Privat rollspel(fashion7)

Som titeln säger! fashion7 och jag har ett privat rollspel och jag vill inte se att någon annan än hon skriver här.

Mall:
Namn: Helene Smiths
Ålder: 19 år gammal
Kön: Kvinna
Utseende:
Hon är rätt så kort och smal och ganska blek som man ska vara. Hon är alltid anständigt klädd och har håret uppsatt som det anstår.
Bakgrund: Helene är dottern till den rika och högt uppsatta lorden i byn. Hon är till skillnad från sin far väldigt vänlig mot alla tjänarna och de som stod under dem, men hon tillåts ofta inte att prata med tjänarna utan får umgås med andra rika människor.

Namn: Eric Night (är så himla originell att jag tar ett namn från min favoritserie :*)

Ålder: 22

Kön: Manligt

Utseende:
Är lång, smal och tanig. Ser rätt tärd ut men är rätt stark efter sitt jobb i Lordens slott. Har en smilgrop som syns de få tillfällen han faktiskt ler på.

Bakgrund: Erics familj har alltid jobbat åt lordens släkt. Han har växt upp i slottet och jobbade för första gången som diskarpojke när han var sex. Därefter har han haft olika jobb som kock, diskare, tvättare och nu bagarpojke.
Är rätt sluten från andra och har efter ett flertal straff lärt sig att inte gå för nära andra arbetare eller stå upp för sig själv.

HOUSE OF NIGHT! ;D Men börjar nu...
------------------------------------------------
Helene kunde inte tro det, det fick inte vara sant. Hon stirrade på sin far som nyss berättat det med ett stort leende på läpparna. Hon skulle giftas bort. Det var inte det som gjorde henne upprörd, någon gång skulle det ha hänt men det var inte med vem som helst. Utan med Johan Swilts, den stenrika, gamla mannen som bodde i slottet i deras stad. Han var fet och jämt full, rykten sa också att han slog sina tjänare mycket, och gav sig på kvinnorna.
Helene stirrade på sin far en stund till innan hon rusade ut ur matsalen med tårar rinnande nerför kinderna. Hon bara sprang och sprang och plötsligt kände hon hur hon stötte till med någon och for bakåt.

OFC
------------
Eric hade precis hämtat en säck mjöl som han höll på att bära till köket, där bagaren väntade, när någon sprang in i honom och hela han täcktes med mjöl.
"Ursäkte!" mumlade Eric lågt och sjönk ner i hukande ställning på golvet. Han svor tyst medan han började samla ihop mjölet.
Rätt vad det var kom bagaren ut, "Vad är det som tar sådan tid!" började han barskt men stannade upp då han såg mjölet. Han svor en lång ramsa och sparkade till Eric i huvudet. Han gjorde inget åt det, sjönk bara ner mot golvet och kved tyst. Bagaren fortsatte slå och sparka på Eric.

Helene såg upp på Erik och hann inte säga något innan bagaren kom ut. "Nej! Låt honom vara!" sa hon snabbt och bagaren såg upp och slutade genast då han såg vem det var, deras herres dotter. "Det var inte hans fel, jag sprang in i honom så han tappade säcken". Bagaren nickade tyst och samlade ihop mjölet och gick iväg.
Helene räckte sin hand till mannen och brydde sig inte om att torka tårarna på sina kinder. "Förlåt mig...Jag såg dig inte" mumlade hon.

Eric fnyste endast åt Helenes hand. Han ställde sig upp och borstade bort en del mjöl från kläderna. "Tack för att ni smutsade ner mina enda kläder Miss!" mumlade han sarkastiskt. Han bugade överdrivet och såg hånfullt på Helene innan han gick ut till köket.
Han visste att han kunde bli straffad för ditt beteende och brukade inte göra så när Helene kom på besök, men idag var en dålig dag för idag hade Erics bror Nathan dött. Eric orkade inte vara snäll.
Eric kom ut i köket och började genast knåda en deg. Armmusklerna värkte som vanligt men han fortsatte knåda.

Helene såg på honom innan hon sänkte sin blick som om hon vore tjänaren och han herren. "Förlåt" mumlade hon igen och gick sedan iväg medan fler tårar rann. Det här var hennes värsta dag någonsin, hon ville inte giftas bort men den gamla gubben, han skulle bara behandla henne illa...Tillslut var hon ute i trädgården och kröp ihop på en bänk som var lite undangömd vid några buskar. Så satt hon hela dagen och inte ens när det började skymma flyttade hon på sig.

Då kvällen närmade sig hade Eric knådat över 100 degar.
Han drog av sig sitt förklädde och tog sig upp ur köket, som låg i källarvåningen, bredvid fängelsehålorna. Han kom ut i trädgården. Alla hans muskler brann. Han stönade trött och hasade sig fram över gräsmattorna och såg efter solen som höll på att gå ner.
Snart var där nästan helt mörkt. Eric slog sig ner på en bänk. Träet knakade under hans tyngd. Han kände sig lite stött, så mycket vägde han väl ändå inte? Eric suckade tyst och såg ut över rosenbuskarna. Nathan hade varit trädgårdsmästare.
Eric såg upp på himlen och blundade.

Är du där Nathan? Vakar du över mig? Kom tillbaka Nathan, du får inte dö!, tänkte Eric. Tårarna började sakta rinna nerför hans kinder.

Helene reste sig tillslut upp, frusen och stel. Tårarna var intorkade på kinderna och hon snyftade lågt. Hon tänkte inte gifta sig med Johan, hon dog då hellre. Plötsligt fick hon syn på en trädgårdskniv som låg i en hög med saker trädgårdsmästaren brukade använda. Hon tog sakta upp den och gick ut i månljuset som nu kommit fram.
Hon drog fram kniven och satte den mot sin bröstkorg och blundade. "Adjö grymma värld..." sa hon högt då hon trodde hon var helt ensam.

Så fort Eric hörde en annan röst än sin egen rätade han på sig och torkade bort tårarna, som ersattes av kvarblivet mjöl. Det sved ordentligt.
Han ställde sig upp och kisade i mörkret.
Eric fick syn på en person lite längre bort. Kvinna, om man dömde utifrån kurvorna. Eric gick med raska steg mot kvinnan. Han såg stel och obekväm. Han insåg inte än att det var Helene han stod vid utan drog bort trädgårdssaxen från kvinnans händer.
"Idiot, du blir våldtagen och misshandlad av lorden om du förstör hans verktyg!" väste han argt och såg sig om så att ingen vakt eller liknande såg dem. De skulle vara illa ute om de upptäcktes här.