The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

Ett privat rollspel mellan mig och Vildvittra! Så alla som tycker vårt rollspel är bra, tänk det bara och skriv inte här

Mall:
Namn: David Lorin
Ålder: 22 år gammal.
Kön: Man
Varelse: Människa
Utseende:
Är rätt så lång och 'smal'. Han har inte så mycket muskler men är inte heller tanig.
Bakgrund: David har alltid haft det bra, hans familj har haft det bra, och han har alltid haft det han behövt. Nu har han en flickvän, men allt verkade ta ett abrupt slut då hans föräldrar dog i en bilolycka. Sen dess har han tagit många dåliga beslut, bland annat att vara otrogen mot sin flickvän som upptäckte det...

Ska vi kanske börja med att hon helt enkelt kommer för att ta med sig honom och "Hämnas" xD?

Namn: Solena Lagercrantz
Ålder: Ser ut att vara runt tjugo eller yngre.
Kön: Kvinna
Varelse: Vampyr
Utseende:

Hon är kort och med ett mycket oskyldigt ansikte, stora svarta ögon som kan bli röda, vit hy och ljusblont hår.
Bakgrund: Föddes som adelsdotter på ett slott för några århundraden sedan. Hon blev vampyr och har sedan dess utnyttjats för sina pengar, gett sitt hjärta och de har tagit hennes förmögenhet. Sen dess har hon haft svårt att lita på människor, särskilt män så Davids svek är ett hårt slag. Hon bor i en lägenhet, har ett jobb och uppträder som en "Normal" ung vuxen.

Kan tänka mig att hon hittar dem mitt i "akten" och typ dödar kvinnan x)

Okej Och hon typ tar med sig David xD
-------------------------------------
David kände skuld och ångest koka inom sig medan han besvarade Lindas kyssar. Han ville inte egentligen, men sedan hans föräldrar dog hade han inte varit sig själv. Han hade fått sig sparkad från sitt jobb och innan dess flirtat med Linda som för tillfället knäppte upp hans kläder och puttade ner honom i sängen.
David mådde helt enkelt inte bra, och han visste inte riktigt vad han gjorde, men han visste att han var otrogen mot Solena nu. Han bad i alla sina böner att hon inte skulle komma över nu och se...
Linda hade snart fått av de båda kläderna och för tillfället glömde han bort Solena och det enda som existerade var Linda och han.

Solena visste vad han gjorde och vad han gjort. Hon hade trott att det var något som inte var något. Hon visste att han hade mått dåligt, att han gjorde det.
Men nu, hon svepte in i rummet ljudlöst iklädd sin svarta mantel som dolde hela henne. Han visste inte om vad hon var, hon hade försökt dölja det monster inom sig som försökte göra sig fri. Det som ville ta över henne, döda. Hennes skugga tonade upp sig över dem, de hade inte märkt henne ännu.

David tyckte sig plötsligt att det blev iskallt och det kändes som något tittade på honom. Ångesten for återigen upp i honom och han höjde blicken från Lindas ansikte och mötte Solenas blick. Han bleknade och stelnade till. Linda som inte märkt något än kysste honom ömt och sa "Vad är det David? Inte tillräckligt ännu?" flinade hon. "Du måste verkligen inte ha fått något på länge! Men jag förstår verkligen om du inte vill ligga med Solena...."
David stirrade än på Solena och han tog tag i Linda och drog henne ner från sig och drog ett täckte över dem. "Solena" viskade han.

Solenas huva föll ner hennes ögon var stora och sorgsna, de visade att hon var sårad, sviken, ja allt. Hon hade en inre kamp att mota bort monstret inom sig, hennes ögon skiftade i rött och tillbaka till svart. Men det var Lindas ord som fick det att bryta ut, hörntänderna växte, ögonen blev röda och hon morrade hotfullt fram.

David satte sig upp med täcket om sina privata delar och skulle precis säga något, en ursäkt, en förklaring även om det inte fanns någon. Då såg han Solenas röda ögon, huggtänder och han spärrade upp ögonen. "S-solena? Förlåt mig...".
Linda verkade inte ha märkt så mycket och såg bara med höjt ögonbryn och ett flin på Solena. "Jag tror du borde dra, det är ganska tydligt vem av oss David vill ha...".

Solenas ögon blixtrade till, nu var det inte längre hon som styrde, nu var det monstret inom henne. Hon knuffade enkelt ner David från sängen och hoppade på Linda. Flickan skrek men snart dog det bort. Solenas länge undangömda monster var törstigt och hon drack, omedvetet om allt annat.

David stirrade med fasa på Solena och drog snabbt på sig sina byxor. Han var inte förskräckt för att Linda dog, snarare för att Solena gjorde det, dödade henne, drack hennes blod...
"Solena" sa han skrämt och backade undan ett steg. "Det här är allt mitt fel! Ta mig istället inte Linda! Hon är oskyldig!". Men det var försent, Linda var död.
David kom tillslut fram till Solena igen och försökte få bort henne fårn den döda kroppen, även om han bara ville fly.

Solena slog till honom, slog undan honom. Inte mycket av Solena fanns kvar, bara långt, långt inne. Solena var stark och oförsonlig, hon går från den döda flickan och ser nu på honom. Hennes sinne dunkar efter mer blod, av att döda.