Sagan (Prs)

undefinedNamn: Spectra Doyle
Kön: Kvinna
Ålder: 16
Utseende: Långt svart hår och isblåa ögon, blek hy, väldigt smal och lång och kurvig kropp.
Ras: Hälften Alv/Människa
Bakgrund: Mamma var människa och pappa alv. Hon bor i en väldigt fin stad på ett högt berg där hon är prinsessa.
Övrigt: Är inte så förtjust över sin status då hon är rätt vild av sig och ibland vill folk bara vara med henne för det.
Rollare: Isse Weasly

Namn: Meliot
Kön: Kvinna
Ålder: 20
Utseende: http://fc03.deviantart.net/fs71/f/2013/105/7/a/female_bilbo_baggins_by_ibahibut-d61wbbt.jpg
Ras: Hobbit
Bakgrund: Kommer från en ganska fattig familj, men dem bor fortfarande bekvämt. Hon bor med sina föräldrar och två syskon.
Övrigt: Tillskillnad från dem flesta andra hobbitar är hon nyfiken på äventyr och vill undersöka världen utanför sin by.
Rollare: Angelinaa

Vill du börja? ^^

Inte precis, kan du??

((Jag kan försöka, det får börja någonstans i en random skog ))

Meliot smög tyst genom skogen, vilket som tur var kom ganska naturligt för en hobbit. Hon hade nervöst ena handen på dolken i skärpet. Om något eller någon skulle komma för att skada henne hade hon antagligen ingen chans att komma undan genom att slåss, men det kändes fortfarande bra att ha dolken där.
Meliot var för första gången i sitt liv ute ur sin säkra mysiga stad. Hon gick igenom en tät skog och hade igen riktig aning om vart hon var. Till att börja med hade hon gått på stigen, men hon kände sig inte helt säker där, det kändes som om någon följde henne med blicken fast hon var helt själv. Så hon hade lämnat stigen och gått in i skogen. Hennes plan var att gå lagom lågt ifrån stigen för att inte synas ifrån den, men tillräckligt nära för att se den. Hon hade av misstag kommit för långt bort, så nu var hon vilse. Och det blev värre, det kändes fortfarande som om någon tittade på henne. På plus sidan fanns det gått om bär och andra ätliga växter, och rent vatten rann i en liten älv igenom hela skogen. Meliot hade också en tjock mantel på sig, så hon behövde inte oroa sig för att svält, frysa eller törsta ihjäl. Hon behövde bara se upp för dem antagligen miljontals andra faror som fanns is skogen. Meliot log svagt, hur svårt kunde det egentligen vara?

Spectra såg ner på flickan från trädet där hon satt. Till en början skulle hon bara ut i skogen för att slippa undan sin jobbiga familj och plikter men när hon såg hobbiten blev hon nyfiken. De brukade inte vara här!
Huvan skuggade hennes ansikte och resten av kappan gjorde så hon lätt smälter in i skuggorna.
Efter ett tag blev hon trött på att bara följa efter och hoppade ner från trädet och landade stabilt på fötterna.
Hon spände en båge och riktade på hobbiten.
"Vad är ditt namn och vad har du för ärende här?" Frågade hon hotfullt för att få hobbitens uppmärksamhet.

Meliot pep förskräckt till och snubblade baklänges. Hon såg sitt liv flyga förbi framför sina ögon. Hennes första instinkt var att springa, men det verkade som en otroligt dålig idé. Speciellt när flickans vapen var en pilbåge.
Meliot lugnade ner sig. Om flickan inte hade skjutit henne än fanns det en chans att det inte var hennes största mål att se Meliot död. Antagligen ville hon bara se till att Meliot inte var ett hot eller något liknande. Hon hoppades det i alla fall.
"Jag är Meiot Frites" sa Meliot och svalde nervöst. "Mina ärenden" började hon, mer stadig på rösten. "Är att jag är vilse" sa hon nästan frågande. Hon hade egentligen inga riktiga ärenden, hon ville bara se världen. Skulle personen i huvan tro på det?

Spectra tänkte efter lite men sade nästan genast.
"Vart är du ifrån Meliot?"
Hennes armar som var klädda i tyget från den mörkblåa klänning var stadiga och händerna höll ett hårt grepp om bågen.
Hon var bra på att skjuta men i strid var hon bättre på att använde knivar och svär då hon tog ett tag på sig att sikta.

((Är vi i midgård eller någon annanstans? Jag ändrar varifrån hon kommer om de inte är i midgård ))

"Jag är från Fylke" svarade Meliot, ganska nöjd över att det var en fråga som hon kunde svara på utan att behöva tänka på det. Det var lite svårt att koncentrera sig på samtalet när en vass pil kunde genom borra henne när som helst. Vilket skulle vara en säker död. Meliot undrade om det var helt fel att be den huvade kvinnan att sänka bågen. Meliot skulle inte våga fly i alla fall, och att slåss kändes inte heller aktuellt. Men att be om något sådant skulle enkelt få henne att verka mer misstänkt... Meliot sneglade ner på sina håriga fötter och bestämde sig.
"Skulle ni snälla kunna sänka bågen, ni gör mig nervös" sa hon och försökte låta modig, hon lyckades inte särskilt bra. Meliot gjorde sig redo för smärtan av en pil som snart skulle komma.

Spectra nickade sänkte bågen men släppte inte garden. Hon visste att Meliot inte skulle vara något hot mot henne men vara försiktig var man alltid.
"Säg mig unge hobbit, skulle du vilja att jag eskorterade dig till Fylke?" Frågade hon.
Att hjälpa en vilsen hobbit verkade självklart i hennes ögon, men hon visste inte vad hennes fader skulle ha gjort.

Meliot tänkte efter en stund, sedan skakade hon på huvudet. Hon hade inte tagit mod till sig för att lämna staden och se världen bara för att gå hem efter några dagar. Med tanke på vad som just hade hänt tvivlade hon på att hon skulle våga ut ur Fylke snart igen.
"Nej tack, jag är inte på väg till Fylke" svarade Meliot artigt och höll tummarna medan hon tänkte om och om igen fråga inte vart jag är på väg, fråga inte vart jag är på väg. Vad skulle personen säga om Meliot erkände att hon bara vandrade runt och ville se världen? Skulle personen tycka att hon var dum i huvudet? Eller bara skratta åt henne och säga att Meliot aldrig skulle klara sig länge ute i den riktiga världen.