Hunger Games

Roll mellan Angelinaa och Vildvittra

Namn: Zoe Powell
Distrikt: 11
Ålder: 17 år
Kön: Tjej
Utseende: Kort ("Killkort" ljusbrunt hår, mörkgrå ögon, ganska kraftigt byggd och ganska kort.
Övrigt:
Rollare: Angelinaa

Namn: Signe Stone
Distrikt: 10
Ålder: 16 år fyller 17 år under spelen.
Kön: Tjej
Utseende: Lång och kraftigt byggd med muskler.
Solbränd hy, skogsgröna ögon och långt svart hår.
Övrigt:
Rollare: Vildvittra

Det blir bra

Namn: Zoe Powell
Distrikt: 11
Ålder: 17
Kön: Tjej
Utseende: Kort ("killkort" ljusbrunt hår, mörkgrå ögon, ganska kraftigt bygd och ganska kort.
Övrigt: Inget som jag kommer på nu.

Signe, klädd i korta svarta lädershorts och ett grönt kort linne som visade hennes välformade och platta mage, hennes muskulösa armar. Hon var hårt sminkad i svart och hade höga svarta stövlar. Hennes svarta hår var uppsatt i en hög hästsvans.
Hon såg hård och hänsynslös ut men de gröna ögonen glittrade, snart var det dags för vagnparaden.

Zoe stod nervöst på vagnen. Hon avskydde kläderna hon var tvungen att ha på sig. Det var en lång vid klänning, som Zoe misstänkte var inspirerad av "bondiga kläder", som passade hennes hem distrikt, distrikt elva. Den hölls uppe av hängslen av jeans, underdelen var också av jeans tyg, för att ge intrycket av hängselbyxor. Överdelen av klänning såg ut som en rutig kortärmad skjorta. Zoe avskydde klänningar. Det kändes fel att hennes ben rörde varandra utan tyg i mellan. Hennes hår var stylat på ett högst onaturligt sätt rakt uppåt. Hennes sminkning var konstigt ljusblått. Det hade alltid förbluffat Zoe hur huvudstaden kunde designa så hemska saker som de envisades med att sätta på sig och kalla snyggt.
Zoe svalde svagt. Snart skulle hela landet stirra på henne. Zoe skulle nästan ha föredragit att falla död innan hon var tvungen att delta i sådana fånigheter. Om hon dog innan spelen skulle hennes död inte heller bli filmad och hennes familj skulle inte bli tvungna att titta på den. Men Zoe var alldeles för rädd för att försöka sig på något sådant. Hon var väldigt rädd för att dö, hon hade dumt nog fortfarande hopp om att inte skulle behöva dö under spelen. Tillräckligt mycket för att heller spela spelet än att ge upp.

Signe såg sig om med förvånansvärt lugn blick. Det enda hot hon såg i denna skara var de sex karriäristerna som hon visste var tränade, inte många andra kom upp i det. Vagnarna ställdes i ordning och hon tog lätt sin partners hand. Han var en liten spinkig tolvåring, han var klädd i läderbyxor och grön skjorta för att matcha med henne. Hon hoppades att hans död skulle bli snabb och lätt, det skulle hon se till i sådana fall.

Zoe kämpade emot lusten att börja leka med sina händer. Det skulle få henne att se nervös ut. Istället lade hon dem på vagnens reling framför sig. Hon kramade hårt om den. Det henne kanske också att se nervös ut, men inte lika illa som när hon höll på med sina egna händer.
Killen från hennes distrikt kom och ställde bredvid henne. Han var i femtonårs ålder. Zoe gillade honom inte. Han betedde sig som en bortskämd snorunge. Han hade kommit från den rikare delen av staden. Att Zoe ogillade honom gjorde de saker lättare. Hon skulle inte sakna honom om han dog. Det var en hemsk tanke att vara positiv.

Det enda som förstörde hennes perfekta muskulösa kropp var de röda ärren efter piskrapp. Men det visade väl att hon var en farlig motståndare, därför hade de inte sminkat över dem.
De ställde sig i sina vagnar, i år var 10ans vagn svart med svarta hästar, dörrarna öppnades och en efter en vagn kom in. Sigrids blick, mina ja allt var kall och hård för att dölja känslorna, den nervositet hon ändå djupt inne kände.

Zoes händer vitnade när hon klämde åt reling så hårt som hon bara kunde. Vagnen var i samma ljusblåa färg som de hemska sminket Zoe hade i ansiktet, och hästarna var ljusa.
Zoe tittade nervöst medan de andra distriktens vagnar åkte ut i staden. Hon tog ett lugnande andetag. Hennes taktik var att verka glad och trevlig, spänd och nyfiken på att vara i spelen. Hon avskydde att hon skulle bli tvingad att spela den personen, men hon hade inte många val om hon ville ha sponsorer. Hon stängde hårt ögonen och kände hur vagnen började röra sig. Hon öppnade sakta ögonen och klistrade ett leende på läpparna.

Signes personlighet, hennes taktik stämde ganska bra överens med hur hon var själv. Hon hade inte lätt för vänner, för känslor eller få någon nära så hon var ofta kall och hård. Hennes familj hade alla dött en efter en, av misstag som de sa. Hon själv jobbade med styckning, tunga djurkroppar, blod och skrik. Det var hennes värld och den hade gjort henne stark och hänsynslös.
Nu kom deras vagn och snart hördes publikens jubel, allt ljus alla som verkade så glada. Dessa huvudstadsbor, men Signe såg bara rakt fram med en nick här och där till vissa.

Jublet kändes bedövande i Zoes öron. Ljuset var blindande. Att alla tittade på Zoe kändes inte så illa som hon trodde. Det var så overkligt att hon inte riktigt kunde ta in det. Hela situationen var som en underlig dröm. Det hjälpte Zoe att slappna av. Hon övertalade sig att allt som hade hänt sedan slåttermorgonen bara var en dröm. Hennes leende blev snart äkta. Hon vinkade mot publiken, medan hon nyfiket såg sig omkring. Hennes inlevelse bli så ordentlig att hon började byta ord med killen från sitt distrikt. De pekade på intressanta byggnader och personer i publiken och skrattade glädjande. Som om de var två vänner som trivdes tillsammans och hade kul. Zoe blev chockad över att hon faktiskt hade kul. Det var som om hon var en annan person.