How much can you love a moon?

Titel: How much can you love a moon?
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills:
1 - Men jävla vuxna!
2 - Grimmaldiplan nummer 12
Färdigskriven: Nej, jag har inte ens börjat
Rating: G tror jag, kan komma PG eller till och med PG-13, det varierar
Beskrivning: Detta är en fanfiction med en lite annorlunda shipp. Ni som ser detta tror förstås att det är Nuna, men det är fel. Det är Larry. Harry+Luna. Berättelsen kommer att skrivas ur flera perspektiv, dvs ibland som Luna, ibland som Harry, ibland som Hermione osv.
Handling: Femte året har tagit sin början. Harry är nyfiken på hur GET-året ska bli. Enligt alla som har gått det är det jobbigt, men man vet ju inte. Tyvärr blir det jobbigt. En häxa från ministeriet, kallad Dolores Umbridge, undervisar i försvar mot svartkonst, och hon är rena mardrömmen. Harry och hans vänner skapar en grupp för ämnet, kallad DA, och en flicka vid namn Luna går med. Harry blir genast god vän med henne, men det känns ibland mer än så. Ibland… känns det som kärlek.

Taggar:
Alexandra Hagström
PPP
mandragora
Cornelia.Hjalmarsson
simlun
Lele
Inez*Malfoy
Goggo
Molly Evans
Anne Potter
hermioneemma
HuffiePuffie
kitto
Alice Weasley
9 3/4

Intressant?

Har aldrig läst en Larry ff. Det ska bli kul att läsa och jag förväntar mig att den är bra eftersom att jag läst väldigt många av din ffs.

Hm... Jag vet inte...


SKOJA BARA XD!

BEVAKAR STENHÅRT!

Börja snälla för den är säkert skitbra som alla dina andra.

Kapitlerna kommer att bli längre, bara så att ni vet!

Kapitel 1. Men jävla vuxna!

Jag satt och tittade på nyheterna från fönstret, som vanligt. Jag satt gömd i en buske, för att Dursleys inte skulle känna min närvaro i vardagsrummet. Just nu visade teven en reklamfilm om någon konstig cykel som tydligen ”är det bästa valet”. Jag suckade, och funderade på om Dursleys märkte att jag inte var där.
Som om jag hade sagt det högt hörde jag min morbror säga:
”Vad skönt att pojken har slutat tränga sig på oss hela tiden. Var är han förresten?”
”Jag vet inte” sa moster Petunia, lika uttråkat som om det var en guldfisk det gällde. ”Inte inne i huset.”
Jag log vid tanken på att de inte saknade mig. Då visste de i alla fall inte att jag var här. Men jag hade fel.
”Och tittar på nyheterna…” sa morbror Vernon, och snäste högt. ”Jag skulle gärna vilja veta vad han egentligen har i kikarn. Som om en normal pojke skulle bry sig om vad de säger på nyheterna – Dudley har ingen aning om vad som händer, jag tvivlar på att han vet vem som är premiärminister! Som om de skulle säga något om hans sort i våra nyhetssändningar…”
”Vernon, ssch!” sa moster Petunia strängt. ”Fönstret är öppet!”
Morbror Vernon svarade något jag inte riktigt hörde, och det blev alldeles tyst, med undantag för reklamen de visade om Frukt & Fullkorns spröda frukostflingor. Jag tittade ut på gatan, och såg mrs Figg, en tant som bodde på Privet Drive. Hon hade jämt och ständigt velat bjuda mig på te, så fort hon fick chansen till det. Jag såg till att jag var ordentligt gömd, och kände den hårda jorden under mig. Jag hörde återigen min morbrors röst.
”Är Duddis borta på te?”
”Hos familjen Polkiss” sa moster Petunia älskvärt och stolt. ”Han har så många små vänner, han är så populär…”
Jag fnös tyst och kunde inte låta bli att känna mig lite kunnig. Jag visste bättre än att Dudley var borta på te. Han var ute och mobbade 10-åringar, det hade jag sett, tillsammans med hans ”vänner”. Snarare en mildare verision av dödsätare. Jag hörde någon reklamsnutt om resor – morbror Vernon grymtade något elakt – men jag lysssnade inte. Jag tog ett djupt och långt andetag, och stirrade upp på den klarblå himlen. Jag försökte lyssna på nyhetsuppläsaren, men jag hörde inget viktigt.
Då, hörde jag en stark knall. Inte åskknall, utan snarare ett ”pang”.Jag hoppade genast till, och på ren reflex, som om jag alltid vetat att jag skulle få höra smällen, drog jag fram den järnekstillverkade trollstaven, min stav jag haft i snart fem år. Jag reste mig upp, men jag kunde inte resa min upp i min fulla längd utan att – förstås i den här situationen – jag slog i huvudet hårt i fönstret, vilket resulterade till att moster Petunia skrek högt och gällt.
Jag kände på mitt huvud, och det var oskatt, men det gjorde fruktansvärt ont. Jag blinkade panikslaget ur tårarna i ögonen och försökte lista ut vad det var som lät. Det lät litegrann som någon hade transfererat sig, men inte riktigt.
Längre hann jag inte förrän två blodröda händer stack fram ut ur fönstret och grep tag om min hals.
”Stoppa… undan… den!” röt morbror Vernon, som om jag hade ett smuggelvapen i handen. ”Nu! Innan… nån… ser… den!”
”Släpp… mig!” flämtade jag hysteriskt. Hur kunde han tro att ag kunde lägga undan staven när han stryper mig?
Vi kämpade mot varandra i ytterligare några sekunder. Jag slet förgäves i min morbrors korvliknande fingrar, och höll stadigt staven i den högra. När jag kände att det dunkade till extra hårt i huvudet av smärtan på mig, släppte morbror Vernon som om han fått en elektrisk stöt.
Men jävla vuxna! tänkte jag och gömde mig noggrannare i busken.

---

Jag suckade, och vände mig mot Ginny, som ryckte på axlarna. Mamma hade haft ett jätteutbrott på oss, utan någon speciell anledning. Hon var jätteorolig nuförtiden. Sedan Dumbledore hävdat att ni-vet-vem var tillbaka har alla medlemmar i Fenixorden varit oroliga. Till och med Tonks och Moody, som båda var välutbildade aurorer, var oroliga. Jag också. Jag, Ronald Bilius Weasley, erkänner att jag var rädd, mer än någonsin.
Vi skulle åka till Grimmaldiplan om ett tag. Fenixorden skulle tydligen ha något möte där. Jag lyste upp vid tanken på att Hermione skulle vara där.
”Vad håller ni på med?” skrek mamma till mig och Ginny. ”Det finns massor med trädgårdstomtar i trädgården, marsch ut och ta itu med dem!”
Men jävla vuxna, tänkte jag, och jag och Ginny gick tysta ut.

Omg super! Bevakar stenhårt! Och det heter också Larry när det är Louis Tomlinson/Harry Styles (One Direction)

Asså den här äger verkligen, du äger! Längtar verkligen efter mer, det ska bli spännande med Larry!

De var bra men utspelar det sig under femteåret?

Superbra ^^ *bevakar*

Hörrni, är detta bra? Jag tvivlar faktiskt på om jag ska fortsätta, skulle vilja ha lite feedback