Roll med DrangonFantasy och Lavendelkvist

Japp. Du vet vad som gäller.

Jag: Remus Lupin i tonårens fina dagar
Han ser väl ut ungefär såhär; Mörkbrunt hår som kunde se rött ut i solen, bruna ögon, blekhy, ganska lång, smal. Så föreställer jag mig honom.

Du: Din karaktär..

Namn: Sheila Mela
Elevhem: Gryffindor (Sorteras dit )
Utseende:

Övrigt: Kommer från Australien.
Modern dog för ett halvår sedan.
Sheila gick klart terminen men hon och hennes far flyttade sedan.
Fadern vill undvika alla minnen och han fick jobb på ministeriet.

Toppen, då kör vi.
----

Remus gick strax före de andra som vanligt. Sirius och James skrattade åt något internt skämt bakom honom och Peter hängde efter dem och skrattade också, även om han inte förstod skämtet.
Remus stannade när han kom fram till biljettautomaten vid perrong 9 och väntade in de andra.

Sheila kom med sin far genom King Cross station. Hennes far hade svart kostym, han skulle till ministeriet sen efter han lämnat av henne. Sheila gick lugnt även om hennes hjärta pickade i hundranittio, en ny skola, ett nytt liv. Sorgen efter modern var bortträngd även om den kunde synas i hennes ögon att hon inte var så glad som hennes leende intygade. Snart är de framme mellan 9 och 10 och de stod lite villrådiga där. Sheila såg åt ett par killar, var de magiker måntro?

Remus såg sig omkring efter mugglare som kollade ditåt medan James, Sirius och Peter skrattande sprang i genom pelaren och kom ut på andra sidan.
Plötsligt kändes Remus hals riktigt torr och han kunde knappt svälja utan att det gjorde ont. Han rotade lite i sin stora jackficka och drack ett par klunkar ur en liten vattenflaska.

Sheila pickade på sin faders axel och nickar mot killarna som en efter en försvinner genom den massiva väggen.
"De kunde ju skriva om det." muttrar hon men kramar fadern adjö, han försviner sedan runt ett hörn, ett dovt pang hörs och han är försvunnen. Sheila tar sin koffert och den svarta tornugglan i bur, ser till att kvasten ligger stadigt och tar sig sedan genom perrongen. Det gick smidigare än hon trott och snart står hon på en perrong och ser ett stort rött lok framför sig.

När Remus kommit till perrongen så ser han bara ryggtavlorna på de andra killarna, han går med stora steg mot dem men när han kliver på tåget så är de utom synhåll helt.
Medan Remus är upptagen med att kika in genom kupéfönstren efter killarna så råkar han krocka med någon.
Han stapplar ett par steg bakåt.
"Ursäkta mig, jag såg mig inte för." säger Remus och ser upp på den han krockat med. Det var en tjej, en ganska söt tjej, han kände inte igen henne men hon såg ut att vara i samma ålder.

Sheila rycker till vid sammanstötningen och ser på killen uppifrån och ned.
"Det är okej." sa hon och log ett av hennes vanliga leenden. Han såg blek och tärd ut, men vacker på något vis.
"Jag heter Sheila." säger hon artigt och räcker fram handen.
"Ny här, från Australien." förklarar hon.

"Jag heter Remus Lupin. Trevligt att träffas." säger Remus och tar ett fast grepp om Sheilas hand och skakar den.
"Jag har aldrig varit i Australien, men jag vill gärna åka dit."
fortsatte han och sedan lade han till "Eftersom du inte känner någon så kan du få sitta med mig och mina vänner. Men jag varnar dig, de är ganska högljudda."
Just då hördes ett högt skratt från kupén till vänster och Remus visste att killarna var där.

Sheila log, "Om de är de som låter så förstår jag vad du menar. Men jag tar gärna emot ditt erbjudande om det inte är förmycket begärt." säger hon artigt men ler varmt mot honom.
"Det var snällt av dig Remus." sa hon enkelt.