mums
Elev
|
Mobba inte rubriken, heh
Jag är lite irriterad på det här med att en tjej och en kille inte kan vara bästisar! Jag har sex stycken fantastiska vänner som är roliga, snälla och är BÅDE TJEJER OCH KILLAR! Mina bästisar är fyra killar och två tjejer, och jag är tjej. Men hur kommer det sig att alla tycker att vårt "gäng" är konstigt för att vi är blanade tjejer och killar? Why? Är det någon här på mugglis som kan svara på den frågan?
Liksom både tjejer och killar är människor, inte sant?
Jag tycker att det är fel att reta någon för att de umgås. Faktum är att jag är med de här killarna för att de är tio gånger roligare och snällare än tjejerna i min klass!
Det var så himla skönt att få det av sig och jag skulle bli jätteglad om någon skrev i tråden vad de tycker.
DarkAngel jag skrev ju om detta med dig på kik vad tycker du?
Hoppas att ingen blev ledsen eller så (ni kanske tycker att det är grymt fel med att jag är med killar), men jag vill faktiskt bara att ni ska veta vad vi tycker vi sju i vårt lilla "gäng"
//Meja, Eric, Robin, Maja, Alice, Adam och August♥
Hare gött!

22 dec, 2013 12:21
|
mican00
Elev
|
Jag tycker också att det är konstigt att många tycker så.
Just nu är jag inte kompis med någon kille men när jag var lite yngre var jag bästis med en kille och vi var med varandra hela tiden. Sedan flyttade han och vi har växt ifrån varandra, men vi hade extremt kul utan att det hade något med kärlek att göra.

22 dec, 2013 12:37
|
Ginny_Power
Elev
|
Jag har också killkompisar och jag har fått frågan om jag är kär/tillsammans med dem.
Det stör mig, och det är ganska konstigt att folk måste tro det.
22 dec, 2013 12:47
|
|
Borttagen
|
Sedan jag fyllde två år har min bästa kompis varit en pojke, och jag är en flicka. Den mesta av tiden har han också varit min enda kompis, vilket har gjort att han har betytt väldigt mycket för mig och det gör han fortfarande. Även om vi båda nu har andra kompisar också så är han min allra bästa vän. Han har blivit som en bror för mig och funnits hos mig genom hela mitt liv, och jag har gjort detsamma för honom.
Spoiler: Tryck här för att visa!Dock har vi båda tyvärr fått utstå en hel del skit för detta. Under de sex år vi gick på vår första skola var det väldigt många personer som ansåg att vi absolut inte kunde vara kompisar. De ansåg att en pojke och en flicka definitivt inte kunde vara vänner. Hela tiden mellan förskoleklassen och femman var det oerhört många saker som var fel på oss, enligt andra elever.
Det är rätt sjukt egentligen. En äldre elev drog mig så hårt i håret att jag ramlade baklänges rakt ned på golvet i skolans bibliotek, för att jag inte ville säga att jag var ihop med min kompis. En annan skrek över hela skolgården att jag var kär i min kompis. En annan skulle alltid, absolut alltid försöka få mig att erkänna att jag var ihop med min vän.
"Men erkänn nu att du är kär i honom, alla fattar ju att ni är mer än kompisar! Sluta vara så fånig nu!"
"Kom igen nu då, bara säg det! Du behöver inte tycka att det är pinsamt! Om du inte vågar kan jag fråga chans på honom åt dig."
Denna person skickade faktiskt en lapp där det stod
Hej *min kompis namn*!
Vill du bli ihop mig? Jag älskar dig♥
/*mitt namn*
En gång skrev någon *mitt namn* + *kompisens namn* = ♥ över hela skolans lekstuga med kritor. Efter det hade hela skolan fått för sig att vi var ihop.
Och lärarna då, var fanns de? Jo, de brydde sig inte ens. De hade aldrig lyssnat på mig. En gång satt två lärare i matsalen och snackade skit om mig, högt och tydligt så att alla som var där i matsalen hörde. Jag var tydligen hopplös, irriterande, elak, uppkäftig, en lögnhals och lyssnade tydligen aldrig på vad de sa till mig. Det var inte sådär jättekul att alla fick höra lärarna då.
En lärare hade samtal med mig, försökte få mig att förstå att jag inte kunde vara kompis bara med denna pojke, utan att jag måste vara med resten av mina klasskompisar också. Vilka då? De klasskompisar som skrek att de hatade mig, slog mig och påstod att jag var ihop med min vän? Eller de som aldrig brydde sig, trots att de såg allt?
Mattanten på min skola var det också något skumt med. Han kunde skrika på mig inför hela matsalen han med, säga att jag var elak och uppkäftig och allt det där. Vad jag än gjorde så var det fel, fel och fel. Om jag hämtade ett glas vatten var jag uppkäftig, tog jag en smörgås var jag en lögnhals och så vidare.
Min träslöjdslärare var även han ett kapitel för sig. Han svor och skrek åt mig, trots att jag bara gjorde precis samma sak som alla andra. Han mejlade rektorn och sa väldigt många elaka saker om mig. Dessutom ljög han för rektorn och sa att jag gjort saker som jag inte alls gjort. Han sa till mig att allt jag gjort den terminen var vidrigt fult och mycket dåligt gjort och skrek inför hela klassen att mina föräldrar borde skämmas över mig eftersom jag var en sådan idiot.
Min geografi- och svenskalärare ringde hem till min mamma och pratade om hur mycket problem han hade med mig och hur korkad jag var (och så vidare), trots att det aldrig var särskilt mycket fel på några av mina arbeten.
Detta är bara en bråkdel av allt som har hänt mig, och det värsta är att alltihop började med att min bästa vän var en pojke. Att det kan gå såhär långt bara för att man är vän med den man vill och vägrar lyssna på de som påstår att det är fel...
Jag anser absolut att pojkar kan vara vänner med flickor. Det är ens eget val vem man är kompis med och det ska ingen annan få lägga sig i, vare sig om man är vän med någon av det motsatta könet eller någon av samma som en själv. Var med de kompisar du tycker om och ignorera de som säger att det är fel! För det är det inte.
22 dec, 2013 13:01
|
Fellrendión
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Sedan jag fyllde två år har min bästa kompis varit en pojke, och jag är en flicka. Den mesta av tiden har han också varit min enda kompis, vilket har gjort att han har betytt väldigt mycket för mig och det gör han fortfarande. Även om vi båda nu har andra kompisar också så är han min allra bästa vän. Han har blivit som en bror för mig och funnits hos mig genom hela mitt liv, och jag har gjort detsamma för honom.
Spoiler: Tryck här för att visa!Dock har vi båda tyvärr fått utstå en hel del skit för detta. Under de sex år vi gick på vår första skola var det väldigt många personer som ansåg att vi absolut inte kunde vara kompisar. De ansåg att en pojke och en flicka definitivt inte kunde vara vänner. Hela tiden mellan förskoleklassen och femman var det oerhört många saker som var fel på oss, enligt andra elever.
Det är rätt sjukt egentligen. En äldre elev drog mig så hårt i håret att jag ramlade baklänges rakt ned på golvet i skolans bibliotek, för att jag inte ville säga att jag var ihop med min kompis. En annan skrek över hela skolgården att jag var kär i min kompis. En annan skulle alltid, absolut alltid försöka få mig att erkänna att jag var ihop med min vän.
"Men erkänn nu att du är kär i honom, alla fattar ju att ni är mer än kompisar! Sluta vara så fånig nu!"
"Kom igen nu då, bara säg det! Du behöver inte tycka att det är pinsamt! Om du inte vågar kan jag fråga chans på honom åt dig."
Denna person skickade faktiskt en lapp där det stod
Hej *min kompis namn*!
Vill du bli ihop mig? Jag älskar dig♥
/*mitt namn*
En gång skrev någon *mitt namn* + *kompisens namn* = ♥ över hela skolans lekstuga med kritor. Efter det hade hela skolan fått för sig att vi var ihop.
Och lärarna då, var fanns de? Jo, de brydde sig inte ens. De hade aldrig lyssnat på mig. En gång satt två lärare i matsalen och snackade skit om mig, högt och tydligt så att alla som var där i matsalen hörde. Jag var tydligen hopplös, irriterande, elak, uppkäftig, en lögnhals och lyssnade tydligen aldrig på vad de sa till mig. Det var inte sådär jättekul att alla fick höra lärarna då.
En lärare hade samtal med mig, försökte få mig att förstå att jag inte kunde vara kompis bara med denna pojke, utan att jag måste vara med resten av mina klasskompisar också. Vilka då? De klasskompisar som skrek att de hatade mig, slog mig och påstod att jag var ihop med min vän? Eller de som aldrig brydde sig, trots att de såg allt?
Mattanten på min skola var det också något skumt med. Han kunde skrika på mig inför hela matsalen han med, säga att jag var elak och uppkäftig och allt det där. Vad jag än gjorde så var det fel, fel och fel. Om jag hämtade ett glas vatten var jag uppkäftig, tog jag en smörgås var jag en lögnhals och så vidare.
Min träslöjdslärare var även han ett kapitel för sig. Han svor och skrek åt mig, trots att jag bara gjorde precis samma sak som alla andra. Han mejlade rektorn och sa väldigt många elaka saker om mig. Dessutom ljög han för rektorn och sa att jag gjort saker som jag inte alls gjort. Han sa till mig att allt jag gjort den terminen var vidrigt fult och mycket dåligt gjort och skrek inför hela klassen att mina föräldrar borde skämmas över mig eftersom jag var en sådan idiot.
Min geografi- och svenskalärare ringde hem till min mamma och pratade om hur mycket problem han hade med mig och hur korkad jag var (och så vidare), trots att det aldrig var särskilt mycket fel på några av mina arbeten.
Detta är bara en bråkdel av allt som har hänt mig, och det värsta är att alltihop började med att min bästa vän var en pojke. Att det kan gå såhär långt bara för att man är vän med den man vill och vägrar lyssna på de som påstår att det är fel...
Jag anser absolut att pojkar kan vara vänner med flickor. Det är ens eget val vem man är kompis med och det ska ingen annan få lägga sig i, vare sig om man är vän med någon av det motsatta könet eller någon av samma som en själv. Var med de kompisar du tycker om och ignorera de som säger att det är fel! För det är det inte.
Nä, jag tycker att dina lärare borde få sparken om de snackar skit om elever. De får de inte göra.
Och hela idén om att tjejer och killar inte kan vara kompisar är bara så idiotiskt.
Jag själv är bästa vän med en person från det motsatta könet och jag ser ingen poäng med att säga att man måste vara kär i denna.
22 dec, 2013 13:09
|
|
Borttagen
|
Tycker det är konstigt  Men inga tjejer gillar mig  Tycker jag e konstig.
22 dec, 2013 13:10
|
|
Borttagen
|
Haha jag har alltid umgåtts mest med tjejer, är jag med någon kille är det med största sannolikhet för att jag har känslor för honom.
Allt detta med att flickor och pojkar inte kan leka har att göra med heteronormativiteten. Att man säkert gillar varandra bara för att man har olika kön. Det stämmer inte.
Låt barn vara barn utan att försöka avgöra vem dem gillar beroende på vem de umgås med!
22 dec, 2013 13:21
|
Vildvittra
Elev
|
Det är inte konstigt att folk tycker så men det är inte fel enligt min mening. När du kommer upp i åldern får folk förhoppningsvis mer vett och inser att alla kan vara vänner. Jag har både tjej och killkompisar i olika åldrar och anser det inget konstigt.
Dock är det mer såhär, sitter jag och en tjejkompis tätt intill varandra och myser under en filt anses det normalt. Gör jag det med en killkompis anses det som att jag har känslor för honom.
"Du lever bara en gång och den gången e nu. Finns bara en som vet hur du ska leva och det e du."
22 dec, 2013 13:27
|
the marauder
Elev
|
Tycker också att det är jättekonstigt att det finns folk som faktiskt tycker att tjejer och killar inte kan vara kompisar. Jag menar, whut?
Jag kommer ihåg när jag gick i sexan-sjuan på högstadiet. Då var vi bara fyra tjejer i klassen, och åtminstone dubbelt så många killar. Jag minns att jag inte hade särskilt mycket gemensamt med någon av dem, varken tjejer eller killar, men att det fanns runt två-tre killar som faktiskt verkade ganska roliga, och som jag gärna skulle ha velat bli vän med. Problemet var bara att jag aldrig riktigt vågade, eftersom jag hade hört hela mitt liv att tjejer och killar inte ska vara vänner. Jag trodde inte att de skulle vilja bli vän med mig för att jag var tjej, och sedan var jag rädd att alla skulle tro att jag var kär i dem, vilket ju absolut inte var fallet.
Rasmus potter: Jag tycker inte att du är konstig  Men du kanske menade tjejer utanför Mugglis?
22 dec, 2013 13:34
|
mums
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Sedan jag fyllde två år har min bästa kompis varit en pojke, och jag är en flicka. Den mesta av tiden har han också varit min enda kompis, vilket har gjort att han har betytt väldigt mycket för mig och det gör han fortfarande. Även om vi båda nu har andra kompisar också så är han min allra bästa vän. Han har blivit som en bror för mig och funnits hos mig genom hela mitt liv, och jag har gjort detsamma för honom.
Spoiler: Tryck här för att visa!Dock har vi båda tyvärr fått utstå en hel del skit för detta. Under de sex år vi gick på vår första skola var det väldigt många personer som ansåg att vi absolut inte kunde vara kompisar. De ansåg att en pojke och en flicka definitivt inte kunde vara vänner. Hela tiden mellan förskoleklassen och femman var det oerhört många saker som var fel på oss, enligt andra elever.
Det är rätt sjukt egentligen. En äldre elev drog mig så hårt i håret att jag ramlade baklänges rakt ned på golvet i skolans bibliotek, för att jag inte ville säga att jag var ihop med min kompis. En annan skrek över hela skolgården att jag var kär i min kompis. En annan skulle alltid, absolut alltid försöka få mig att erkänna att jag var ihop med min vän.
"Men erkänn nu att du är kär i honom, alla fattar ju att ni är mer än kompisar! Sluta vara så fånig nu!"
"Kom igen nu då, bara säg det! Du behöver inte tycka att det är pinsamt! Om du inte vågar kan jag fråga chans på honom åt dig."
Denna person skickade faktiskt en lapp där det stod
Hej *min kompis namn*!
Vill du bli ihop mig? Jag älskar dig♥
/*mitt namn*
En gång skrev någon *mitt namn* + *kompisens namn* = ♥ över hela skolans lekstuga med kritor. Efter det hade hela skolan fått för sig att vi var ihop.
Och lärarna då, var fanns de? Jo, de brydde sig inte ens. De hade aldrig lyssnat på mig. En gång satt två lärare i matsalen och snackade skit om mig, högt och tydligt så att alla som var där i matsalen hörde. Jag var tydligen hopplös, irriterande, elak, uppkäftig, en lögnhals och lyssnade tydligen aldrig på vad de sa till mig. Det var inte sådär jättekul att alla fick höra lärarna då.
En lärare hade samtal med mig, försökte få mig att förstå att jag inte kunde vara kompis bara med denna pojke, utan att jag måste vara med resten av mina klasskompisar också. Vilka då? De klasskompisar som skrek att de hatade mig, slog mig och påstod att jag var ihop med min vän? Eller de som aldrig brydde sig, trots att de såg allt?
Mattanten på min skola var det också något skumt med. Han kunde skrika på mig inför hela matsalen han med, säga att jag var elak och uppkäftig och allt det där. Vad jag än gjorde så var det fel, fel och fel. Om jag hämtade ett glas vatten var jag uppkäftig, tog jag en smörgås var jag en lögnhals och så vidare.
Min träslöjdslärare var även han ett kapitel för sig. Han svor och skrek åt mig, trots att jag bara gjorde precis samma sak som alla andra. Han mejlade rektorn och sa väldigt många elaka saker om mig. Dessutom ljög han för rektorn och sa att jag gjort saker som jag inte alls gjort. Han sa till mig att allt jag gjort den terminen var vidrigt fult och mycket dåligt gjort och skrek inför hela klassen att mina föräldrar borde skämmas över mig eftersom jag var en sådan idiot.
Min geografi- och svenskalärare ringde hem till min mamma och pratade om hur mycket problem han hade med mig och hur korkad jag var (och så vidare), trots att det aldrig var särskilt mycket fel på några av mina arbeten.
Detta är bara en bråkdel av allt som har hänt mig, och det värsta är att alltihop började med att min bästa vän var en pojke. Att det kan gå såhär långt bara för att man är vän med den man vill och vägrar lyssna på de som påstår att det är fel...
Jag anser absolut att pojkar kan vara vänner med flickor. Det är ens eget val vem man är kompis med och det ska ingen annan få lägga sig i, vare sig om man är vän med någon av det motsatta könet eller någon av samma som en själv. Var med de kompisar du tycker om och ignorera de som säger att det är fel! För det är det inte.
Vilka lärare! Jag står verkligen på din sida! Riktigt så illa är det inte för mig, vi är ju sju stycken. Måste ha varit jobbigt...

22 dec, 2013 14:27
|
Du får inte svara på den här tråden.