken Nidhögg. Från olika sägner talas det om att draken kommer direkt från Hel. Bland de mest fasansfulla ställen man kan tänka sig. Onda människor kommer dit när de dör.
Draken tycks ha tagit sig in i Midgård och sägs hålla till i bergen som inte ligger så långt ifrån deras hus. Folk tror att draken är den som tagit djuren och den som lyckas dräpa den utlovas stora rikedomar.

Föräldrarna i familjen tillåter inte sina barn att göra det. De anser att det är föräldrarnas uppgift att sköta om familjen även om de själva inte lyckas med det. Men ändå lyckas deras tre barn att fly därifrån.


MALL:


Namn:
Ålder:
Utseende:
Kläder:
Bra på:
Dålig på:
Vapen:
Övrigt:

Namn: Disa
Ålder: 15
Utseende: Långt brunt hår, bruna ögon, inte så lång, spinkig, fräknig. Hon har förlorat synen på det ena ögat.
Kläder: något sådant, men lite "fattigare"
Bra på: Att klättra, skjuta med pilbåge och hon hör bra.
Dålig på: Närstrid med svärd och hon kan inte simma.
Vapen: En pilbåge och en dolk.
Övrigt: Rollas om det är något.

Namn: Sigrid

Ålder: 14

Utseende: Blonda långa flätor. Himmelsblå ögon. Ett runt och litet ansikte och fräknar.

Kläder: En grå enkel klänning med ett mörkgrönt förkläde.

Bra på: Att hitta hemliga gångar

Dålig på: Att smyga

Vapen: Ett spjut smyckad med röda fjädrar.

Övrigt: Hennes mor hittade hennes spjut i skogen en dag och tror att den tillhört en völva med magiska krafter så därför stal hon den i sista sekunden för att hon ville ha så mycket tur som möjligt i striden mot draken.

Namn: Valentina
Ålder: 13
Utseende: Kolsvart hår i en fläta längs ryggen, lång och smal. Gröna ögon och blek hud.
Kläder: En beige/grå klänning som är för liten och bara når till knäna. Alldeles för stora träskor
Bra på: Att simma, smyga och att slåss
Dålig på: Sikta när hon ska kasta/skjuta saker, hon är inte dålig på att klättra men hon är höjdrädd, har dålig mörkersyn
Vapen: Ett svärd som hon stulit från en hövding, och en kniv
Övrigt: Hon är väldigt brutal, blir arg lätt och blir då aggressiv.

(Jag kan väl börja?)

Sigrid smög försiktigt ut ur huset. Hon råkade nog väsnas för mycket men innan hennes föräldrar hann resa sig så var hon ute ur huset. Hon sprang långt med sina systrar inte långt framför sig.
Det var väldigt mörkt ute. Det enda som lyste upp deras väg var månen.

"Har ni allt ni behöver nu"? Fick hon fram efter en stund. Ingen hade sagt något ord till någon annan sen de flytt från huset.

Valentina nickade. ''Jag tror det, men jag har ju bara en kniv med mig'' sa hon tyst. Hon snubblade över en sten men lyckades hålla balansen.
Kniven hängde tungt i hennes bälte, hon visste att hon skulle behöva något mer. Hon suckade. ''Jag vet vart jag ska, innan vi...'' viskade hon, och nickade mot ett hus.

"Ja... Jag tror det", svarade Disa. Hon suckade och satte sig på en sten. Hur skulle de dräpa en drake, egentligen?
"Var ska du?", frågade hon Valentina.

Huset var inte speciellt stort och såg väldigt gammalt och övergivet ut.
"Så vi stannar där för natten"? Sa Sigrid undrandes.
Hon ville försäkra sig om att hon sagt rätt men väntade inte innan hon började gå mot det.

På något sätt var det spännande att rymma hemifrån, och att försöka dräpa en drake. Hon hade heller aldrig besökt bergen även om det inte var långt från där de bodde. Men samtidigt var idén läskig.

Valentina nickade. ''Du vet att jag är mörkrädd'' sa hon till Sigrid. Då hörde hon ett ljud av hovklapper på vägen. Hästar. Och en vagn.
(Det fanns häst och vagn då va?)
Det lät som många hästar, kanske fyra eller fem stycken. Hon såg hövdingens vagn komma på vägen, med de vackra röda hästarna i täten. Valentina hade alltid älskat hästar.
Då fick hon en idé. Hon gick fram till vägkanten och ´kusken saktade in vagnen. Hästarna gnäggade när de stannade. Ett tygskynke drogs undan och mycket riktigt, där satt hövdingen. Valentina antog sin mest vilsna och oskyldiga min. ''Ursäkta, men vet du vilket håll byn ligger åt? Jag och mina systrar har gått vilse...'' sa hon skamset.

(Vet inte...)

Disa tittade på när Valentina gick mot hästarna och vagnen.
"Vad gör hon?", viskade hon till Sigrid.

Disa undrade vad mor och far skulle säga när de såg att deras döttrar hade rymt. Hon trodde inte att de skulle bli speciellt glada.