Prs mellan yerawizardthea och flower

flower här är den nya Sorry för tjorvet!

Börja du♥♥.

Min mall är här:

Namn: Monique Ozera.
Ålder: 13
Kön: Tjej.
Utseende:

Elevhem: Ravenclaw.
Intressen: Sjunga, trolldryckskonst, läsa, skiva och simma.
Personlighet: Blyg, snäll, smart och väldigt omtänksam.
Blodstatus: Fullblod.
Övrigt: När jag menar att hon är blyg så menar jag att hon knappt står ut med att någon tittar på henne.
Monique är väldigt mobbad eftersom att hon är annorlunda.

Vi hade just fått våran första middag på Hogwarts för i år. Jag hade som vanligt, varit tyst. Det som var annorlunda för det här året var att det var en annan tyst tjej bredvid mig. Nu, medans jag gick upp till sovsalen så undrade jag varför jag inte hade märkt henne förut. Eller jag visste ju det, hon var tyst. Tysta brukar man inte lägga märke till. Men ändå. Jag ångrade nästan att jag inte hade hälsat på henne.
Jag var påväg upp för trappan till uppehållsrummet när jag stötte in i någon. Det var tjejen från middagen. Hur sjuttsingen skulle jag göra nu? Hon verkade ju inte ha varit intresserad av mig vid middagen. Men jag kunde behöva en vän, så jag testade:
"Hej!" sa jag med ett leende

Jag kände igen henne? Eller jag tror det är en ''henne''.Jag skämdes lite för att jag inte visste om personen var en tjej eller en kille. Det jag visste om hon/han var att namnet var Kim.
Kim pratade med mig.
Jag kände hur en klump i magen började bildas när hon tittade med mig.
Jag hade alltid varit blyg, så blyg att jag får ångest så fort någon pratar med mig, tittar på mig.
-Hej!, sade Kim och log.
Jag försökte prata men orden fastnade i halsen och jag svalde de snabbt.
Jag tittade omkring och försökte hitta en flyktväg, när jag inte hittade en började jag snabbt backa och hade försvunnit ur sikte för Kim innan hon hade ens märkt det.
Medans jag tog omvägar till sovrumssalen tänkte jag att jag hade nog varit oförskämd.
Men jag kan inte hjälpa det.
Jag är van vid att folk ignorerar mig och när någon plötsligt säger ''Hej'', eller ''Du är Monique, visst'' så blir jag vilse.

Ojdå det verkar som att hon inte är så bekväm med det här. Bäst att jag avslutar konversationen så snabbt som möjligt då!
"Vad heter du?" frågar jag och ler. Jahapp, det funkade ju bra tänkte jag sarkastiskt.

Jag vaknade tidigt den morgonen och tog direkt upp min lilla läderinbundna dagbok och en fjäder penna och bläck.
Jag doppar toppen av fjädern i bläckflaskan och för den över de gulnande bladen.

Kära dagbok. Kan inte idag solen le mot mig? Kan inte jag för en gångs skull få säga ''jag mår bra idag'' och mena det? Kan jag inte slippa smärtan i magen så forts någons ögon berör mina, så fort någon säger ''Hej?,'' kan jag inte få svara tillbaka ''Hej!''?

Jag vaknade upp sent som vanligt. Stressade på mig kläder och snubblade ned för trapporna. Kastade i mig frukosten och skyndade till första lektionen. Förvandlingskonst med McGonagall. Varför har jag en sån otur med allt? Kunde jag inte ha fått en av Binns lektioner så att jag får sova?
När jag kommer in i klassrummet så ser jag inga lediga platser. Förutom en, där det sitter en tjej som jag känner igen på nåt konstigt sätt. Jag avfärdade tanken med att jag bara var trött och gick och satte mig.

Jag ser hur Kim sätter sig ner bredvid mig och jag låter håret falla framför ansiktet som jag alltid gör när jag känner mig osäker.
Jag fingrar på halsbandet min mor gav mig när jag var nio år. Det var en silvrig medaljong med en smaragd inpräglad i de snirkliga mönstret.
Jag låter handen glida runt kedjan och sedan fjäderlätt sjunka ner i knäet.

-Jag vill att ni skriver en uppsats till nästa vecka om förvandlingens olikheter mellan olika arter!, McGonagalls röst dånar genom rummet och möts av trötta stönanden.
Hon ler missnöjt och ger oss ett föremål som vi ska träna på att förvandla till sten.

Din tur yerAwizardThea♥♥

flower sorry glömde :3

"Alltså du sa aldrig vad du hette" viskar jag till tjejen. Som för övrigt ser nervös ut.
Jag böjer ned huvudet och kollar på stenen, lyfter på trollstaven och misslyckas totalt med trollformeln.

Jag svarar inte Kim utan tittar istället på föremålet framför mig.
Jag harklar mig och uttalar viskande trollformeln och bit för bit av föremålet börjar förvandlas till sten. Jag gömmer det som du är helt av sten bakom mina händer för att inte dra till mig uppmärksamhet men en pojke från Hufflepuff pekar på sten föremålet och ropar över klassen, ''TITTA'' och alla blickar vänds mot mig.
Jag känner hur jag börjar få sådana smärtor i magen som jag alltid får men nu är det annorlunda mer på något sätt. Jag ser men hör inte McGonagall gratta mig och klassen klappar men jag hör inte för allting blir svart och jag är svimmar.

Det är du yerAwizardThea♥♥