The marauder's map [SV]

Här kommer en fanfiction av mig

Jag tål kritik, och det är bra om ni skriver det jag gör fel, så jag kan bli bättre!



Namn: The marauder's map
Antal kapitel: 47
Färdigskriven: Nej
Rating: PG/PG-13 beror på hur känslig man är.
Huvudpersoner: Kendra Potter, Tefelary Main, Peter Pettigrew och Lily Evans.
Prolog: "Vad tror du att du gör va?", fräser jag innan jag ser vem det är. Jag flämtar till när jag ser det stora såret på hans kind. "Vad har du gjort?" Inte bara hans kind ser uppriven, ser jag när jag kollar på honom. Hans arm sticker ut i en övernaturlig vinkel och sår täcker hans bara armar.
"Kendra." Han ter tag i min axel och jag känner hur en rysning går genom min kropp. "Gå inte nära Lupin."
"Remus? Skämtar du?", säger jag skeptiskt, men jag inser att han inte skämtar, han ser helt skräckslagen ut. "Har han..?" Jag spärrar plågat upp munnan och pekar på hans kind och han nickar. "Jag ska prata med honom", försäkrar jag honom.
"Nej, gå inte i närheten av honom. Jag kan inte säga mer nu, Kendra."





Kapitel 1:
Jag satt bredvig James vid frukostbordet när det knackade på dörren.
"Jag öppnar." sa James. Jag och James var ensamma hemma, mamma och pappa jobbade på ministeriet. Det var lite oroligt nu, så det var mycket övertid. James reste sig upp och gick. Han kom tillbaka några minuter senare.
"Det var ingen. Busringning." sa han buttert. "Mugglarbarnen har så konstiga fritidsintressen." Vi bodde i Godroc's Hollow och mugglarna tyckte om att retas med de underliga barnen på 12:an.
"Mmm.." svarade jag och nickade. "Borde inte våra brev ha kommit snart?" Jag syftade såklart på våra Hogwartsbrev. "De brukar inte komma såhär sent.
"Det är bara en vecka kvar till första september, de brukar komma lite sent hit."
"Ja, men.." stammade jag. "Inte så sent..."
"Jo, Kendra. Vi bor ganska mycket längre bort från Hogwarts är de andra, och det är storm." Jag kollade ut. Nog var det storm. Tänk om ugglan hade blåst bort. Jag borde inte oroa mig, men det gjorde jag. Professor Dippet hade koll. Jag kollade upp på honom. Han gav mig en av de lugnande James blickarna. "Du har rätt." sa jag lite lugnare. "Professor Dippet skulle inte glömma bort skolans bråkstake." Jag skrattade.
"Det tar jag som en komplimang." Lyckades han säga innan han bröt ut i skratt han med.

Bra???

Och här är alla kapitel så ni slipper bläddra:
Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Kapitel 7

Kapitel 8

Kapitel 9

Kapitel 10

Kapitel 11

Kapitel 12

Kapitel 13

Kapitel 14

Kapitel 15

Kapitel 16

Kapitel 17

Kapitel 18

Kapitel 19

Kapitel 20

Kapitel 21

Kapitel 22

Kapitel 23

Kapitel 24

Kapitel 25

Kapitel 26

Kapitel 27

Kapitel 28

Kapitel 29

Kapitel 30

Kaptiel 31

Kapitel 32

Kapitel 33

Kapitel 34

Kapitel 35

Kapitel 36

Kapitel 37

Kapitel 38

Kapitel 39

Kapitel 40

Kapitel 41

Kapitel 42

Kapitel 43

Kapitel 44

Kapitel 45

Kapitel 46

Kapitel 47







Jag fick inspiration till min fanfic av TheFifthMarauder och hennes fanfic Den onämnda magiska trekampen.

Jättebra! Skriv mer!

Okej... Här kommer lite till då!


Kapitel 1 ~Diagongränden
När mamma kom hem på kvällen så lade hon sig fort i sängen.
"Mycket att göra." ursäktade hon sig.
"Mamma, vart är pappa?" frågade James.
"Jobbar." sa hon. "Han kanske inte kommer hem fören efter midnatt."
"Vill du ha lite mat?" frågade jag försiktigt.
"Jag tack." log hon. "Men försök att inte bränna den." Jag log lite jag med. Egentligen var jag orolig för mamma och pappa. Ofta jobbade de långt i på natten och kom hem helt utmattade, men vägrade säga vad de gjorde.
Jag gick ner till köket och släpade James med mig.
"Varför är hon alltid så?" frågade jag.
"Vet inte." svarade James när han, med några vift från trollstaven drog fram ingredienser ur skåpen.
"Jag fattar inte! Det är alltid nåt! De kommer hem jättesent, och är helt utmattade. Vad gör de!?" skrek jag åt honom. Varför skulle han alltid behålla lugnet sådär?
"Kendra." sa han och tittade på mig. "Mamma och pappa gör något utanför oroligheterna. Det vet jag, och du. Lyssnar du?" Jag rycktes tillbaka till verkligheten. James ord hade fått mig på andra tankar. De gör någonting mer... Men vad? Det kunde vara vad som helst.
"Ja." mumlade jag till svar.
"Men Kendra, vi får reda på det. Jag lovar. De kan inte hålla det från två Gryffindorare va?" Han log lite.
"Fem." rättade jag honom och log jag med. Bara tanken på resten av mina vänner fick mig att känna lite illa till mods, men inte när jag tänkte på Reamus. Tanken på honom fick mig varm.
James tycktes se att jag hade tankarna på annat håll igen, för han ruskade till mig.
"Så, kommer du bränna maten idag?" sa han. Jag accepterade utmaningen.

Morgonen efter var jag och James ensamma igen, men idag hade solen kikat fram lite, och stormen hade avtagit. Jag visste inte om pappa hade kommit hem eller inte, för jag hade inte sett honom.
"Ska vi göra något idag?" frågade jag James.
"Visst, som vad? Här finns så mycket att göra!" sa han ironiskt.
"Vi kan ta en tur till Diagongränden." föreslog jag.
"Utan våra listor? Mm, lycka till!"
"Vi kan ju bara gå runt lite och kolla på saker och äta glass." Han såg lite frestad ut när han svarade:
"Tror du att de andra är där?"
"Kanske. Det är nog många där nu när stormen har avtagit."
"Kanske..."
"Snälla, bara en snabb tur?"
"Okej då, en snabbis." Jag log lite och hoppades på att ugglorna skulle komma fram innan vi han åka. Med bara sex dagar kvar så hade vi lite ont om tid.
Jag ställde mig i den öppna spisen och tog lite flampulver en timma senare när jag velt ut extra fina kläder och borstat håret. Jag hade satt upp det för hand, men valt att ändra färgen till brunt. I vanliga fall hade jag likadant hår son resten av familjen, men jag ändrade då och då. Jag är nämligen metamorfmagus, vilket betyder att jag kan ändra mitt utseende hur jag vill.
"Diagongränden." sa jag högt och tydligt och kastade upp lite flampulver i luften. Jag såg James suddas ut och sen stod jag i Diagongränden. Jag var så van vid att åka att ja inte ens kände av obehaget längre. James dök upp bakom mig.
"Ja, nog är det mycket folk alltid." sa han häpet. Hela gränden var fullpackad, och jag tvivlade på om vi skulle kunna röra på oss så mycket.
"James, Kendra!" Remus välbekanta stämma ekade i mina öron. Mitt hjärta tog ett skutt och jag fickanstränga mig för att inte rodnaden skulle sprida sig i ansiktet.
"Hej, Remus!" ropade jag och knuffade mig fram till honom. James kom efter.
"Jag visste inte att ni var här." sa han och kramade mig. Mitt hjärta hoppade till igen.
"Vi kom för en halv minut sen! Du har stenkoll på oss!" Han skrattade lite och kramade James också. Det var lite kul att se de tillsammans. James hade svart hår och var ganska blek. Remus hade brun-blont hår och var mycket mer brun än någon i familjen Potter någonsin kunde bli. Men han såg trött ut. Han såg alltid trött ut, men jag hade aldrig fått veta varför. James visste, men han litade nog inte lika mycket på mig, bara för att jag var tjej.
"Så, är Sirius här?" frågade James. Sirius och han var skolans bråkstakar och de var alltid tillsammans.
"Jag trodde att han bodde med dig nu?" sa Reamus frågande. James såg lite ledsen ut, så jag svarade:
"Han kommer och går."
"Aha... Jo, ingen kan tygla Sirius!" James log lite och sen bröt vi allihopa ut i skratt.

Den är jättebra! Plz, skriv mer snart! Fast du la ju just upp, så ingen press ♥

Tänkte på en sak, heter han inte Remus?

Pfft...Det skrev jag hela tiden, vadå då?

(Tack)

Haha Bara så su vet bevakar jag absolut! Jag tycker om sättet du skriver på!

Yay! En historia om Marodörerna! Jag älskar Marodörerna! Det här är superbra, skriv mer snart, snälla!

Tack!
Men det kommer att bli mer spännande sen! Jag lovar...> : )


Jag, James och Remus försökte ta oss fram bland alla människor, vilket var lättare sagt än gjort. Bara trettio sekunder senare hade redan tre olika personer åt oss att hålla oss ur vägen och låta de vuxna sköta shoppingen. James, som var lite lättretad hade skrikigt efter en tant att vi var vuxna och att det bara var ett år kvar på Hogwarts.
"Så vad tror tycker ni om årets böcker?" frågade Remus när vi äntligen kommit fram till kön till Florean Fortescues glassbar.
"Vi har inte fått våra brev än." muttrade James.
"Inte än?" Då vet ni inte.." Han tvekade lite.
"Har man sagt ett får man säga två, Remus." sa jag uppriktigt.
"Jo, men.. Okej då du vinner!" sa han glatt när jag kollade på honom med en blick de andra kallade för: Kendra blicken. De hade aldrig varit så jättebra på att komma på namn.
"Turneringen i Magisk Trekamp." utbrast han. "Den kommer till Hogwarts! Det är såklart mycket mer skärpta regler och så.."
"Aha!" avbröt James. "Det är det mamma och pappa jobbar med!"
"James." sa jag och Remus med en mun. Jag rodnade lite lätt, men hoppades på att ingen upptäckte det.
"Det är.." började Remus, men jag avbröt.
"De jobbar med oroligheterna som är nu! Det vet du!" Några personer runt om hade börjat stirra på mig. "Och vad glor du på?" fräste jag år en tjej som stod bakom mig i kön.
"Kendra, " började Remus lungt, "de jobbar med nåt mer också, det säger ni båda.
"Ja, men." Han lade armen om mig. "Du kanske har rätt då."
"Jag kan fortfarande inte fatta att sorteringshatten satte dig i Gryffindor. Jag fattar inte, du är mer som en Slytherin." sa James och knuffade till mig för att lätta stämningen lite.
"Vad får det vara?" frågade Florean. Jag kollade på alla glassorter. Det fanns alla mugglarsorter, som choklad, vanilj, jordgubbe och blåbär. Men det fanns också trollkarlssmaker som bönor, pajer och sylt. Nog försökte sig mugglarna sig på våra smaker ibland, men oftast var det en trollkarl som fick sitt straff. Och trolldomsministeriet tystade mer sakerna och tog de på allvar. Även om det bara var en glassmak.
Jag, James och Remus satte oss vid ett bord som Remus hade trollat fram. Han hade alltid varit en naturbegåvning i förvandlignskonst.
"Så ni har inte fått era brev än?" frågade han och jag och James skakade på huvudena. "Ni kan få låna mitt och köpa era saker nu när ni ändå är här."
"Tack Remus." log jag. När inte James sa nåt smällde jag till honom under bordet.
"Aj!" Både jag och Remus stirrade på honom. "Vad?"
"Remus sa att vi kunde låna hans brev och köpa sakerna vi behövde."
"Aha, tack." sa James lite frånvarande. Jag bara stirrade på honom. Varför blev han inte glad? Jag följde hans blick ut över folkmassan. Remus tycktes ha gjort samma sak.
"Lily, va?"
"Sluta!" sa han surt.
"Jag kan inte fatta att du inte har bjudit ut henne än." retades jag.
"Hon hatar mig, ju! Jag fattar inte varför."
"Hon tycker att du är en liten snobb." sa jag.
"Och hur vet du det?" fräste han.
"Ehm.. Låt mig tänka lite.. Vi sover i samma sovsal!" Remus skrattade till lite, och James fnös lite. Leende sa jag:
"Ska vi gå?" Remus trollade bort bordet igen, och James såg bara allmänt sur ut när hans stol försvann och han ramlade ner på marken. Jag fick kväva ett skratt, för jag visste att det inte skulle hjälpa James någonting.
Vi gick in och ställde oss i den långa kön i bokhandeln Flourish and Blotts.
"Så vad ska vi ha?" frågade jag och kollad på James och Lupin som båda stod framför mig. James drog tag i Remus lista och Remus försökte ta tillbaka den. Jag log lite och hoppade till när jag kände ett stenhårt grepp i mina axlar och någon drog mig bakåt.

Hmmm.... Få se nu.... FORTFARANDE BRA! Hehe, det är inte bara berättelsen. Det är sättet du skriver på! ♥

Tack!!! Glad glad glad!! !
Doctor-Donna?