Nyctofobi

Är Nyctofob (rädsla för mörker) och undrar bara om det finns andra som jag.
Om det finns det så feel free to come and talk to me if u want.
vet inte, tyckte bara att det borde finnas en tråd för såna som jag, Nyctofober.
Soooooo ok...



Hur blev ni rädda?


Jag är ganska kort och när jag var liten brukade mina systrar släcka och låsa in mig i källaren.
Jag nådde inte till ljusknappen och satt där jättelänge och grät och hörde läskiga ljud.

Jag är extremt rädd för mörker. Om det håller på att mörkna så springer jag alltid förbi där det är som mörkast med hjärtat bankande fem gånger i sekunden. Nejmen jag blir i alla fall väldigt rädd. Om det håller på att ljusna och jag ska till skolan är det mer okej.

Jag är extremt mörkrädd. Vet egentligen inte hur det började, har alltid varit mörkrädd. Att jag alltid ville vara cool när jag var liten och satt uppe och tittade på skräckfilmer kanske gjorde sitt...
Särskilt Alien-filmerna har förstört mig.

*räcker upp en hand*

Varför? Ja du, bra fråga. Jag tror att det har mycket att göra med att jag är fruktansvärt paranoid. Och jag litar inte på mina egna sinnen i vanliga fall (alltså dagtid) och ännu mindre när det är mörkt ute. Min hjärna är glad för att spela mig spratt. Så, jag är rädd för vad jag kan tänkas se/ser i mörkret, oavsett om det existerar eller inte.

Dessutom så tycker jag att det är viktigt för mig att ha full kontroll. Och något som får mig att tappa kontrollen är väldigt skrämmande. Eftersom att jag dessutom har väldigt dåligt mörkerseende så gör det att jag upplever mig ha noll kontroll i mörker, vilket gör att jag så att säga, famlar i blindo.

Mej ja, detta är i ytterst korta drag. Jag har haft mer problem med mörker, men genom personlig terapi så kan jag åtminstone vistas i mörker numera. Tidigare kunde jag inte ens se på en film i ett nedsläckt rum, inte släcka lampan på natten och ännu mindre gå ut i mörkret.

Det är skumt men jag gillar mörker. Men inte när man inte ser något alls, då får jag panik.