Revelations (prs)

Detta är ett privat rollspel mellan mig och Tsurechii ♥

mall
Namn: Kiera Dermath
Ålder: 24 år.
Kön: Kvinna.
Utseende:
Hon har blont, nästan vitt hår, isblåa ögon och blek hy. Hon ser ut som om hon är född ur snön ^^
Personlighet: Bryr sig inte om vad som händer med folk, hon har ett mål och det är allt hon bryr sig om. Men hon är duktig på att smälta in och kan vara både artig och väluppfostrad.
Kan hantera sina vapen väl, även om, hon helst undviker det. Kiera är extremt vacker men det är inget hon bryr sig om, eller lägger märke till. Hon tål kyla väl då hon är uppvuxen i ett snöigt norr. Resten rollas fram.
Familj: Far vid namn Haltor, mor vid namn Cassandra.
Status: Adlig.
Djur: En Chaiar, en djävulshäst vid namn Dragor.
Vapen: Huvudsakligen pilbåge, men har även ett svärd vid höften för att kunna försvara sig.
Hemland/Hem värld: Land, Erija. Värld, Färden till Norr.
Övrigt: Hon är på flykt undan sin mor som vill döda henne utan att hon vet varför. Resten avslöjas under rollet.

Hon kände trägrenen snärta till över kinden, strax följt av blodet som rann ner i hennes mun. Trots att skogen var tätt och nästintill framåtkomlig saktade hon inte ner utan manade på den svarta hästen.
"Fortare Dragor, vi måste ta oss långt här ifrån" sa hon och det var som hästen svarade henne när han nickade och ökade farten. Kiera hukade sig ner för att undvika grenarna som var i ögonhöjd.
Hon slängde en blick bakåt för att se om hon kunde se dem som jagade henne, men hon såg dem inte. Plötsligt kände hon en kall bris runt henne, Dragor gnäggade högt innan hon kände ett sug runt henne, allt blev mörkt för att snart bli väldigt ljust.
Dragor stannade och Kiera öppnade åter ögonen för att se att de var kvar i skogen, hon var inte säker på vad som hänt precis. Hennes första tanke var att hennes mor hade fått tag på någon trollkunnig och att de nu kunde spåra henne, hon såg på Dragor.
"Vi måste här ifrån, vi måste finna Nain" sa hon och Dragor nickade innan han åter började galoppera.
Kiera hukade sig åter för att slippa få grenar i ansiktet, blodet rann fortfarande ner för hennes kind och hon tog tag i Dragors tyglar då hon plötsligt stod framför en stor mur, hästen stannade genast och hon såg förvånat på honom.
"Det här är inte Nazaria" sa Kiera och såg upp på muren.

Kiera höjde ett ögonbryn, en ovana hennes far hade gett henne, det var deras sätt att uttrycka sig. Kiera visste att det var något som kunde gå människor på nerverna, men hon var inte beredd att sluta med det, trots att det inte passade sig en adelsdam.
Kiera såg på mannen som hade presenterat sig, Fudo. Så den här mannen var kapten? Vart hon än anlände fanns det soldater, hon avskydde soldater, de flesta hon stött på levde utan moral, de tog vad de vill ha, när de ville ha det. Hon tittade ner på Dragor som mötte hennes blick, den här gången skulle ödet inte bli det samma ifall de försökte förslava henne, Dragor nickade instämmande och Kiera log ett varmt leende åt hästen innan hon tittade ner på mannen och leendet var som bortblåst.
Han verkade angelägen att få in henne i staden, han hade nämnt monster, monster? Hon var inte säker vad han hade menat med det.
Därifrån hon kom fanns inga monster, men hon misstänkte att hon inte längre var i hennes egna värld, hur oroande det än var så var allt för olikt här och då hade hon bara sett muren och mannens kläder framför sig. Kiera hade hela sitt liv studerat andra länder och hon visste att hon inte befann sig i någon av dem. Det kanske fanns det mannen kallade monster här. Hon såg på honom och nickade sedan och red in genom portarna. Hon var inte längre på hemmaplan och hon hade inte tid att vara kräsen när det gällde skydd, hon visste inte när nästa chans kunde komma upp igen. Hon tittade åter ner på mannen.
"Mitt namn är Kiera" svarade hon bara, det fanns ingen anledning att avslöja vem hon var mer ingående om hon ändå varifrån en annan värld, men om hon på något sätt var kvar i sin egna värld, ville hon inte bli avslöjad till Cassandra och dödad.
Kiera rörde handen till kinden och kände på blodet, hon hade glömt av såret. Hon funderade en stund, personer med högre militära grader brukar vara nära makten och makt betyder information.
Kiera nickade bara åt mannen som svar och väntade på att han skulle visa vägen till herrgården.

Kiera såg ner på mannen, han hade velat se honom försöka tvinga henne till något. Men sen skakade hon på huvudet, hon visste inte vad den här mannen kunde och hennes far hade tidigt lärt henne att övermod oftast ledde till döden.
Kiera såg sig runt i staden, den liknade huvudstaden i hennes egna land, men samtidigt inte, det var något som skilde dem åt, hon var dock inte säker på vad.
Kiera studerade omgivningen och var väldigt noga med att minnas vilken väg de tog om hon behövde ta sig därifrån.
Kiera studerade mannen när han gjorde ett ljud, men sa inget, hon misstänkte att han tänkte på något och det intresserade henne inte.
Hon såg sedan på honom med en tveksam blick, det fanns ingen mening för henne att försöka förklara för honom vart ifrån hon var.
"Jag har kommit långt ifrån" var allt hon svarade då det var sant. Hon funderade en stund innan hon ryckte på axlarna. "Jag vet inte, inte särskilt länge"
Hon visste inte hur lång tid det hade tagit för henne att rida igenom skogen, men hon misstänkte att det inte hade varit särskilt länge.

Kiera fann det nästan roande då hon såg att mannen framför henne verkade vara irriterad på henne, hon kunde inte låta bli att le lite.
Det var inte någon större bedrift att hon hade gjort den andra mannen irriterad, det kunde snarare vara farligt då hon inte visste vart hon var eller vad som kunde hända. Men hade mannen trott att hon skulle avslöja hela sin livshistoria för honom?
Kiera tittade på stallet som mannen ledde dem till. Dragor frustade missnöjt och Kiera log lite.
"Du har varit på värre platser" sa hon till honom innan hon satte av Dragor, hon tittade ner på den grusiga marken. Hon studerade Fudo när hon landat på marken, de var lika långa, hon log, det var ovanligt att hon träffade folk som var i hennes längd sedan hon lämnat Erija.
Simon var kortare en henne, inte mycket endast några centimeter, trots det störde han sig på det.
Kiera funderade en stund innan hon såg på mannen.
"Kan jag bara släppa honom? Han föredrar att vara ute i det fria framför att stå i en trång spilta" sa hon bestämt, hon ville inte tvinga in Dragor i ett stall om hon inte var tvungen. Hon visste att Dragor skulle göra det utan att protestera, han skulle följa henne genom eld om hon bad honom, men hon föredrog att göra det bekvämt för honom om hon kunde.

Kiera nickade och såg på Dragor och strök hästen över mulen.
"Uppför dig nu" sa hon och hästen gnäggade till svar och hon log innan hon såg honom börja beta, hon hoppades att ingen skulle försöka rida honom. Men om de skulle försöka, ja då fick de skylla sig själva.
Kiera följd efter mannen som gick med raska steg emot herrgården. Hon studerade huset, det såg väldigt annorlunda ut, hon var inte säker på att hon uppskattade arkitekturen. Hennes fars herrgård var vackrare, men hon visste att den herrgården var väldigt speciell, hon hade inte sett någon annan byggnad som liknade den, kanske berodde det på miljön runt omkring.
Kiera förde handen till kniven hon hade i bältet när en ung tjej kom rusande emot dem. Hon var glad över att hon hade kvar sin vapnen, de fick henne att känna sig trygg, pilbågen på ryggen, kogret vid vänstra höften och svärdet vid den högra höften.
När mannen pratade med kvinnan lät hon bli att dra kniven, hon ville inte starta ett blodsbad om hon kunde undvika det.
Kiera var förvånad över hur olika de båda personerna framför sig, kvinnan verkade glad och sprallig medan mannen verkade vara motsatsen, de påminde henne om Simon och Luu.
Kiera rörde såret vid kinden, det hade slutat blöda, och hon förstod inte varför Fudo var så angelägen om sjukvård, nu kändes det inte nödvändigt längre om det någonsin gjort det.
Hon hade skadat sig värre innan och ett sår över kinden skulle inte döda henne, men hon sa inget utan lät dem bara hållas.

Kiera tittade på kvinnan och nickade när hon presenterade sig.
"Hej" svarade hon artigt och såg på Fudo som verkade vara måttligt irriterad på henne, men hon sa inget. Hon var väl medveten om att människor kunde irritera sig på henne, men hon ville inte förarga någon genom att bryta emot en oskriven regel. Men om det skulle göra Fudo mindre irriterad kunde hon vara artig bara för att han inte skulle veta vart han hade henne. Hon gillade inte att människor visste vart de hade henne, det hände lätt då att människor började gilla henne och hon kunde inte tillåta det, för hon kunde behöva döda människor för att komma dit hon vill.
Hon undrade vilka artigheter de följde här, hon visste hur det funkade hemma i hennes värld, men här var hon inte säker. Kiera visste att hon skulle råka trampa mer än en människa på tårna.
Kiera tittade på mannen som kom ner för trappan emot dem och hon nickade emot honom.
"Hej" svarade hon och lutade sig emot trappräcket när Fudo gick bort än bit med den andra mannen. Kiera såg på honom när han granskade henne och log roat, hon undrade vad han tänkte. Hon var van att människor granskade henne och la inte längre någon större vikt vid det. Hon antog att det hade blivit så efter att hon hade tvingats jobba som hora bland soldaterna.
Kiera tittade upp när den unga kvinnan Sayuri kom tillbaka och följde sedan efter Fudo in i rummet, undrande över vad det var för människa hon skulle träffa.

Kiera såg på kvinnan och nickade åt henne och såg sedan fundersamt på Fudo, infekterat? Hon förstod inte vad han oroade sig för. Hon tittade på apparaten som kvinnan höll i handen med en tveksam blick. Kiera hade aldrig sett något liknande, hon visste inte var det var och det oroade henne.
"Det är bara ett rispa ifrån en trädgren" sa hon och vägrade sätta sig på stolen. "Jag kan göra rent det själv"
Hon backade undan ifrån den underliga saker i kvinnans hand, hon litade inte på dessa människor och hon visste inte vad den kunde göra. För allt hon visste kunde den döda henne. Hon tog av väskan ifrån ryggen och tog fram en trasa och salva. Hon fuktade trasan i munnen och gjorde sedan rent såret. Kiera tog upp burken med salva och smörjde in såret för att det skulle läka fortare och inte bli infekterat.
"Då var det ordnat" sa Kiera bestämt och tittade på dem båda. "Skulle ni kunna svara på vart jag har hamnat?"

Kiera såg på de båda och sedan på apparaten som kvinnan höll.
"Vad är det för något?" sa hon och krävde ett svar. "Hur vet jag att den inte dödar mig?" Hon hade en hand på kniven och den andar på svärdet, hon tänkte inte låta dem komma nära henne fören hon visste vad det var för något de ville få henne att göra.
"Vad för resultat?" Kiera var förvirrad, något hon verkligen inte uppskattade. Hon ville ha koll på sin omgivning och hon kände att hon inte hade det här.
Att bege sig av hemifrån, jagad och rädd för sitt liv hade inte varit lika skrämmande för då hade hon vetat vad som fanns runt henne, hur världen fungerade. Här var hon en främling inför allt.
"Jag har aldrig hört talas om *namn*" sa Kiera och såg på dem, hon visste inte ifall de talade sanning eller inte. Kiera tvekade om hon skulle fråga vad det var för monstren de pratade om men hon undvek den frågan så länge. Hon såg på dem beredd att försvara sig.

Kiera stirrade med en irriterande blick på Fudo, hans ilska emot henne var helt obefogad. Han kunde knappast tro att hon bara skulle förstå dessa underliga föremål, men sen insåg sedan att de inte visste att hon inte var härifrån.
"Nej jag har ingen aning om det, därför är det en onödig fråga att ställa." sa hon sakligt och såg på honom. "Det är som om jag skulle fråga dig om hur många människor du tror jag har sett dö?" sa Kiera kallt, hon gillade inte att bli tilltalade på detta sätt, som om hon hade begått ett brott. Hon var ingen ängel det förnekade hon inte, men hon kunde inte vara ansvarig för de människor som dött på denna plats.
Kiera undvek att le när Fudo blev skolad av den äldre kvinnan. Hon kramade om kniven hårdare när kvinnan tilltalade henne.
"Jag är ifrån en plats ingen av er känner till" sa hon sakligt. "En plats där vi inte har scanner, eller vad ni kallade dem" sa hon och tittade på dem. Hon undrade vart hon hade hamnat.
"Infekterade av vad om jag får fråga?" sa hon skeptiskt.