Prs Queen Boo och Angelinaa

Häjhäj! Här är tråden!

Mallen tänkte jag ungefär såhär:

Namn:
Ålder:
Kön:
Art:
Personlighet:
Utseende:
Speciella krafter:
Övrigt:


Blir det bra, eller behövs det något mer? Angelinaa

Det blir bra

Namn: Blake Khazhak
Ålder: 211, men ser ut som ca 19 (eller vad tycker du?)
Kön: Kille
Art: Demon
Personlighet: rollas
Utseende: Svart rufsigt hår, kalla ljusblå ögon, en smula spinkig. Har också en svans som denna , som han alltid gömmer under tröjan, i ryggen.
Speciella krafter: Väldigt stark och har mycket energi så han blir sällan trött. Sår och skador helar väldigt fort av sig självt. Han kan ändra utseende för att lura människor genom att låssas vara vanliga personer. På grund av hans låga rank är han inte särskilt bra på det, demoner, änglar och till och med människor med skarp syn ser direkt vad han egentligen är.
Övrigt:-

Blir det bra?

Ditt namn då?

Namn: Afrodite Darkness
Ålder: 18
Kön: tjej
Art: Ängel
Personlighet: Rollas fram
Utseende: Hon har nästan kolsvart hår, med lila slingor i. Ganska lång, ca 170 cm. Stora, vackra vingar, som skimrar i lila när hon rör sig, hon kan vika ihop vingarna så att de inte märks om hon gömmer dom under tröjan
Speciella krafter: Hon ser späd ut men är väldigt stark. Hon kan både läsa människors tankar och manipulera dem. Hon är väldigt kraftfull trots att hon är lågt rankad. Hon kan ju flyga (ofc) och kan även skifta utseende när hon vill, men så som jag beskrev henne förut ser hon ut när hon inte tänker på utseendet.
Övrigt:-

Blir det bra?

Jag fixade namnet
Vill du börja?

(haaha förlåt höll på att dö när jag försökte säga namnet! Sa typ bläjk kashacakov elr nåt! Oki)

Jag stirrade på min ledare. ''Får jag lämna himlen?'' sa jag förvånat, men glatt. Hon nickade, inte särskilt förvånad över min reaktion.
''Du ska leva bland människorna, som en vanlig elev på en skola. En ny demon har skickats ut på jorden, ännu en. '' sa hon.

((Det är typ bläjk XP Men Khazhak är mer typ Kass-hack XP fast det är inge viktigt XP))

Blake studerade sin nya lägenhet och ställde ner sin väska på golvet bredvid dörren.
Det var nästan tio år sedan han fått jobba ute på fältet senats. I tio år hade han varit tvungen att arbeta som assistent till en högre rankad demon. Jobbet hade varit så oändligt tråkigt att Blake brukade drömma om dagen han skulle få komma tillbaks upp på jorden, och nu var den äntligen här. Nu skulle ingen hålla koll på om han sov när han egentligen skulle jobba, och ingen skulle titta ner på honom på grund av hans låga rank. Men bäst av allt var nog människorna. Han älskade att jobba med dem människor, eller emot dem var kanske ett bättre ord val. Blakes uppdrag var inte att göra någon större skada, bara se till att människorna kom ihåg hur hemskt livet kunde vara. Det borde inte vara något problem. Han skulle trotts allt jobba på en skola. Människorna skulle klara av att göra sitt liv till ett helvete utan att Blake ens skulle behöva röra sig ur sängen.
Han sparkade av sig skorna och gick längre in i lägenheten. Den var väldigt liten, en smal säng stod i ett hörn, i andra hörnet låg köket. Blake gick ivrigt fram till det vita kylskåpet och slog upp dörren. Han behövde egentligen inte mat, men det hindrade honom inte från att uppskatta jordens sötsaker. Förutom en burk med läsk var kylen helt tom. Blake tog en smula besviken ut läsken och öppnade den. Den mjuka pysandet fick honom på bättre humör, han skulle säkert ha det ganska enkelt att få tag på mer saker.
Vid väggen mitt emot toalett dörren fanns en tv. Blake slog sig ner på den slitna men ändå mjuka soffan framför tv:n och tog en klunk ur läskflaskan. Det fanns ännu en grej Blake gillade med jorden, även om han aldrig erkände det för andra demoner, det skulle vara pinsamt, och det var teknologin. Han älskade att titta på tv och undersöka datorer. Eftersom att han inte skulle börja på skolan förrän nästa dag slog han på tv:n och satte sig till rätta. Bäst att vara ordentligt utvilad till första arbetsdagen.

Jag hoppade upp i luften och gjorde en volt. Så gjorde jag när jag var glad. ''När åker jag?'' skrattade jag, och ledaren log bistert. ''Nu'' sa hon, och räckte fram en stor bunt pengar. Hon informerade mig om vart jag skulle bo, vilken skola jag skulle gå på. Sedan kom hästen som skulle föra mig till jorden. Jag satt upp, och det bar iväg.
Vi red ut genom portarna, och befann oss plötsligt mitt i ingenting. Allt jag kände var hästens rörelser under mig, allt jag såg var hästen och mitt långa mörka hår.
Sedan, efter en lång stund, red vi igenom en port igen, och jag landade på jorden.
Jag såg mig omkring. Det blåste kallt, gräset var lite gult och det var underbart. Inte sådär onödigt perfekt som i himlen, där jag hade växt upp.
Jag hoppade av hästen, och lyfte själv med mina vingar.
Strax befann jag mig i skogen utanför huset med lägenheter där jag skulle bo.

Blake slumrade i soffan. Han behövde egentligen inte sova, men han gjorde det ändå. Precis som med sötsaker var det helt enkelt något han gillade att göra för egen njutning.
Plötsligt ryckte Blake till och vaknade upp. Det tog honom några sekunder att förstå vad som hade stört hans sömn. Det var luften. Den var inte som vanligt. Plötsligt kändes den frisk och kall, som efter att man hade ätit mint. Blake avskydde den känslan, han kände alltid så när en ängel var i närheten. Blake ryste till och hans svans ställde sig på ända. Känslan var särskilt stark, så det kunde vara inbillning, eller extra känslighet efter att ha tillbringat så mycket tid i helvetet. Det kunde ju vara någon ängel som bara passerade förbi också. I så fall var det bäst för Blake att vara försiktig. Han var säker på att han inte skulle vara någons första måltavla, han var alldeles för oviktig för att någon skulle jaga efter honom. Men om en ängel tog vägarna förbi och kände av honom skulle ängeln kanske försöka skicka tillbaks honom till helvetet, eller i alla fall kasta lite heligt vatten på honom. Det skulle vara hemskt.
Blake ställde sig upp för att känna efter ordentligt och vara på sin vakt. Han tänkte inte låta sig falla offer för en ängel innan han ens hade börjat på sitt uppdrag.

(Jag skriver också i tredje person nu då...)

Afrodite sniffade i luften. Det luktade... hon kunde inte förklara det. Det luktade inte illa, men att säga att det luktade obehagligt var en stark underdrift.
Håret reste sig i nacken och hon rynkade på näsan. Det var såhär de hade beskrivit det... hur en demon luktade. Hur man visste att den var där. Hon undrade om det var hennes demon. Det var så man kallade det i himlen. Min demon.
Men, hon ignorerade känslan. Istället gick hon in genom en dörr, och det blev ännu värre. Värre och värre för varje trappsteg hon gick upp på. Tillslut hade hon gått tre trappor upp, där det inte längre gick att ignorera känslan. Bodde det en demon i huset? Hon hoppades inte det. Men tänk om... tänk om det var hennes demon?

Känslan blev värre och värre. Ängeln kom helt klart närmare och närmare. Blake morrade tyst till. Det var inte rättvist! Vem orkade ens bry sig om honom? Hans uppdrag var så litet och värdelöst att det skulle var klart onödigt att skicka någon efter honom. Slöseri.
Nu var Blake i alla fall säker på att han inte inbillade sig saker. Så himla orättvist! Blake hade inte ens pratat med en människa sedan han kom upp!
Blake smög fram till dörren, där hans väska fortfarande låg. Han tänkte inte möta en ängel obeväpnad. I väskan låg hans svärd. Det var tunt och gick att vika ihop. Det var gjort av ett speciellt material som bara skadade änglar.
Blake vek upp svärdet och tog det hårt i handen. Han hade bara slagits mot en riktig ängel en gång, det var över hundra år sedan. Det hade faktiskt gått bra, han hade lyckats skicka tillbaks ängeln till himmeln, utan att själv bli allvarligt skadad, han kunde säkert göra det igen.
Mint-känslan fick Blakes hals att värka. Ändå hade han kvar hopp om att ängeln inte var ute efter honom.