Caisa Stålhandske och De Vises Sten

Titel: Caisa Stålhandske och De Vises Sten
Rating: K men kanske blir högre.
Kapitel: Räkna ni
Taggningar: SingWithIce
Handling: Caisa Stålhandske kommer äntligen till Hogwarts efter år av att höra från familjemedlemmar om deras tid på Hogwarts. Äventyr väntar Caisa, men också vänner, fiender, lektioner, kärlek och quidditch.

Bevakar

Caisa Stålhandske var enda dotter till Henrik och Alexa Stålhandske.
Caisa var en halvblodshäxa.
Hennes mamma var häxa och hennes pappa var mugglare.
Caisas mamma hade gått i Hufflepuff och hade varit prefekt och försteprefekt.
Detta året skulle Caisa till Hogwarts och hon var väldigt glad över det.
Hon hade hört från olika familjemedlemmar om deras tid på Hogwarts.
Caisas äldste kusin Christoffer gick i Hufflepuff och skulle starta sitt tredje år.
Caisas jämnåriga kusin Josefine skulle också börja på Hogwarts detta året.

Caisa vaknade klockan 10:00 av sin mamma den 24 juli med orden att Caisa skulle klä på sig och sen komma ner till frukost.
Caisa gick in och duschade och klädde sen på sig en vit T-shirt, jeans, svarta sockor och svarta Converse.
Hon gick ner till frukosten.
"Godmorgon gumman." sade Henrik.
"Godmorgon pappa. Är det idag vi ska köpa skolsakerna?" frågade Caisa.
"Det stämmer." sade Henrik leende.
Caisa log glatt och satte sig ner och började äta sin frukost.
Efter att Caisa hade ätit upp sin frukost tog hon, Alexa och Henrik flampulvernätverket till Diagongränden.

Jättebra!!!!!!!!!!

Kap 2: Diagongränden

När de kommit ut ur Läckande Kitteln tog Alexa sin trollstav och öppnade Diagongränden via mönstret i muren.
De gick in i Diagongränden.
"Vart först mamma?" frågade Caisa.
Alexa tittade på sin dotters lista.
"Vi behöver inte gå till Gringotts så Madam Malkins först." sade Alexa.
De gick till Madam Malkins.
"Hogwarts lilla vän? Har allting här. En annan ung dam håller faktiskt på att fixas upp." sade Madam Malkin när Caisa började att prata.
Caisa gick efter Madam Malkin till bakre delen av affären.
Hon ställdes på en fotpall brevid en flicka med brunt buskigt hår, bruna ögon, och stora framtänder.
"Hej. Hogwarts?" frågade flickan.
"Ja." svarade Caisa.
"Kommer du också från en mugglarfamilj?" frågade flickan.
"Nej, jag är halvblod." svarade Caisa.
"Spelar du quidditch då?" frågade flickan.
"Ja." svarade Caisa.
"Vilken position är du?" frågade flickan.
"Jagare." svarade Caisa.
"Har du en egen kvast?' frågade flickan.
"Ja." svarade Caisa.
"Åhhhh, vilken då?" frågade flickan.
"En Nimbus 2000." svarade Caisa.
"Vet du vilket elevhem du kommer tillhöra?" frågade flickan.
"Inte än." svarade Caisa.
"Jag hoppas jag tillhör Gryffindor men Ravenclaw låter inte dumt heller. Vad heter du förresten?" frågade flickan.
Men innan Caisa hann svara sade Madam Malkin:
"Då var du klar lilla vän."
Caisa hoppade ner från fotpallen och gick ut för att betala.
Efter att ha betalat gick de vidare till Eyeloops Ugglemarknad.
Caisa köpte en snövit uggla som hon döpte till Alexa.
Nu var det bara trollstaven kvar.
De gick till Ollivanders.
Caisa gick före sina föräldrar in i butiken.
"Vem är det?" frågade Ollivander.
"Alexa Stålhandske, mr Ollivander. Min Man Henrik och jag är här med vår dotter Caisa för att köpa hennes trollstav.
"Kommer." sade Ollivander.
"Dåså fröken Stålhandske. Prova denna, Ek, fenixfjäder, 10 tum." sade Ollivander
Caisa provade men inget hände.
"En, ormtänder, 11 tum." sade Ollivander
Caisa provade men inget hände.
"Hagtorn, basiliskfjäll, 12 tum." Ollivander
Caisa provade och det sköt ut rödguld gnistor ur trollstaven.
"Åh mycket bra, bra till försvar mot svartkonster och duellering." sade Ollivander.
Efter att ha betalat för trollstaven åkte de hem.

Superbra!!! Den tjejen på madam malkins kändes lite som en quidditchintresserad Hermione Granger

Kap 3: Hogwartsexpressen

Caisa vaknade tidigt av att hennes mamma väckte henne med orden:
"Dags att vakna gumman, det är bara en timma kvar till tåget går."
Efter att hennes mamma gått ut ur rummet gick Caisa in och duschade och klädde sen på sig en svart T-shirt, jeans, svarta sockor, en svart läderjacka och svarta Converse.
Hon gick ner till frukosten.
När Caisa åt sin frukost var hon så inne i sina tankar att hon inte hörde vad hennes mamma och pappa sade.
Efter att frukosten var uppäten tog Caisa, Alexa och Henrik flampulvernätverket till Kings Cross.
Caisa sprang före sina föräldrar genom spärren mellan perrong nio och perrong nio och trekvart.
Efter att ha sagt hejdå till sina föräldrar letade Caisa efter en kupé men det verkade som alla var fulla.
Tillslut öppnade hon en kupé där en pojke med svart hår och glasögon satt och sade:
"Ursäkta, gör det nåt om jag sitter här? Alla andra kupéer är fulla.
"Inte alls." sade pojken och visade till sätet mittemot.
Caisa log och satte sig mittemot pojken.
"Jag är Caisa, Caisa Stålhandske." sade Caisa.
"Jag är Harry, Harry Potter." sade pojken.
Caisa log.
"Trevligt att äntligen få träffa dig Harry. Bara så du vet så är du känd i vår värld." sade Caisa.
De började prata om mugglarvärlden.
Caisa berättade att även hon var halvblod men hade en mugglarpappa.
Tio minuter senare knackade det på dörren igen.
En pojke som ställde samma fråga som Caisa hade gjort stod där.
Harry bjöd in honom också.
"Ron, det var länge sen." sade Caisa.
Ron tittade på Caisa.
"Caisa. Jag kände inte igen dig." sade Ron och log.
"Harry. Detta är Ron Weasley. Ron, det här är Harry Potter." sade Caisa och introducerade de båda pojkarna till varandra.
De tre nya vännerna började prata om Hogwarts.
Klockan halv tolv kom damen med godisvagnen och frågade om dom ville ha något.
Caisa och Harry reste sig upp och gick ut.
Caisa köpte två Bertie Botts Bönor i alla smaker och tre chokladgrodor.
Harry köpte mycket mer.
"Hungrig?" frågade Caisa.
"Utsvulten." svarade Harry.
10 minuter senare kom en knackning på dörren igen.
Flickan från Madam Malkins stod där med en pojke som grät.
"Har ni sett en padda? Neville har förlorat sin." sade hon.
"Nej." sade Caisa.
"Jag känner igen, du är den jag stod bredvid i Madam Malkins." sade flickan.
Caisa nickade.
"Caisa Stålhandske." sade hon sen.
"Hermione Granger. Och vilka är ni?" frågade hon sen, Harry och Ron.
"Ron Weasley." sade Ron.
"Harry Potter." sade Harry.
"Wow är det verkligen du? Du är ju jättekänd. Jag..." började Hermione.
"Jag tror ni måste leta reda på Neville's padda." avbröt Caisa och stängde dörren.
"Det elevhem hon är i vill jag inte vara i." sade hon sen.
Harry och Ron höll med.
När det var fem minuter kvar ropades det ut i högtalarna att det var dags att byta om.
Caisa bytte om till en grå kjol, svarta strumpor, svarta finskor, vit skjorta, en svart slips med Hogwartsemblemet på och en svart klädnad.
När de kom ut ur tåget följde de efter Hagrid till båtarna.
"Tre i varje båt." ropade han.
Harry och Ron följde efter Caisa i hennes båt.
När alla var i börja båtarna glida över sjön.
Båtarna ledde dom till en båthamn där dom gick ur båtarna och hamnade på slätt gräs.
De gick upp för stentrapoan och skockades runt porten av ek.
Hagrid knackade tre gånger på porten.

DET VAR HERMIONE!!!!!!! Undrar vad som ska hända nu? Hoppas hon hamnar i Gryffindor, då kan harry, ron och Jon bli vänner (mer)!!!!!!! När kommer nästa del!?

Kap 4: Sorteringen

Porten öppnades genast.
Där stod en lång svarthårig häxa i en smaragdgrön klädnad.
Hon hade ett mycket strängt ansikte och Caisas första tanke var att det här var inte någon man satte sig upp mot.
"Förstaårseleverna professor McGonagall." sade Hagrid.
"Tack Hagrid, jag för dom vidare härifrån." sade professor McGonagall.
Hon sköt upp porten på vid gavel.
Harry viskade till Caisa att entréhallen var så stor att hela Dursleys hus hade kunnat få rum i den.
Stenväggarna lystes upp av flammande facklor precis som hos Gringotts, taket var för högt att man ens skulle kunna urskilja det och en ståtlig marmortrappa mittemot dom ledde upp till de övre våningarna.
De följde efter professor McGonagall över det stenlagda golvet.
Caisa kunde höra surret av hundratals röster från en dörröppning till vänster - resten av skolan måste redan vara här - men professor McGonagall visade in förstaårseleverna i ett tomt litet rum intill hallen. De trängde sig in där, stod lite närmare varandra än de skulle ha gjort och kikade sig nervöst omkring.
"Välkomna till Hogwarts!
Banketten inför terminsstarten börjar alldeles strax men innan ni intar era platser i Stora Salen ska ni sorteras in era elevhem. Sorteringen är en mycket viktig ceremoni därför att så länge ni är här kommer ert elevhem att vara som en familj för er inom Hogwarts väggar. Ni kommer att ha lektioner tillsammans med de övriga i ert hem, sova i hemmets sovsalar och tillbringa er lediga tid i hemmets sällskapsrum.
De fyra elevhemmen heter Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Varje elevhem har sin egen förnämliga historia och har frambringat berömda häxor och trollkarlar. Under er tid som elever här på Hogwarts kommer era framgångar att vinna poäng åt ert elevhem medan däremot alla era brott mot reglerna får det att förlora poäng. I slutet av året belönas det elevhem som har flest poäng med elevhemspokalen - en stor ära. Jag hoppas att ni var och en ska bli en heder för det elevhem ni tillhör.
Sorteringsceremonin äger rum om ett par minuter inför alla övriga i skolan. Jag föreslår att ni allesammans snyggar till er så mycket ni kan medan ni väntar." sade professor McGonagall.
Hennes blick dröjde en sekund vid Neville's mantel som satt fastknäppt under hans vänstra öra och på Rons smutsiga näsa.
Harry försökte nervöst släta till håret.
"Jag kommer tillbaka när vi är färdiga att ta emot er." fortsatte professor McGonagall.
Hon lämnade rummet.
"Så det är sant vad som på tåget? Harry Potter har kommit till Hogwarts. Det här är Crabbe och Goyle. Och jag är Malfoy, Draco Malfoy." sade en pojke.
Ron gav ut en hostning som kunde dolt en fnissning.
Draco Malfoy tittade elakt på honom.
"Tycker du mitt namn är roligt? Vem du är behöver man ändå inte fråga. Rött hår, fräknar, och nedärva kläder. Min far har berättat för mig att Weasleys har fler barn än de har råd med." sade Draco Malfoy.
Han vände sig till Harry igen.
"Du kommer snart att få reda på vilka trollkarlsfamiljer som är bättre Potter, om du hänger med slödder som Weasley, Stålhandske och Hagrid kommer det att färga av sig på dig. Jag kan hjälpa dig." sade Draco Malfoy och sträckte ut sin hand för Harry att skaka.
Harry tog den inte.
"Jag tror jag själv kan se vilka som är mina sanna vänner." sade Harry kallt.
"Raska på och kom med nu. Sorteringsceremonin ska just börja." sade en skarp röst.
Professor McGonagall var tillbaka.
"Ställ upp er på led och följ mig." sade professor McGonagall till förstaårseleverna.
Caisa föll in ledet efter en pojke med sandfärgat hår med Harry bakom sig och de tågade ut ur rummet, tillbaka tvärs över hallen och genom ett par dubbeldörrar in i Stora Salen.
Caisa hade aldrig ens kunnat föreställa sig en sådan förunderlig och praktfull plats.
Den var upplyst av tusentals och åter tusentals levande ljus som svävade i luften över fyra långa bord, där resten av eleverna satt.
Borden var dukade med glänsande guldtallrikar och guldbägare.
Längst upp i salen stod ytterligare ett långt bord där lärarna satt.
Professor McGonagall ledde fram förstaårseleverna dit så att de kom att stanna på ett led öga mot öga med de andra eleverna och med lärarna bakom sig.
De hundratals ansiktena som stirrade på dom såg ut som bleka lyktor i det fladdrande skenet från ljusen.
Fläckvis utspridda här och där bland eleverna lyste spökena som matt silver.
Caisa tittade uppåt och såg ett sammetsliknande svart tak översållat med stjärnor.
Hon hörde Hermione viska:
"Det är förtrollat så att det ska se ut som himlen utanför. Jag har läst om det i Hogwarts, en historisk beskrivning."
Det var svårt att tro att det fanns ett tak där över huvud taget och att Stora Salen inte öppnade sig mot himlen.
Caisa tittade ner igen då professor McGonagall tyst placerade en fyrbent pall framför förstaårseleverna.
Ovanpå pallen ställde hon en spetsig trollkarlshatt.
Hatten var lagad och nött och förfärligt smutsig.
Caisa gissade på att hennes mamma inte skulle tagit in den i deras hem.
Under ett par ögonblick rådde det fullständig tystnad.
Sedan ryckte hatten till.
En lång reva nära brättet öppnades på vid gavel som en mun - och hatten började sjunga:
Ni tycker kanske inte jag är vacker,
Men döm ej efter vad ni ser idag,
Jag lovar äta upp mig själv om ni
Kan finna någon hatt mer klok än jag.
Behåll ni gärna era plommonstop,
Och era höga hattar som ser fina ut
För jag är Hogwartshatten Som Sorterar
Och därför slår jag alla andra utan prut.
Det finns ej något dolt i era tankar
Som inte genast jag kan uppenbara,
Sätt mig på huvudet och jag skall säga,
I vilket hem ni helst bör vara.
Ni kanske passar bäst i Gryffindor,
Där folk med mod i bröstet lever,
Vars djärvhet, kraft och tapperhet
Dem skiljer ut från mängden av elever;
Ni kanske hemma hör i Hufflepuff,
Där rättvisa och sanning styr,
Ja, Hufflepuffarna är trogna och lojala
Och aldrig någon möda skyr;
Måhända är ert hem det visa Ravenclaw,
Ty den som lärd och kvicktänkt är
Och har ett gott och klart förstånd
Skall alltid sina likar finna där;
Eller måhända ni i Slytherin
Skall era sanna vänner finna,
Där sluga rävar nyttjar alla knep
Att sina mål och syften vinna.
Så sätt nu hatten på! Förfäras ej!
Grips ej av frossa! Ty jag kan lova
Att (fast jag inga har) ni är i säkra händer,
För jag, jag är en Hatt Med Tankegåva!

Hela salen bröt ut i smattrande applåder då hatten avslutade sin sång.
Den bugade till vart och ett av de fyra borden och blev sedan alldeles stilla igen.
Professor McGonagall steg nu fram med en lång pergamentrulle i handen.
"När jag ropar upp ert namn sätter ni er på hatten och slår er ner på pallen för att bli sorterad." sade hon.
"Hannah Abbott!"
En flicka med rosigt ansikte och blonda råttsvansar snubblade fram ur ledet, tog på sig hatten som föll rakt över ögonen på henne och satte sig på pallen.
Ett ögonblicks paus ...
"HUFFLEPUFF!" ropade hatten.
Hufflepuffarna vid bordet till höger jublade och klappade i händerna då Hannah gick och satte sig hos dom.
Caisa såg att Tjocke Munkbroderns spöke vinkade glatt till Hannah.
"Susan Bones!"
"HUFFLEPUFF!" ropade hatten igen och Susan skuttade iväg och satte sig bredvid Hannah.
"Terry Boot!"
"RAVENCLAW!"
Bord nummer två från vänster applåderade den här gången; flera medlemmar i Ravenclaw reste sig upp och skakade hand med Terry då han slöt sig till dom.
Mandy Brocklehurst kom också till Ravenclaw men Lavender Brown blev den förste nye Gryffindoraren och bordet längst bort till vänster bröt ut i vilda hejarop; Caisa kunde se hur Rons tvillingbröder busvisslade.
Efter dom kom Millicent Bulstrode som hamnade i Slytherin.
"Justin Finch-Fletchley!"
"HUFFLEPUFF!"
Ibland, lade Caisa märke till, ropade hatten ut elevhemmet med en gång, men andra gånger tog det en liten stund för den att avgöra saken.
Seamus Finnigan, den sandhårige pojken närmast Caisa i ledet satt nästan en hel minut på pallen innan hatten förklarade honom vara en Gryffindorare.
"Hermione Granger!"
Hermione nästan sprang fram till pallen och drog ivrigt ner hatten över huvudet.
"GRYFFINDOR!" ropade hatten. Ron stönade.
När Neville Longbottom, pojken som hela tiden tappade bort sin padda, ropades upp, ramlade han omkull på väg till pallen.
Det tog en lång stund för hatten att bestämma vart Neville hörde.
När den till slut ropade "GRYFFINDOR" sprang Neville iväg med hatten kvar på huvudet och fick lov att lunka tillbaka under skrattsalvor för att överlämna den till Morag MacDougal.
Malfoy kom framsvassande när hans namn ropades upp och hamnade direkt i Slytherin.
Malfoy gick bort och förenade sig med sina vänner Crabbe och Goyle med en självbelåten min.
Det var inte många personer kvar nu.
Moon ... Nott ... Parkinson ... sedan ett par tvillingsystrar, Patil och Patil ... Sally - Anne Perks ... sedan
"Harry Potter!"
Då Harry steg fram bröt det ut viskningar som små väsande eldar runtom i hela salen.
"Var det Potter hon sa?"
"Den Harry Potter?"
Det tog 10 minuter innan hatten ropade:
"GRYFFINDOR!"
Och nu äntligen ...
"Caisa Stålhandske!"
Caisa gick upp och satte sig på pallen och placerade hatten på huvudet.
Det var bråk mellan grundarna.
Ravenclaw och Slytherin höll sig ur.
Caisa var klok men inte tillräcklickt klok för Ravenclaw och hon var slug men inte tillräckligt slug för Slytherin.
"Hennes föräldrar var i mitt elevhem Godric." sade Helga Hufflepuff.
"Ja, men hon är inte lika lojal som hon är modig." sade Godric Gryffindor.
"Hon är rättvis." sade Helga.
"Man kan vara rättvis även i Gryffindor, Helga, dessutom är en av hennes vänner i Gryffindor och jag är hundra procent säker på att hennes andra vän kommer sorteras in i Gryffindor, ge mig henne nu." sade Godric.
"Okej då." suckade Helga.
"GRYFFINDOR!"
Gryffindorbordet jublade och klappade i händerna.
Caisa satte sig bredvid Harry.
Nu var det bara tre stycken kvar.
Lisa Turpin fick bli Ravenclaware och sedan var det Rons tur.
Han var grönblek vid det här laget.
Caisa korsade fingrade under bordet och en sekund senare hade hatten ropat:
"GRYFFINDOR!"
Caisa applåderade kraftigt tillsammans med de övriga då Ron ramlade ner i stolen bredvid henne.
"Bra gjort Ron, alldeles utmärkt." sade Percy pompöst och böjde sig fram över Caisa medans Blaisa Zabini utropades till Slytherinare.
Professor McGonagall rullade ihop sitt pergamentpapper och tog med sorteringshatten därifrån.
Caisa tittade ner på sin tomma guldtallrik.
Hon hade först nu insett hur hungrig hon var.
Godiset kändes som en evighet sen.
Albus Dumbledore hade rest sig upp.
Han strålade mot eleverna och slog brett ut med armarna som om ingenting kunde ha gjort honom gladare än att se dom alla där.
"Välkomna! Välkomna till ett nytt år på Hogwarts! Innan vi börjar vår festmåltid skulle jag vilja säga ett par ord. Och så här lyder de: Dumbom! Lipsill! Stolle! Tokskalle! Tack ska ni ha!"
Han satte sig ner igen.
Alla klappade och jublade.
Harry visste inte om han skulle skratta eller inte.
"Är han ... lite tokig?" frågade han Caisa tvekande.
"Tokig? Han är ett geni! Den avgjort bäste trollkarlen i hela världen! Men visst är han lite tokig." sade Caisa obekymrat.
"Potatis Caisa?" frågade Percy.
Caisa bara gapade.
Serveringsfaten framför henne dignade nu av mat.
Hon hade aldrig sett så många rätter hon tyckte om på ett enda bord: rostbiff, stekt kyckling, fläskkotletter och lammkotletter, korvar, bacon och stekt kött, kokt potatis, stekt potatis, pommes frites, Yorkshirepuddingar, ärtor, morötter, köttsås, ketchup och av nån underlig anledning pepparmintskarameller.
Caisa lassade på sin tallrik med en smakbit av allting utom lammkotletterna, ärtorna och pepparmintskaramellerna.
Allt smakade härligt.
"Det där ser verkligen gott ut." sade spöket i pipkragen sorgset och såg på när Harry skar upp sitt kött.
"Kan ni inte ...?" frågade Harry.
"Jag har inte ätit på nästan fyra hundra år. Jag behöver förstås inte göra det men man saknar det verkligen. Jag har visst inte presenterat mig? Sir Nicholas de Mimsy-Porpington till er tjänst. Spöke hemmahörande i Gryffindortornet." sade spöket.
"Jag vet vem ni är! Mina bröder har berättat för mig om er. Ni är Nästan Huvudlöse Nick!" sade Ron.
Jag skulle föredra om ni kallade mig Sir Nicholas de Mimsy ..." började spöket stelt men den rödblonde Seamus Finnigan avbröt honom.
"Nästan huvudlös? Hur kan man vara nästan huvudlös?" frågade han.
Sir Nicholas såg ytterst sur ut som om deras samtal inte alls tog den riktning han ville.
"Så här." sade han irriterat.
Han grep tag i sitt vänsteröra och drog.
Hela huvudet vippade av från halsen och föll ner på axeln som om det satt på ett gångjärn.
Någon hade tydligen försökt halshugga honom men inte gjort det ordentligt.
Med en belåten min då han såg deras förbluffade ansikten knyckte Nästan Huvudlöse Nick tillbaka huvudet på halsen, hostade och sade:
"Jaha ja, ni nya Gryffindorare! Jag hoppas ni tänker hjälpa oss att vinna elevhemsmästerskapen i år? Gryffindor har aldrig varit utan seger under en sån lång tid. Slytherin har vunnit pokalen sex år i rad! Blodige Baronen håller på att nästan bli outhärdlig - han är Slytherins spöke."
Caisa tittade bort mot Slytherinbordet och såg ett fasansfullt spöke sitta där med tomma stirrande ögon, ihåligt ansikte och en klädnad fläckad av silverfärgat bord.
Han var närmast intill Malfoy som inte såg särskilt nöjd ut med bordsplaceringen vilket gladde Caisa.
"Hur han blivit så där nerblodad?" frågade Seamus ytterst intresserat.
"Jag har aldrig frågat." sade Nästan Huvudlöse Nick finkänsligt.
När alla hade ätit så mycket de orkade försvann resterna av maten från tallrikarna och lämnade dom lika skinande rena som innan.
Ett ögonblick senare dök efterrätterna upp.
Glassportioner i alla smaker man kunde tänka sig, sirapstårtor, chokladbakelser och syltmunkar, sockerkaka med vaniljkräm och grädde, jordgubbar, brylépudding, rispudding ...
Caisa tog åter igen av allt förutom sirapstårtan och rispuddingen.
Samtalet övergick till deras familjer.
"Jag är hälften av varje. Min pappa är en Mugglare. Mamma talade inte om för honom att hon var en häxa förrän de hade gift sig. Ganska otäck chock för honom." sade Seamus.
De andra skrattade.
På andra sidan om Caisa pratade Percy och Hermione om lektioner.
Caisa som började känna sig varm och sömnig tittade upp mot honnörsbordet.
Hagrid tog djupa klunkar ur sin bägare.
Professor McGonagall pratade med professor Dumbledore.
Professor Quirrell i sin löjliga turban pratade med professor Snape.
"Aj!" Harry satte hastigt handen för pannan.
"Vad är det Harry?" frågade Caisa oroligt.
"Ing... ingenting." sade Harry.
"Vem är den där läraren som talar med professor Quirrell?" frågade han Caisa.
"Jaså, känner du redan professor Quirrell? Inte konstigt att han ser så nervös ut för det där är professor Snape. Han undervisar i Trolldryckskonst men han vill egentligen inte göra det - alla vet att han är ute efter Quirrells jobb. Han vet en förfärligt massa om Svartkonster, Snape." sade Caisa.
Till sist försvann efterrätterna också och professor Dumbledore reste sig igen.
Det blev tyst i salen.
"Ähum ... bara ett par ord till nu när vi alla fått näring och blivit vattnade. Jag har några saker att meddela er inför terminsstarten. Nybörjarna bör lägga märke till att skogen på området är förbjuden mark för alla elever. Och det skulle inte skada några av våra äldre elever att också komma ihåg det. Jag har också blivit ombedd av av vaktmästaren, mr Filch att påminna er alla om att inga trollkonster bör utövas i korridorerna på rasterna. Uttagningarna till Quidditchmatcherna kommer att göras under andra veckan på terminen. Alla som är intresserade av att spela för sitt elevhem kontaktar madam Hooch. Och till sist måste jag tala om att för er att i år är tredje våningens korridor på höger sida förbjudet område för alla som inte vill dö en mycket plågsam död." sade Dumbledore.
Harry skrattade men han var en av de få som gjorde det.
"Han kan väl inte mena allvar?" mumlade han till Caisa.
"Det gör han säkert. Jag undrar om prefekterna vet om det." sade Caisa.
"Nu är det dags för sängen. Kila iväg med er." sade Dumbledore.
Gryffindors nybörjarelever följde efter Percy genom den stora mängden, ut ur Stora Salen och upp för en marmortrappa.
Längst bort i änden på korridoren hängde ett porträtt av en tjock kvinna i skär sidenklänning.
"Lösenord." sade hon.
"Caput Draconis." sade Percy och porträttet svängde ut från väggen och avslöjade ett runt hål i den.
De kravlade sig igenom det allesammans - Neville behövde en hjälpande hand - och befann sig i Gryffindors sällskapsrum, ett hemtrevligt runt rum fyllt med mjuka fåtöljer.
Percy dirigerade flickorna genom en dörr som ledde till deras sovsal och pojkarna genom en annan.
På toppen av en spiraltrappa - de befann sig tydligen i ett av tornen - fann de till sist sina bäddar: fem himmelsängar med djupröda sammetsförhängen omkring.
Deras koffertar hade redan burits upp.
Alltför trötta för att prata drog de på sig sina pyjamasar och nattlinnen och trillade i säng.
"Visst var det jättegod mat." mumlade Hermione till Caisa genom förhängena.
Caisa hade tänkt fråga Hermione om hon hade ätit av chokladbakelserna men hon somnade med detsamma.

Vad synd för alla som bevakat att personen tog bort sig.