PRS(fashion7)

Jag är sämst att komma på titlar så det är vad det står, privat rollspel mellan mig och fashion7 som spelar piano!

Det utspelar sig i De Utvalda världen, nu i Dells typ eller något xD

Min mall är här:
Namn: Mina Shira
Ålder: 22 år gammal
Ras[typ]: särling
Kön: Kvinna
Ögon: Ett mörkbrunt och ett grönt.
Kraft: Pricksäkert, hon kan inte missa något som hon kastar eller skjuter.
Utseende:
Personlighet: Det rollas fram, men hon är snäll i alla fall xD
Bakgrund: Mina har tillhört kungafamiljen så länge hon kan minnas. Men tillslut stod hon inte ut längre, så hon rymde därifrån och har nu i flera veckor tagit sig djupare upp i bergen för att försöka hitta någonstans att starta om sitt liv på.

Namn: Nash den 3e (lol, fett originellt xD)
Ålder: 24 år
Ras: King
Kön: Manligt
Utseende:

(Ömajgad hi's söw pwittyyy ♥)

Personlighet: Precis som sin far är Nash hårdhudad och lättretlig, men egentligen varmhjärtad. Han gör allt han kan för att styra sitt rike så rättvist som möjligt, och trotts att han utger sig för att vara hårdhudad är han väldigt känslig.
Bakgrund: Nash föddes i kungliga slottet i Dells. Hans släkt har härskat i Dells i fem generationer, och nu är det hans tur. Nash är nästäldst av de fem bröderna och fick ärva sin fars (Nash den 2e xP) makt då den något äldre brodern, Michael vid tidig ålder förklarades dödsdömd pga cancern.
Nash har alltid känt sig pressad över alla dessa faktum, och är därför alltid väldigt allvarlig.
Trotts att han kallas Den Allvarlige av stor del av Dells befolkning är många flickor väldigt förtjusta i Nash, och många fester hålls för att Nash ska få träffa någon han tycker om. Tyvärr har Nash än inte hittat någon han uppskattar att dela sin tid med även utan kronan på huvudet.

Jag startar rollet då med att hon faller ner, kanske soldater eller Nash själv hittar henne?

Mina hade gått i veckor. För exakt en månad sen nu hade hon rymt från kungen, hon hade fått nog, hon ville inte vara någons ägodel och tvingas göra allt möjligt, hon ville bara vara fri. Men nu gick hon här också, hungrig, svag och kall. Hon hade kommit upp i bergen och gick sakta över dem med sin mantel hårt virad om sig, klänningen gjorde inte mycket.
Plötsligt hörde hon hur det högt knackade till och i nästa sekund föll hon handlöst, genom berget. Allt var kolsvart och hon skrek till då hon föll till marken, eller hon trodde det var mark.
Sakta började hon försökte ta sig framåt, hon såg lite ljus långt borta. Men allt gjorde så ont, det kändes som hennes arm var bruten, och allt brände. När hon väl kommit fram till ljuset så orkade hon knappt se vad hon var, hon bara svimmade.

Det blir bra^^

Nash satt på sitt kontor och skrev under en massa papper, som vanligt. Den här tiden på året var det alla möjliga personer som skickade in klagomål över grannar och annat. Mer än hälften av allt som skickats var skräp,
"Goda hälsningar, härskare!
Jagh önskade att ni skulle dräpa min granne, han kastade pumpa på mitt tak!!"
"Var hälsad!
För några dagar sedan blev jagh anklagad för att ha stulit Herr Kraigs frus äppelpaj! Det var inte jag!! Stäm dem, hela familjen, jagh ber er!"
Annat som fanns i Nashs meterlånga hög papper var bland annat olika köpemålsknflikter, och ett par gamla räkningar som skulle skrivas under.
Nash suckade trött när Mina kom in med ännu en hög papper som hon staplade upp på bordet. Högen såg ut att rasa närsomhelst. Och det gjorde den, när två vakter kom inrusandes i hög fart. Papprena flög ut i rummet, som enorma snöflinogr singlade de ner mot golvet.
"AAAH!!" stönade Nash och dunkade huvudet mot bordet, i frustration. Skamset bugade vakterna och började plcoka ihop allt medan de förklarade att de hittat en avsvimmad kvinna vid västra bärgspassen. Vad skulle någon göra där?, undrade Nash nyfiket.
"Hämta upp henne!" beordrade Nash. Vakterna försvann. Nash log, detta var mycket intressantare än pappersarbete!!

Mina hade vaknat till även om ingen märkt det, för hon orkade inte röra sig eller öppna sina ögon. Någon eller några hade tagit henne iväg från grottan och nu var hon inomhus, det kändes som det i alla fall. Hon hörde att de talade, men hon förstod inte ett ord av vad de sa.
Plötsligt kände hon hur någon lyfte upp henne igen och gick uppför några trappor. Sakta lyckades hon öppna ögonen och märkte först att hon blev buren i någons famn, sedan märkte hon en man bakom ett skrivbord, han var stilig.
Hon slöt ögonen igen med ett tyst stön av smärta.

Nash ställde sig upp då vakterna kom åter med en kvinna. Hon såg härdad ut, med det märka håret så tilltufsat och trassligt att det lika gärna kunde ha tagits för ett fågelbo.
"Sätt ner henne där!" beordrade Nash och pekade på en av sofforna i rummet. Vakterna lydde Nash, och försvann sedan ut ur kontoret. Mina satt kvar vid sitt skrivbord, men sneglade nu vaksamt mot kvinnan. "Mina?" mumlade Nash lågt. Den gamla damen reste sig upp och nickade, hon visste vad Nash ville. Då Mina var borta hon med sjönk Nash ner på sin stol igen och betraktade den unga kvinnan som låg i hans soffa.

Mina andades ytligt och kände hur hon las ner på något mjukt, det kändes bra mot hennes kropp. Sakta öppnade hon ögonen och märkte att mannen såg på henne, tyst såg hon tillbaka. "Vart är jag?" försökte hon få fram men hennes röst var hes och raspig efter att inte ha kunnat prata med någon på länge.

Kvinnan öppnade snart ögonen och mötte Nashs blick. Till sin förvåning märkte han hur hennes ögon inte såg det minsta lika varandra ut. Det ena var skinande grönt, det andra var mörkt, brunt. Nash tankar gick igång och han började rota i sina lådor efter en bok, en bok som hans farfars far skrivit. Där trodde han sig ha läst om en kvinna med olikfärgad ögon. Kvinnan började plötsligt tala. Nash rätade på sig och kom närmare för att höra. Det var något som inte stämde med hennes röst, och först kunde Nash inte sätta ordet på det. Var det hennes dialekt, eller den raspande rösten eller var det bara hon som fick allt att bli oförståerligt?
Då Mina kom in med maten förstod äntligen Nash - Kvinnan talade ett annat språk.
"Mat?" frågade han och såg intresserat på kvinnans reaktion medan Mina började servera kvinnan. Detta var definitivt något han aldrig varit med om förr.

Mina lyckades sätta sig upp lite och drog sitt toviga hår ur ansiktet. Förutom det och att hennes kläder var lite trasiga var hon rätt så ren för att ha fallit genom ett hål.
Då en annan kvinna kom in med en vagn med mat så sa mannen något, och Mina fattade inte ett ord. Hon såg oförstående på honom men då kvinnan gav henne mat så antog hon att det hade något med med maten att göra. Darrhänt så tog hon ett äpple och förde till sina läppar. Efter att ha ätit upp det och lindrat sin hunger så såg hon på mannen igen.
"Vem är du?" sa hon, nu med nästan normal röst. Men då hon inte försått honom antog hon att han inte förstod henne. Hon pekade då frågande på honom. Men då hon gjorde det kved hon till och hennes arm föll tillbaka till sin gamla position, den kändes bruten.

Nash nickade kort, då hans tankar bekräftades. Kvinnan förstod honom inte. För att inte skrämmas återupptog han distans genom att sätta dig bakom sitt skrivbord igen. Vart kunde kvinnan komma ifrån? Hon hade kunnat komma från söder, där de flesta såg ut ungefär som hon... Men de där ögonen... Nash kunde inte riktigt sätts ord på det, men bara av att se dem blev Nash helt uppspelt!
Kvinnan tog tag i ett äpple och tuggade långsamt i sig det. Medans försökte Nash komma vidare med pappersarbete. Det slutade förstås md att han istället satt och stirrade fascinerat på kvinnan med han ritade cirklar över bordet för att stilla sin otålighet.
Kvinnan talade åter, och Nash förundrades åter över ljuden som uppstod från henne. Var det ens möjligt att uttala vad hon nyss sagt? Det lät som om hon snubblade över orden, oh kräktes på vartannat av dem. Lång tid tog det också, säker flera sekunder tog det för henne att avsluta. Vad kunde hon ha frågat egentligen?, undrade Nash utan att lägga märke till hennes vaga gest.
"Jag förstår inte vad du säger, men vi ska hjälpa dig." sade han tillslut och nickade kort åt Mina, som log och kallade på ett par tjänare. Nash återvände därefter till sitt vanliga arbete, och satt och skrev resten av dagen, men utan att låta kvinnan rymma r hans tankar.
Då kvällen anlände reste sig Nash upp och gick ett par stela steg. Så snart han fått upp farten styrde han stegen mot den lyxigare sjukhussalen, där tjänarna lagt kvinnan.