Lucissa: ljuset i mitt hjärta

Jag hade tänkt att skriva en Lucissa fanfic så här är den:

Jag vaknade kl 7 på morgonen av att pappa skrek åt Bellatrix: "hur tänker du! Du kan inte bara rasera hela huset, flicka!!!"
Jag gick ut ur mitt rum för att se vad som hade hänt, men det var bara en tavla som hade rasat och fått en spricka i ramen.
"God morgon, far", sa jag.
"Godmorgon Narcissa", svarade han.
Skynda dig att väcka Andromeda för tåget går kl 11 från Kings Cross station. Som svar på min förvirrade min tillade han: "Du ska ju börja på Hogwarts, Narcissa, har du glömt att det var idag tåget går!
Jag sa inget, hur kunde jag glömma!
Jag gick upp till Andys rum och väckte henne. "När du träffar Lucius Malfoy, så ska du inte säga någon förolämpande, för då hamnar du på sjukhusflygeln innan du hinner säga "förhäxning", förstår du?"
"Ja", svarade jag, medan jag funderade på vad Malfoy skulle kunna göra. Jag hade hört att pappa och Malfoys pappa planerade att Malfoy skulle gifta sig med Bella, men att de avskydde varandra, så kanske skulle de försöka med Andromeda, och sen mig!
Jag släppte de obehagliga tankarna när vi var på väg till Kings Cross station, för på vägen dit såg vi massor av äckliga mugglare och jag vägrar andas samma luft som smutsiga MUGGLARE! Det slutade med att jag svimmade för att jag inte fick någon luft.
När vi var framme på perrong 9 3/4 gick jag på tåget och då hörde jag en röst :" småtting, flytta på dig, jag vill sitta i den här kupén". Jag vände mig om för att blänga på ägaren till rösten och såg en kille med långt, blont hår. "Jag sitter här nu, så om du vill sätta dig här så ,visst, det är okej för mig", sa jag kort och gjorde en gest mot ett av sätena. Han tog ett steg framåt och väste "det betyder att DU ska gå UT hörifrån NU". När jag inte gjorde någonting tryckte han upp mig mig mot väggen och riktade flera slag mot mig. Han släppte ner mig på golvet, där jag blev liggandes och började sparka på mig tills jag hörde fotsteg. "Vad har hänt?", sa en skrämd röst. "Jag hittade henne liggandes på golvet så här och hon babblar en massa strunt", svarade pojken med det blonda håret. "bäst för dig, Malfoy, att du inte har rört våran syster, för om du har det så är du körd", sa den andra rösten och nu kände jag igen den som Bellas röst. Jag slöt ögonen och somnade och smärtan i min brutna handled och näsa försvann.


Vad tycker ni?

Bra!
Kommer du att skriva mer på denna ff Narcissa Evans?

Verkar ganska bra

När jag vaknar är jag fortfarande på tåget.
"Hur mår du, Cissa?" hör jag en röst säga.
jag känner igen den som Bellas röst.
"Jag tror att jag mår bra" svarar jag.
"vem var det som gjorde det här mot dig?" frågar Andy.
"Det var... jag vet inte" ljuger jag. Jag vet att det var Lucius Malfoy, men jag säger inget.
När vi kommer in i Stora salen är det jättemycket folk där.
En ung häxa ropar upp förstaårselevernas namn.
När hon ropar mitt namn går jag fram och tar på mig den gamla hatten och sätter mig på pallen.
"Slytherin!" vrålar hatten, och jag går och sätter mig vid Slytherin-bordet.
"Skickligt" säger Andromeda.
Jag känner plötsligt någonting på min axel och kollar upp. Då ser jag den blonda killen från tåget stå där och flina.
"Jag heter Lucius Malfoy" säger han.
"Hej, Lucius Malfoy" svarar jag surt.
"Sch, Narcissa. Du utmanar ödet!" viskar Bella i mitt öra.