{Prs} Cho. Chang & Lama

Sådär då Lama

MALLEN:
Namn:
Ålder:
Utseende:
Arbetar:
Övrigt:

MIN MALL:
Namn: Chris Jones
Ålder: 27 år
Utseende: Ganska kort, brunt hår, en lugg som hänger ner över ansiktet, blåa ögon, normal längd och kropp.
Arbetar: Som marinbiolog
Övrigt: Tar jobbet på ett stort allvar och älskar det över allt annat

Namn: Anida Ane
Ålder: 24
Utseende:
Arbetar: Hon jobbar med djur.
Övrigt: Hon bor i stadens centrum med sin familj som består av hennes mamma, en pappa och hennes yngre bror som är 13 år. Hon bor fortfarande hemma för att hjälpa hennes sjuka mamma då hennes pappa jobbar helatiden och hans bror är för ung för att ta på sig ett så stort ansvar.

Jag-form?

Ja, börjar du?

Yepp.

Jag suckade, måndag.. Alla dagar utom måndagar är det kul att gå till jobbet. Jag gjorde i ordning mig och gick till jobbet. Solen sken och svetten rann.

Jag slog upp ögonen och tittade ut genom fönstret brevid min säng.
Jag bodde i en liten stad under vattnet och med hjälp av min egen magi kunde jag få luft och hållas torr under vattnet. Att få syre för mig var som om en vanlig människa skulle hålla andan under vattnet. Ingen annan än stadens invånare hade någonsin varit där och det började bli lite långtråkigt även fast jag älskade livet under vattnet och skulle inte kunna tänka mig att bo någon annastans. Jag hade några vänner, en familj och nästan allt man kunde önska sig.

Jag tog en macka på vägen ner, jag hade inte tid med frukost hemma. När jag kom ner till kajen stod mitt team redan där och kontrollerade ubåten, utrustningen, maskinerna och kamerorna. Vi hade fått tillstånd att göra en utgrävning på havsbotten under ön, för det ryktades näraliggande att det fanns en till ö under den här där det levde vattenfolk.

- Anida, skynda dig, sade min mamma från nedrevåningen. Jag sträckte nyvaket på mig och reste mig. Jag tog på mig en blå klänning och gick glatt ner till köket och gjorde frukost åt mig själv och min mamma som varje morgon.
- Varsågod, sade jag och lade brickan med frukost på mammas sängbord.
- Tack, älskling, sade hon och log varmt. Jag log tillbaka och satte mig på hennes sängkant. Hon var blek och såg sliten ut och ingen visste vad det var för fel på henne. Jag önskade att hon skulle bli frisk mest av allt i världen.

" Tjena Chris! Är du redo? Det är din tur att dyka idag.." Ropade min arbetskamrat Holly.
" Tjena!" Svarade jag och vinkade.
" Jag simmar ner.." Sa jag och drog på mig min utrustning.
" Gör som du vill.. Men max i 4 timmar, sen tar syret slut " sa Holly.
" Japp, jag vet " sa jag och satte på syret.
Jag tog ett djupt andetag och hoppade ner i vattnet.

- Kan du gå och handla? Frågade mamma trött, och såg på mig. Jag nickade.
- Det är väl klart, sade jag och kysste henne på kinden innan jag gick ut på stan till affären och handlade. Jag gick in i det lilla vraket som man hade gjort om till en mataffär och plockade snabbt åt mig mina saker. När jag kom ut fick jag plötsligt syn på något. Det var ingen från stan för den här varelsen var svart och hade stora tubar på ryggen. Jag gick försiktigt närmare.