prs (Caty Delacour & Angelinaa)

Caty Delacour
Känner att det är min skyldighet att erkänna att jag är sämst på att göra mallar, så lägg till något om du tycker det saknas något

Mall:
Namn:
Ålder:
Elevhem:
Utseende:
Familj:
Personlighet:
Övrigt:

Lägger till trollstav:
Mall: Caty Delacour
Namn: Cassie (Cassandra) Packman
Ålder: 15, fyller tidigt på året, i Januari
Elevhem: Rawenclaw
Utseende:
Familj: En äldre bror, mamman och pappan är skilda.
Trollstav: Elva tum, askträd och drakhjärtesträng
Personlighet: Ganska tyst, kreativ, läser och ritar mycket. Skriver. Är väldigt ambitiös och gör aldrig något som bryter mot regler. Få vänner. Snabbtänkt men ganska feg, vågar inte säga till.
Övrigt: mamman är en häxa.

Mall:Angelinaa
Namn: Nate White
Ålder: 15
Elevhem: Slytherin
Utseende: Svart spiktigt hår och ljusgrå ögon, väldigt medel i utseendet i övrigt.
Familj: Hans pappa är halvblod och mamman renblodig, båda ser mugglarfödda som lite mindre värda, även om dem inte visar det så tydligt.
Trollstav: 12 1/2 tum, äppelträd med fenix fjäder
Personlighet: Han har fått för sig att han är lite bättre än alla andra och försöker inte dölja det. Han är högljudd och retar gärna folk från dem andra elevhemmen. Egentligen är han väldigt osäker på sig själv och tror att hans föräldrar är besvikna på honom. Han har höga kvar på sig själv, men håller aldrig upp till dem.
Övrigt:-

Varför är trollstavs frågan så viktig för folk? Det påverkar väl inte riktigt rollspelet xP

:3 vet
__________________________________________

Cassie kramar sin mamma hårt, hennes pappa står längre bort. Enda sen de skildes har pappan alltid tagit avstånd från Cassies mamma, vilket kanske kan förklaras vid att det var hon som lämnade honom.
Cassie ser bekymrat på honom, hon skulle så gärna få dem att sluta, men det skulle hon aldrig våga, faktiskt vågar hon knappast något alls.
"Är det något fel gumman?" säger hennes mamma och stryker henne över håret. Cassie skakar på huvudet och går på tåget.

((Ska vi börja bråket på en gång? ))

"Glöm inte att skriva till oss" sa Nates pappa och kramade snabbt om sin son.
"Minst en gång i veckan" lade Nates mamma till och kramade honom också. När Nate lyckades komma loss från omfamningen puttade hans pappa honom lätt.
"Kolla där borta" sa han och pekade på en första klassare som stod med sina föräldrar, alla tre stirrade sig omkring med stora ögon. Dem kunde lika gärna ha en skylt som det stod mugglare på. Nates pappa log roat och hans mamma fnissade lite grand. Nate kände själv hur han plötsligt hade ett självbelåtet på läpparna. Varken Nate eller hans föräldrar var för det Voldemort hade gjort under kriget, men det betydde inte att dem tyckte att det var fel att skratta åt mugglarfödda, och tycka att dem borde gå i en special klass tills dem lärt sig magi världens alla seder och lagar.
"Jag måste gå nu om jag vill hitta en plats" sa Nate och tog tag i sin koffert i ena handen, och sin tronugglas bur i andra handen. "Jag lovar att skriva, syns vid jul!" Nate började knuffa sig framåt till det röda tåget. Några yngre elever såg hatiskt på honom när han knuffade dem ur vägen. Nate kunde inte bry sig mindre.
Han kom till sist fram till en av öppningarna till tåget och steg in.

Cassie satt sig i en kupe nära ingången, kupen var tom och ingen som gick förbi verkade ens kunna tänka på att sätta sig med Cassie. Inte för att hon var elak eller så, utan för att hon gav en obehaglig känsla till alla som försökte föra ett samtal. Det var för att hon visste hemligheter. Om någon ville få ur sig något gick dem till Cassie. Hon visste allt om alla. Vilka som bråkade, vilka man skulle undvika, och vilka som gillade vilka.
Dem kunskaperna hade hon ofta nytta av, och just nu såg hon Nate White, egoist, ingen man vill ha ett samtal med, komma in i tåget.
Hon bredde ut sig på sätet och försökte visa att han inte var välkommen till hennes kupe. För att inte se misstänkt ut stoppade hon näsan i en bok.

Nate började gå bakåt i tåget, ivrig att få någon stans att sätta sig så han inte skulle behöva konka på kofferten ännu längre. Han hade tur, redan efter att bara ha passerat ett fåtal kupéer hittade han en som var nästan ledig, bara en elev satt där. En tjej från Nates årskurs var förnamn han inte kunde. Han kände henne som miss Packman, en av Ravenclaw eleverna han aldrig gav en extra tanke, vilket antagligen betydde att hon var tyst av sig, och fungerade mer som en statist. Det var ett bra tecken för Nate. Efter vilken Slytherin elev som helst skulle hans andra val för att dela kupé med en tyst Ravenclaw elev som förhoppningsvis visste sin plats och inte störde honom.
Nate gick in i kupén och lade undan sin koffert utan att fråga om det var ledigt.
"Jag sitter här nu" sa han bestämt. Om miss Packman inte gillade det kunde hon dra.

((Hehe, jag vill typ att Nate ska reta Cassie för att hennes efternamn är packman (alltså typ pacman) men han känner så klart inte till några mugglar spel xP))

Sätt dig inte här, sätt dig inte här! Tänkte Cassie och hoppades att han skulle se förbi kupen hon satt i. Naturligtvis satte han sig i kupen, som om det bara var för att irritera henne. Dessutom sa han något i stil med.
"Jag sitter här nu." Cassie strirrade irriterat på honom. Hur gärna skulle hon inte bara vilja resa sig, ge den där idioten en örfil och sedan storma ut ur kupen?
Sådant tänkte Cassie ofta, och hon ångrade alla gånger då hon aldrig vågat göra som hon ville.
"Du tror alltså det?" svarade Cassie Nate, förvånad över orden som kom ur hennes mun.

((Då känns det som om jag borde säga att jag aldrig skulle göra det, men Nate skulle det xP))

Nate hade satt sig på sätet mitt emot miss Packman. Han tittade ganska förvånat på henne när hon pratade. Det var inte vad han hade förväntat sig. Uppnosiga Ravenclaw elever var inte Nates favoriter. Han svängde ut armarna på sidorna.
"Ja, det ser du väl själv?" frågan han oskyldigt. Sedan flinade han stort. "Har du problem med det kan du sätta dig någon annanstans." Nate väntade sig helt klart att det skulle få tyst på Packman. Han försökte komma på vad hon hette i förnamn, det kändes lite konstigt att tänka henne vid hennes efternamn

Cassie rodande och sjönk ner på sätet igen, strirrande in i sin bok utan att läsa, ibland sneglade hon upp på Nate, som hade suttit sig framför henne. Hon var fortsatte vara tyst och sa inget.
Kupedörren öppnades och kvinnan med godisvagnen kom in.
"Ska det vara något, mina små vänner?" sade hon och log vänligt.