The Walking Dead (privat mellan mig och Tonksi))

Bara så att allmänheten vet, detta är ett privat rollspel mellan mig och tonksi♥

~

Mall
Namn:
Smeknamn:
Efternamn:
Ålder:
Kön:

Utseende:
Personlighet:

Familj, döda/levande?:

Styrkor:
Svagheter:

Övrigt:

~

Min mall;


Mall
Namn: Jennifer
Smeknamn: Jen, Jenny
Efternamn: Dale
Ålder: 20
Kön: Kvinna

Utseende: Brunt hår, klippt i page. Rätt så lång (173 cm för att vara exakt). Runt, mellanstort ansikte. Fylliga läppar, ljusrosa i naturlig färg. Mörkbruna ögon, mellanlånga ögonfransar. Rätt så välformade ögonbryn.
Personlighet: Kaxig, är ganska så självständig. Verkar otrevlig mot andra som inte känner henne, men är snäll mot de hon känner bra.

Familj, döda/levande?: Hennes pappa var drogmissbrukare och dog av en överdos när hon var 8 år gammal, hennes mamma var en väldigt snäll människa men offrade sig när zombiesarna kom till deras hus. Inga syskon.

Styrkor: Hon kan hantera både svärd och pistol rätt så bra då hon tränade till polis. Svärd var bara en hobby som kommer till stor användning nu när detta hemska har inträffat. Hon är stark och snabb och kan klättra (berg, träd).
Svagheter: Avskyr att bada, har svårt för att simma.

Övrigt: -

~

Mall
Namn: Hazel
Smeknamn: inget
Efternamn: Smith
Ålder: 17
Kön: Kvinna

Utseende: kastanje brunt halv långt hår, gröna ögon. fylliga läppar
Personlighet: Självständig, ganska hård, öppen mot andra men resarverad mot dom hon ogillar. Blir lätt arg.

Familj (döda/levande?: mamma och pappa döda, en levande store bror som är som hennes bästa vän

Styrkor: bra med båge, snabb och hyfsat stark.
Svagheter: tänker inte innan hon agerar.

Övrigt: inget

PROLOG

~

Ett par forskare undersöker DNA i ett labb när något annat ämne lyckas blandas i DNA:t. Alla forskarna i labbet (cirka 200 personer) blir smittade och infektionen sprider sig snabbt bland alla människor. Varenda dag måste man kämpa, varje val avgör om du kommer att få leva eller inte.

~

Jenny och hennes mamma Janice sitter i köket och äter frukost. Radion står på med musik igång. Plötsligt avbryts musiksändningen. En nödsändning.
"Vi varnar alla! Var lugna...surr... Packa mat och förnödenheter och lämna landet! Detta är ett meddelande från USAs regeringen! Lämna landet! Nu! ...surr... " Jenny tittar upp från tidningen hon har läst under morgonen. Hennes mamma tittar tillbaka mot henne. Janice's ögon fylls utav tårar och båda reser sig upp som på given signal.
"Vad behöver vi!?", ropar Jenny ifrån matförrådet.
"Jag vet inte. Mat? Konserveringsburkar, vatten allt du kan hitta!"
"Okej hämta kläder och vad som än är nödvändigt! Packa inte för tungt bara!", ropar Jenny.

~

Hazel stod vid sit klar röda skåp, hon la in matte boken och tog ut den tunga väskan. Hon slog igen skåpet med en kraftig smäll och satte riktning mot kemisalen. Helt plötsligt hörde hon hur skolans bittra rektors röst strömmade ut ur högtalarna:

"Alla evakuerar skolan, detta är en varning. Hitta era nära och kära och fly! Gud välsigna er!"

Jenny genomsöker alla skåp samt lådor som är fyllda med mat och dryck. Nästan allt har hon packat ned i den rätt stora bagen. Hon rotar snabbt fram ett flertal tändstickor och ljus samt en liten grill som kan användas för att laga mat på.
"Mamma, bär ut allting till bilen och ta med alla bensintankar du har!", Janice kommer springande ned från övervåningen. På ryggen har hon en mellanstor bag som är fylld med kläder och viktiga förnödenheter.
"Jag kommer snart, vänta lite!", ropar Jenny och springer upp för trappan och in till hennes rum. Hennes mamma har tagit de mesta utav hennes kläder ifrån byrån. En låda som är fylld med strumpor, säkert 50 par, har Janice inte rört så speciellt mycket. Tur det, tänker Jenny. Hon rotar runt lite tills hon hittar sina två pistoler samt ammunitionen. Kan alltid vara nödvändigt, tänker hon. Jennifer tittar ut genom fönstret var hon snabbt ser att Janice håller på att packa in allt i bilen. Jenny rusar ned för trappan, in till garaget. Hon rotar fram en yxa och en slags dolk. Om meddelandet kommer från regeringen kan det ju vara något farligt. Antagligen något farligt djur av något slag. Lika bra att ha något att beskydda sig med. Jenny skyndar sig ut till bilen när hon ser något närma sig dem. Det ser ut som människor, men ... Något är fel. De hasar sig fram. Jenny slänger in sina vapen i baksätet. Hon sätter sig i förarsätet och ropar åt sin mamma som står och knyter sina skor. Sakerna kommer närmre. När de får syn på Janice börjar de springa mot henne. Innan Jenny vet ordet av är sakerna framme vid hennes mamma och sliter isär henne, äter upp henne. Jenny hör knappt hennes mammas förtvivlade skrik eftersom att hon är förlamad. När hon äntligen lyckas samla sig hör hon hennes mamma skrika:
"Åk här ifrån! NU! Jag älskar dig!"

Jenny rivstartar bilen och kör snabbt iväg medan hon ser i backspegeln hennes mammas kroppsinnehåll ligga överallt omkring henne. Sakerna fortsätter att äta på henne. Det är en zombieattack.

Hazels första impuls är att springa, så hon gör det, hon springer som alla andra i den meter långa korridoren. Hon är snabbare än de flesta och kommer till porten ganska snabbt. Där ute möts hon av en mardröm. Ruttna monster till människor sliter söder och äter på allt som rör sig. Hazel står som paralyserad. Hon tittar på monsterna, vissa känner hon igen. Hennes föredetta engelska lärare står och äter upp en liten flickas inälvor, skolans drottning ligger hjälplöst på marken, blodig och upp riven. Hazel grips av en enorm rädsla. Det ända hon kan göra är att skrika. Hon skriker högt och monsterna riktar sin uppmärksamhet mot henne. Innan hon hinner blinka utbyts rädslan mot en instinkt att överleva. Hon greppar en halv lång metal stång och höjer den mot den närmaste zombiens huvud och sedan låter hon den falla. Zombiens hjärna krossas och den är död. Hazel skyndar sig in i skolan igen. Där är det lugnare även fast panikslagna människor springer runt överallt. Hazel tänker på vad rektorn hade sagt "hitta era nära och kära". Mamma och pappa är nog hemma, vem mer?
"Leo" tänker Hazel. "Han borde vara här någon stans, vilken lektion hade han? Juste, fysik."
Hazel tar riktning mot fysik salen. Runt omkring henne letar andra efter sina vänner, vissa håller bara om varandra och vissa verkar bara vilja ta livet av sig. När Hazel kommit fram till fysik salen tittar hon sig hastigt omkring. Hon känner igen några av Leos kompisar men inte han själv.
"Leo!" Skriker hon förtvivlat. Då ser hon Leos bekanta figur tona upp sig i slutet av korridoren.
"Hazel!" Säger han och springer mot henne. Han kramar henne hårt. Sen släpper han och tittar henne i ögonen. Hon känner hur en stor tung sten placerar sig i bröstet. Ögonen brinner och tårar strimlar ner för kinderna.
"Det är över nu va?" Säger hon
"Nej, det är det inte, men vi måste hem och hitta mamma och pappa" säger Leo. Hazel tittar på honom med stora ögon. Hon känner att allt är hopplöst men Leos blick övertygar henne. Hon nickar och stryker bort tårarna. Hon reser sig upp från golvet och dom går med snabba steg mot bakingången. Lyckligtvis är det lungnare där, bara några få zombies är där. Hazel och Leo hoppar in i Leos gamla truck. De kör över de ödelagda gatorna, folket verkar redan ha flytt staden. Tillslut kommer dom fram. Dom går in i den vita villan.
"MAMMA, PAPPA!?" skriker Hazel. Hon springer runt i huset. Men ingen är där.
____________________________________

PS. Vill du göra något i morgon?

PPS. Leo är hennes storebror

Med tårfyllda ögon styr Jenny ut på huvudvägen. Hon tittar i bakspegeln. Ingen utav varelserna förföljer henne. Hon torkar bort dom strömmande tårarna, bort från kinderna. Hon vill inte, det här kan inte vara sant. Hon försöker sätta igång radion. Försöker hitta någon kanal som kan berätta vad som händer. Hur dom ska lösa problemet. Hennes mamma var död. Hon kommer aldrig finnas igen. Hennes mamma. Janice. Tårarna börjar strömma och Jen torkar argsint bort dom. Hon fortsätter att skruva på knappen för att hitta någon kanal. Alla kanaler surrar. Till slut hittar hon en kanal som verkar styras utav regeringen. Det är presidenten som talar.
"Ett laboratorium har exploderat strax utanför Atlanta. Forskarna experimenterade med DNA och någonting hände. DNA:t reagerade med något ämne. En apokalyps har slagit till i USA. Ni måste evakuera nu! Hitta era nära och kära och lämna landet. NU!", kanalen dog ut efter detta meddelande. Jen fortsatte att köra. Hon tänkte fortsätta att köra tills hon nådde evakueringsplanen eller båtarna.

Hazel springer runt hela huset en gång till, men det är fortfarande lika tomt. Hon känner hur hela hennes kropp blir tung. Hennes ögon blir blanka och hon vill bara dö. Hon trillar ner på marken
"Om dom är borta, vad finns det då att leva för?" Tänker hon

Någonstans långt borta hör hon hur Leo sprungit efter henne, nu sitter han brevid henne på det vita trägolvet i det mellan stora köket. Ett tag sitter de båda där, sen reser sig Leo upp och sätter på radion

" det har skett en olycka utanför Atlanta, jag beordrar er att ta er till de närmaste evakuerings båtarna, dom kommer ta er till trygghet, jag är ledsen att det ble.."

Radion tappar sändning. Hazel tittar på Leo

" vad ska vi göra?" Frågar Hazel
"Plocka ihop det nödvändigaste, mat och vapen, vi möts här om fem minuter, vi måste ta oss här ifrån"

--------------

Wow va dåligt det blev, jaja :p

Jen måste ha kört i över 40 minuter. Nu kör hon på en ensam motorväg kantad utav planterade ekar. Hon tittar i backspegeln efter efterföljande bilar. Ingenting, allt är öde. Hon stirrar framåt på vägen som aldrig tar slut. Var finns den här evakueringsplatsen? Vad var det för varelser? När skulle regeringen få bort dom?
Även om inte Jen visste var det var för varelser som nu hade kommit så visste hon att de var farliga. Man skulle hålla sig borta från dem. Dom slet bara sönder hennes mamma. Åt hennes inälvor.

~

sorry för dåligt inlägg xD

Hazel hoppar in i bilen och stänger dörren med en smäll, i hennes knä ligger en full packad ryggsäck. Hazel klämde in lite kläder, köksknivarna och konservburkar. Pilbågen hon fick från sina föräldrar sticker upp ur ryggsäcken. Runt om hennes axel har hon även ett koger med pilar i.
Bredvid henne sitter nu Leo, han sätter in bilnyckleln och rivstartar bilen.
De kör över lugna villaområden. Allting är så tyst. Öde. Leo är också tyst. Hazel vill bryta tystnaden, men vad skulle hon säga, fint väder? Precis när Hazel iallafall precis hade tänkt öppna munnen bryts tystnaden av något annat. Hazel tittar snabbt upp. Utanför bilfönstret ser hon massvis av dom, gående, krypande, ätande... Dom sliter sönder människor i stycken.
"Vi springer ut i skogen" säger Hazel, Leo nickar. Dom öppnar bildörren och springer ut. De dödas uppmärksamhet riktas på dom. Med ett gurglande mummelljud går dom mot dom. Svängande med armar och käkarna ständigt rörande. Hazel skyndar sig mot skogen, hon tar fram pilbågen och skjuter en av dom i benet, inget händer, hon testar igen, nu i bröstet, precis på hjärtat. Fortfarande ingenting. Dom döda kommer närmre, de kan nästan röra henne nu. Hazel springer allt hon kan, in i skogen och över ett staket. Där kommer dom inte över. Hazel andas ut, hon tittar på Leo, han ser ut att må fint.
"Såg du det" säger Hazel
"Vad?"
"Jag sköt dom flera gånger, inget hände"

--------
Är verkligen inte bra på det här...