Ensam, men ändå inte

Titel: Ensam, men ändå inte.
Författare; Jag(Princesse) och Julia Ginny Potter
Ålder; Det funkar nog för alla, skulle jag tro
Handling;
Denna historia handlar om ett tvilling par. Två oskyldiga flickor som vid födseln skiljs åt, till två olika familjer. En får leva med en renblods familj, som tvillingarnas blod också är och den andra får leva med mugglare. Till utseendet ser dem ut som kopior, men som personligheten är dem varandras motsatser. Båda får sitt brev vid elva års ålder, den ena har förväntat sig de och den andre visste inte äns om att magi existerade. Frågan är väl om dem kommer att acceptera eller hata varann när dem för första gången i sina liv möts.
Övrigt; vi kommer att skriva från två olika ögon, alltså skriva om en av tvillingarna var.


Silver´s P.O.V
Silver ser sig om i det dunkla rum som hon befinner sig i. Hennes blick möter spegeln några meter framför henne och hon ser på sin egna bild, som tittar tillbaka på henne. Hennes isblåa ögon söker över bilden, över hennes långa mörka, alldeles raka hår samt den lite mörkare hudfärgen. Silver suckar svagt när hon tittar på sin elva åriga kropp. Om bara några dagar ska hon till King cross stationen för att åka med Hogwarts Expressen till Hogwarts skola för trolldom och häxkonster. Hon har längtat hela sitt korta liv på de brevet som hennes äldre bror fick förra året. Han blev överlycklig när han fick de, för hela tiden gick han och oroade sig om han verkligen skulle få det eller inte. Silvers blick fortsätter över det lilla rum som hon har. Väggarna är mörkgröna som hennes favorit färg och det flesta möbler är svarta som natten själv. Det flesta i hennes ålder brukar ha hur färggranna rum som helst, men inte Silver. Hon är inte som andra elvaåringar. Man skulle kunna säga att hon har blivit tvingad att växa upp på för tid. Hon har fått höra under hela sin uppväxt att mugglar födda eller mudblodds som dem flesta kallar dem, är det värsta typ av blod som man kan blanda sig med och att alla förtjänar att inte gå på Hogwarts, men att någonstans inom hennes lilla kropp, säger en röst att även dem är trollkarlar och häxor precis lika mycket som hon själv. Dem har ju lika mycket värde som hon, men det vågar hon inte säga till sina föräldrar som är väldigt stolta över sin blodstatus. Silver skakar smått på huvudet och går tillbaka till sin kingsize bed igen. Den går i mörkgrönt precis som väggarna och är väldigt mycket för stor för hennes lilla kropp, så egentligen vet hon inte varför hon har en. Den mörkhåriga flickan kryper ner under täcket igen, lägger huvudet på kudden med slutna ögon och somnar in i en drömlös sömn.