Sometimes Hearts Stop Beating [SV]

Sometimes Hearts Stop Beating.

Rating : PG
Huvudkaraktär : Lance Gordon
Färdigskriven : Nej
Språk : Svenska

Handling : Efter kriget så behövde ingen gå rädd, alla var säkra. Det har nu gått cirka tjugo år sedan det andra trollkarlskriget. Men Lance
Gordon vaknar en dag upp, kollar genom fönstret, och allting förändras.

Aktivitet : Jag lovar att jag ska hålla denna
aktiv! Spamma mig annars, för jag tycker verkligen
om att skriva, och ska försöka skriva klart denna.

Någon som skulle tänka sig att läsa?

Kapitel 1

Jag känner regnet som piskar
mot mitt ansikte. Jag står på
en klippa mitt ute i havet.
Det är otroligt kallt, och
det enda jag har på mig är
några trasor. Jag ser något
grönt i havet, men kan inte
se vad det är. Utan förvarning,
så hoppar en sjöorm upp ur havet,
och slår ned mig på klippan.
Den slingrar runt mig och
väser, som om den
undrar vad den ska göra
med mig. När jag ska resa
mig och hoppa så
känner jag huggtänderna
sätta sig in i min strupe.

Jag vaknar, och märker
att jag är helt svettig.
Jag sätter händerna mot
ansiktet, och försöker
att andas lugnt.
Jag bestämmer mig
för att resa mig upp och
ta på min vita skjorta
och min Hufflepuff-slips,
och dem svarta jeansen.
Jag packar ned mina trolldomsböcker och
utrustning för dagens lektioner
i väskan, och går tyst ut genom
den perfekta cirkelformade dörren
som leder ut ur pojkarnas sovsal.
Jag ser ljuset strömma in genom
dem låga fönsterna vid taket,
och går upp för trapporna ut
ur Hufflepuffs sälskapsrum, och
när jag är ute i korridoren,
så bestämmer jag mig för att sätta
mig vid ett av korridorens fönster.
Jag börjar leta i min väska
efter '' Grundhandboken i förtrollningar -
Årskurs 5. ''
Medans jag håller på så
kollar jag ut genom fönstret,
och jag blir helt shockad.
Det uppstår explosioner
överallt, folk som skjuter besvärjelser
mot varandra, och värst av allt :
folk som faller ned döda.
Varför hade jag inte
tänkt på att det inte
var någon i sovsalen
eller i uppehållsrummet?!
Jag stänger igen väskan
och drar ut staven
ur fickan, och springer.
Jag vet inte var jag springer,
men jag måste bort här ifrån. Nu.
Jag snappar precis upp en tanke.
Felix.
Den tanken får mig att
springa ännu snabbare, och nu försöker
jag hitta Ravenclaws uppehållsrum.


Det var första kapitlet,
jag tål kritik!

AAAAAAAHH!!!!
FELIX!!!!!!
men herre Gud vilket bra kapitel!!!

Kapitel 2

Detta kapitel tillägnas HP_Maja för att hon läser min FF

Jag springer upp för trappan till femte
våningen, och hinner precis ducka
för en lamslagningsbesvärjelse.
Jag ska precis resa mig upp
och skjuta en frysningsbesvärjelse
på personen, men stannar när
jag ser upp i hans ansikte.
'' Felix! '' utropar jag.
'' Lance! '' svarar han.
'' Vi måste här ifrån,
skolan håller på att bli
attackerad '' säger jag.
'' Nej, det säger du inte '' svarar
han med ett flin.
Vi börjar springa ned för trappan,
och mot den stora salen.
När vi kommit halvägs
så ser jag någon hoppa fram
runt hörnet, klädd i en svart
klädnad.
'' Reducto! '' skriker jag, och
riktar min stav emot honom.
Jag ser hur det blåa ljuset
skjuts ut ur staven, och
en sekund senare har den
träffat honom, och eftersom
besvärjelsen hade en så stark
explosion så exploderade en
del av väggen också, och
han flög ut.
Dödade jag just någon?
Jag hinner inte tänka mer
på det, så vi fortsätter att
springa. När vi kommit fram till stora
salen så är det överfullt med
folk som slåss, och när vi ska backa
ut ur salen så exploderar taket ovan oss, och rasar in. Jag riktar min stav mot taket,
och säger : Protego!
En sköld bildas mellan oss
och taket, och tegelstenarna
och dem stora delarna
av taket faller ned på oss,
men dem träffar inte, eftersom
jag använt Protego.
'' Depulso! ''
stenarna flyger bort
från skölden, och vi springer ut.
Jag ska precis till att springa bort till
den långa bron, men då hänger
något förfärligt.
'' Avada Kedavra! ''
Rösten ekar i mitt huvud.
Det känns som om tiden
har stoppats. Jag vänder mig
om, och ser Felix falla ned
till marken, död.


Oj idag var jag inte så bra, sorry

FEEEELIX!!!!!!!
Neeeeeej...

Men Gud vilket bra kapitel!!!!

AzrabellaBPinez 14

lääser...
Did you just kill Felix? Noooo...
Jahapp nu kommer jag vara deprimerad för resten av dagen... Tackarrr...