Livet med quidditch

Jag har tänkt att jag ska göra en ff om en kille som heter Eric Serry och han är en jätte begåvad slagare som en dag blir upptäckt av rumänien's qudditchlag och jag tänker inte spoila hela min ff för er nu men jag varnar er om ni är känsliga för våld och att höra om droger så råder jag dig att inte läsa den för den kommer att handla väldigt mycket om det.

Detta är min första ff så ge mig alla era råd och tips om ni har några och berätta om ni kommer att läsa den.

// Hoppas att ni läser den,
Alvenia.

Den verkar ok fast du skulle ha skrivit mer på inledningen!

I can read!!! Com.on give me a chapter girl! ♥

Du måste skriva något sådant här!

Ok

Kapitel.1

Jag vaknade av ljudet från min irriterande väckarklocka som nu var sex på morgonen. Jag brukar aldrig gå upp såhär tidigt. Men jag gör ett undantag för denna veckan så tränar quidditch varje fri timme jag har så tränar jag för nästa cup som kommer upp nu. Cupen heter Rumäniens Junior Cup - RJC. Jag och mitt lag ska ge allt för att vi ska vinna. Det är nästan skamligt att förlora i denna cupen. Man syns också i tidningen när man har vunnit, det gör förlorarna också men man syns på en mycket mindre bild och det står med stora bokstäver LOOSER OF THE DAY! och det är nästan värre än döden för dem som har gett allt. Jag gick upp och tog på mig mina qudditch skydd och kläder. Min mamma var redan uppe och hade gjort mig en macka. Jag tog min kvast och flög iväg mot träningen.
- Ok så idag på träningen så måste vi ge allt, vi måste bli bättre och snabbare och varje match så måste vi tänka steget före det andra laget, sade lagkaptenen Stewart.
- Vår första match är mot Minorna på lördag och alla måste vara i topptrim. Om ni inte vill vara på LOOSER sidan förstås, sa Stewart.

Det var en hård träning men det var värt det. För på lördagen så van vi matchen, Vi van med 60 - 35. Vi fick medaljer och blev fotade av journalister från alla håll. Men så var det en man som ville prata med mig.
- Namnet var Elpym, Sam Elpym. Jag är en manager till dem bästa av de bästa quidditch spelarna som finns och jag vill bli din manager. Jag kan få dig att bli framgångsrik, alla kommer att vilja känna dig. Du kommer att bli stor Mr Serry.



Hoppas att ni tycker att det första kapitlet blev bra förlåt att det tog sån tid men jag råkade radera det jag hade skrivit.
//Alvenia.

Det är JÄTTEBRA!!! ♥ Konstruktiv kritik:
1. Det kan kännas lite rörigt ibland, tänk på att det känns lite rörigt ibland, kolla igenom kapitlet innan du lägger ut det och fixa med skiljetecken mm.

I övrigt:
SUPREDUPERMEGAAWEOMEBRA!!! ♥

Kapitel.2

- Men vi är mitt i en cup och jag kan inte lämna mitt lag nu.
- Ok det är helt ditt val men jag kommer inte tillbaka med detta erbjudandet, sade Elpym och gick långsamt iväg.
- Vänta! Skrek jag. Jag gör det
- Bra, nu om du bara kommer med mig så ska jag visa dig ditt nya lag

När vi satt i Elpyms bil så kände jag att jag hade övergivet mitt lag och att jag ville åka tillbka och tydligen så såg Elpym det.
- Jag vet vad du tänker
- Huh, sade jag tillbaka
- Det är svårt till en början, låtsas inte som att du inte vill gå tillbaka, jag vet hur du känner, jag fick också ge upp mitt lag en gång i tiden. Sade Elpym med en lugnande röst
- När gick känslan över, att du hade svikit ditt lag alltså? Frågade jag honom
- När jag hade kommit nära mitt nya lag förstås
- Men träffar du fortfarande dina förra lagmedlemmar?
- Nej, du förstår dem förstod inte vilken position jag var i, jag menar de blev sura och arga på mig för att jag hade lämnat dem, men det går över. Sade han utan att bry sig.

Efter ett tag så kom vi fram till en stor och tjusig quidditch plan där rumäniens quidditch lag tränade
- Oh shit, det där är ju rumäniens quidditch lag! Sade jag förvånat till Elpym
- Ja, du kommer göra fin fint i det här laget, sade Elpym till mig och klappade mig på ryggen.

- Nej men kolla vem som tillslut kom hit, sade lagets kapten (också vaktare)
- Ja förlåt hoppas att ni inte blev oroliga, svarade Elpym glatt tillbaka och gick fram och kramade honom.
- Iallafall, här är det nyaste tillskottet till laget, sade han och vinkade till mig att jag skulle komma.
- Detta är Eric Serry, han var slagare i Hajarnas quidditch lag.
- Och vad får dig att tro att han platsar i detta laget? Frågade kaptenen Elpym
- Du jag har sett honom spela, tvivlar du på mig Johnson?
- Nej Elpym, men vi har inte sett honom spela, så vi kan inte veta vilken nivå han ligger på.
- Då ska jag visa er då. Sade Elpym självsäkert.
- Hur? Frågade Johnson.
- Ni ska spela en match med honom, Flayer du får sitta på bänken.

Spelarna tog sina positioner och jag blev orolig över hur stora och biffiga alla var.
- Men Elpym, jag har ingen kvast med mig, jag lämnade den på arenan.
- Men låna Flayers kvast då, Flayer?
Flayer gick fram till mig med sin kvast och såg ilsken ut och viskade till mig
- Om denna kvast får så lite som en skråma så kommer du inte ens få spela en match med oss, sade han till mig och tog fram sin trollstav och tryckte den mot min mage.


Hoppas att ni gillade andra kapitlet, om det är något som jag ska förbättra skriv det till mig.

//Alvenia.

WOWOOWOWOWO!!! AWESOME!!!
Gud vad dryg jag känner mig nu... men jag har lite kritik till... *känner mig SJUKT elak*
Allting var GRYMT (♥) men sak du kan tänka på är att blanda dialog och beskrivningar LITE mer, så att man inte glömmer av att berätta om känslorna för att man är för upptagen av samtalet, då samtal ofta skapar känslor
Tänkte bara säga att det var SJUKT bra igen ♥

Läskiga killar, har en känsla av att det nya laget inte riktigt gillar.... GAAAH, jag är så rädd för den där Flyer!