Maybe ''okay'' will be our ''always'' [The fault in our stars & Harry Potter]

Hejsan!

Just nu, när boken The fault in our stars av John Green, ska filmatiseras och släppas på bio är det ytterst mycket hets runt den. Åtminstone jag, som användare av Tumblr, Twitter & Facebook har märkt av någon slags TFIOS-feber, och som ett stort fan av boken, fick jag idén att skriva en fanfiction. Men jag visste inte hur jag skulle börja eller hur jag skulle skriva den, men helt plötsligt fick jag idén att jag skulle göra en crossover. Detta är en fanfiction om The fault in our stars & Harry Potter i ett!

Namn: Maybe ''okay'' will be our ''always''
Språk: Svenska
Karaktärer: Hazel Grace Lancaster, Augustus Waters, Hermione Granger, Harry Potter & övriga karaktärer från Harry Potter-serien.
Rating: G (''barntillåten''
Färdigskriven: Nej
Handling:
Hazel går sjätte året på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Hon är en ordinär tjej med vanliga intressen, vanliga vänner och ett simpelt liv. Hela hennes vardag är ordinär fram tills sjundeklassaren Augustus Waters kommer och rör om i hennes liv.

Kapitel 1
För fem år sedan satte jag min fot på Hogwarts för första gången. Det stora slottet slukade alla elever, en efter en. Jag, Hazel Grace Lancaster, placerades i elevhemmet Ravenclaw.
’’Eftertänksam, intelligent och omtänksam…’’ Hade sorteringshatten mumlat för sig själv. ’’Det blir… Ravenclaw!’’ Alla elever i den stora salen applåderade. Jag gick passerade borden snabbt och osäkert. När jag nådde Ravenclaw-bordet flyttade massa elever på sig så jag kunde få en plats vid det stora bordet. Jag slog mig ned bredvid en kille som log stort mot mig.
’’Augustus Waters.’’ Sade han och räckte fram sin hand. Jag tog den i min och tittade in i hans ögon. Han gick i årskursen över mig och var tydligen väldigt duktig på försvar mot svartkonster.
’’Hazel Grace Lancaster.’’ Svarade jag tyst och rodnade lätt. Han log fortfarande mot mig och jag tittade generat bort. Bredvid mig satte sig ytterligare en första årselev. Hon presenterade sig själv som Luna Lovegood och jag log vänligt mot henne. Fem år har passerat och nu sitter jag här, i den stora salen och ska påbörja mitt sjätte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.

’’Har du haft en bra sommar?’’ Cho Chang log snett mot mig och jag tittade upp från min tallrik som ännu inte var fylld med mat. Jag nickade snabbt.
’’Ja, det har jag väl.’’ Jag vred på huvudet och tittade upp mot första årseleverna som placerades ut i elevhem. Denna årskull hade fått med sig ovanligt många Slytherinare. ’’Jag spenderade halva sommaren i Frankrike och sedan har jag bara slappnat av hemma i London.’’ Min sommar hade verkligen inte varit utöver det vanliga. Varje sommar åker vi till Frankrike för att hälsa på mormor och morfar. Dem bestämde sig för att flytta dit för flera år sedan och ända sedan dess har vi varit tvungna att hälsa på dem varje sommar. Cho nickade intresserat. Ingen av oss verkade särskilt engagerade att hålla igång konversationen. Jag sneglade bort mot Gryffindorbordet. Där satt min bästa vän, Hermione Granger, och log mot mig. Vi hade inte setts på hela sommaren, förutom då vi handlade i Diagongränden. Hon satt med Ginny & Ron Weasley och Harry Potter. Hennes bästa vänner i sitt elevhem. Egentligen var inte hon och Ron särskilt bra vänner, men Harry och Ron var vänner, så hon hade egentligen inget val.

Sorteringsceremonin tog så småningom slut och eleverna strömmade in i sina uppehållsrum. Det hemtrevliga rummet med väggar iklädda i Ravenclaws färger välkomnade mig på samma sätt som det alltid gjort. Jag och Padma Patil samspråkade lite på vägen till sovsalen. I vår sovsal bodde Luna Lovegood och Cho Chang utöver oss. Vi hade sovit tillsammans så länge jag kunde minnas och vi var en bra kombination. Jag skyndade mig att bädda min säng så jag skulle kunna springa ut i slottet för att träffa Hermione och hinna prata ut ordentligt om sommarens bravader. Flickorna i min sovsal skrattade åt mig och sade att jag var som ett barn och jag skrattade med dem.

Jag och Hermione möttes vid astronomitornet och innan vi ens hälsat stod vi i varandras famnar. Egentligen var jag inte så förtjust i närkontakt eller kramar, men med henne var det annorlunda. Hon var min bästa vän och hade sett mig i alla skick. Det minsta jag kunde göra var att låta henne krama mig. Så småningom släppte vi taget om varandra.
’’Herregud, vad jag har saknat dig!’’ Sade hon och log ett leende så brett att jag knappast skulle kunna slå det.
’’Jag har saknat dig med.’’ Svarade jag och log snett, som jag alltid gör. Mitt tonläge lät tvivlande, men om det var någonting jag var säker på var det att jag saknat henne. Hon var den enda som verkligen förstod sig på mig och jag älskade henne otroligt mycket. Vi slog oss ned och konverserade oerhört länge. Tiden rann iväg, likt sand mellan fingrarna. En kille stack upp sitt huvud bland trapporna. Han harklade sig högt.
’’Damer, är ni medvetna om att klockan passerade läggdags för länge sedan?’’ Han klev närmre oss och en lång, muskulös kille med ett Ravenclawemblem och prefektmärke på bröstet tornade upp framför oss. Jag och Hermione tittade osäkert på varandra och skakade försiktigt på huvudet.
’’Jag uppfattade att ni hade en väldigt rogivande konversation, men olyckligtvis måste jag avbryta den.’’ Jag såg plötsligt vem det var. Augustus Waters i sjunde årskursen. ’’Ms. Granger, ni kan återvända till Gryffindors sällskapsrum.’’ Hermione reste sig långsamt upp och ställde sig bredvid honom.
’’Godnatt, Hazel.’’ Sade hon innan hon trippade ned för trapporna.
’’Ms. Lancaster, du kan följa mig till Ravenclawtornet.’’ Jag nickade och ställde mig hastigt upp. Augustus började gå och jag följde efter honom som en hund följer efter sin ägare. Det var tyst och ganska obekvämt. Han bröt tystnaden.
’’När ska du bli prefekt då?’’ Vi gick i en rask takt men jag uppfattade ändå hans ord tydligt.
’’Huh?’’ Jag suckade inombords. Jag hörde ju precis vad han sa, varför skulle jag då framställa ett ljud som skulle få honom att tro att jag var respektlös och inte lyssnade? ’’Ehm, ursäkta mig. Jag har faktiskt inte tänkt på det.’’ Svarade jag samtidigt som vi började gå upp för de oändliga trapporna som ledde till Ravenclaws sällskapsrum.
’’Du borde överväga det.’’ Sade han samtidigt som han svarade på frågan som ställdes vid porten till sällskapsrummet. Vi följdes åt fram till trapporna som ledde till sovsalarna. ’’Godnatt, Hazel Grace.’’

--
Okej, jag hoppas detta kapitel gick för sig och att någon kommer läsa denna fanfiction i fortsättningen. Om du tyckte om texten får du jättegärna bevaka eller lämna en kommentar. Massa kramar på er!
Frida

AWESOME! Du skriver väldigt bra. ♥
*bevakar*

Hejsan!
Jag kände att det var dags för ett nytt kapitel. Jag inledde sommarlovet med att skriva detta och det kändes väldigt skönt. Faktum är att jag tycker om denna fanfiction. Det är en härlig kombination mellan magi och våran värld. Jag gillar det, jag hoppas ni gör det!

För övrigt, glad sommar på er alla! ♥

Kapitel 2

Jag vaknade av tjejerna i min sovsal som skramlade och gjorde sig väl hörda. Mina ögonlock kändes väldigt tunga och omedvetet drog jag täcket ovanför huvudet. Att gå upp var det sista jag ville göra just nu. Tjejerna märkte att jag börjat vakna och de tog tillfället i akt att gå mig på nerverna. Innan jag visste ordet av det hade jag alla mina vänners händer i sidorna och kittlade mig. Motvilligt förflyttade min kropp sig åt höger, vänster och på alla möjliga sätt för att undgå beröringen. Min kropp gav ifrån sig ljud som jag endast kunde åstadkomma när jag blev kittlad. Att bli kittlad var det värsta jag visste.
’’Går du upp nu?!’’ Fnittrade Cho och fortsatte kittla mig tills jag gav med mig och satte mig upp med ett ryck.
’’Jag går upp.’’ Sade jag buttert och reste mig upp. Tjejerna fnissade belåtet för att ha fått upp mig ur sängen - igen. Jag tog på mig min kjol, skjorta och knöt slipsen slarvigt runt nacken. När jag var klar tittade jag på tjejerna och dem reste sig upp och började gå mot utgången. Jag följde efter dem. Vi joggade ned för trapporna och kom till slut fram till stora salen där det var fullt med elever som försökte lära sig Hogwarts frukostrutiner.

Vid frukosten hade jag endast druckit några klunkar pumpajuice då jag kände en blick bränna i min sida. Jag sneglade försiktigt åt det hållet och såg Augustus titta på mig. Så fort våra ögon möttes tittade jag bort, men han fortsatte titta. Jag låtsades inte om det och fnittrade nervöst medan jag samtalade med Luna. Hon pratade och pratade och gick inte att få stopp på, så jag bara nickade och höll med.

Första lektionen på året var örtlära med Gryffindorelverna. Utanför växthuset stod redan Hermione och Harry. Jag ökade farten och gick mot dem. Hermione log brett och Harry nickade vänligt. Vi hälsade glatt och Hermione berättade om hur tjejerna var upprörda när hon kom tillbaka sent igår kväll. Jag fnissade och Harry tittade fundersamt på henne.
’’Bröt du mot reglerna inatt..?’’ Frågade han och gav henne en förvirrad blick. Han var inte van vid att Hermione gjorde något hon inte fick. Hon nickade skamset.
’’En Ravenclaw-prefekt kom och sa till oss.’’ Hon sa det och tittade på mig. ’’Han var inte sur eller så, han bad oss bara att gå och lägga oss.’’
’’Han följde mig till sovsalen.’’ Sade jag och Hermione spärrade lätt upp ögonen lite förvånat.
’’Oj, vad hände då?’’ Frågade hon.
’’Ingenting.’’ Sade jag. Och det stämde ju. ’’Han frågade om inte jag skulle bli prefekt.’’ Jag rodnade och tittade ned i marken.
’’Han är söt.’’ Hermione höjde ett ögonbryn och jag märkte att hon uppenbarligen retade mig. Jag hade inte lätt att attraheras av folk.
’’Jo, visst är han det.’’ Jag tittade fortfarande ned i marken och mina kinder flammade upp ytterligare. ’’Men jag känner honom inte ens.’’
’’Du får väl ändra på det.’’ Harry talade. ’’Du är fin och rolig. Det är bara att prata med honom.’’ Jag log mot honom. Jag och Harry pratade inte så jätteofta, men ofta nog för att konstatera att vi kände varandra.
’’Dessutom går ni i samma elevhem.’’ Sade Hermione med sin vuxna röst. ’’Det är faktiskt mer förvånansvärt att ni inte känner varandra efter alla dessa år.’’ Jag suckade. Typiskt henne. Professor Sprout släppte in oss i växthuset och lektionen började. Hon pratade och hade en kort genomgång. Lärarna var också trötta efter lovet.

Jag stormade in i sällskapsrummet och rusade mot trapporna. Just när jag skulle springa upp för trapporna tog ett par stora händer tag om mina axlar framifrån. Jag ryckte till och tittade upp.
’’Lugna dig, Hazel Grace.’’ Det var Augustus. ’’Med den där hastigheten går det illa om du krockar med någon.’’ Jag rodnade lätt och tittade ned på hans skor. Svarta läderskor.
’’Förlåt mig.’’ Jag tittade in i hans ögon och gjorde ett försök att passera honom men han lät mig inte passera.
’’Vad ska du göra?’’ Frågade han och drog fingrarna genom sitt hår. Han var så snygg.
’’Jag hade tänkt hämta en bok och sätta mig med Hermione.’’ Jag rodnade mer och visste inte vad jag skulle ta mig till. ’’Och eh… Läsa.’’ Klämde jag fram och jag ångrade det direkt. Han var inte dum i huvudet, det var väl klart han fattade att jag skulle läsa boken. Vad gör man annars med en bok? Augustus log mot mig.
’’Vad för bok?’’ Frågade han lugnt och verkade inte bry sig om mina röda kinder.
’’En komikers uppväxt.’’ Sade jag och han tittade på mig med ett höjt ögonbryn. Han visste alltså inte vad det var för bok. ’’En mugglarbok.’’ Lade jag till och han nickade förstående.
’’Intressant. Vad handlar den om?’’ Han log snett och tittade in i mina ögon. Jag hade inte tid med detta.
’’Du får ursäkta mig, Mr. Waters, men jag måste verkligen ut till Ms. Granger. Hon väntar.’’ Jag började röra mig upp för trappan i en långsam hastighet. Augustus tog försiktigt tag i min arm och jag tittade på hans grepp om den.
’’När har du tid att berätta om boken måste du göra det.’’ Sade han vänligt och log. Jag nickade och började jogga upp för trapporna. ’’Har du tid efter middagen?’’ Hörde jag hans röst efter mig. Jag svarade inte i all hast, utan fortsatte jogga mot sovsalen där jag snabbt tog boken och vände för att möta Hermione. När jag kom tillbaka till sovsalen såg jag honom igen. Hans ögon sökte sig till mina direkt. Jag bröt inte ögonkontakten denna gång.
’’I kväll, Hazel Grace.’’ Sade han och log mot mig. Jag log tillbaka och gick ut ur uppehållsrummet.

--
Ni får gärna bevaka eller lämna en kommentar om ni gillade det(eller inte, såklart).

Frida

Jättebra! ♥

*bevakar*
Den är jättebra! (Läste nyss TFIOS) ♥♥♥

OMG JAG ÄLSKAR DEN REDAN!!! ♥

bästa tfios-ficen jag läst!!!!♥

men det här är om hogwarts..

jättebra!!! ♥

Jag ska läsa den imorgon. MEN GUD. FÖRSÖKTE GE DIG EN TUMME UPP MEN KUNDE INTE. ÄLSKAR IDEN OCH TYP GRÅTER. VILL LÄSA. GREAT.
Incendio