Översvämningen på flicktoaletten

Detta utspelar sig på flicktoaletten på andra våningen i skolan.

Jag ber om ursäkt i förväg eftersom denna fanfiction antagligen kommer att innehålla en mängd med faktafel. Det var trots allt över fyra år sedan jag läste ut böckerna. Hoppas ni kan ha överseende med det alla HP-nördar därute.




Hon mindes den dagen. Inte exakt när det hade hänt men varje liten detalj satt fast i hennes minne. De ville inte ge sig iväg och lämna henne ifred så att hon skulle kunna vila. Hon hade startat ännu en översvämning på flicktoaletten just den kvällen för att minnas dagen då hon dog. Dagen då hon slutade att andas och allt blev mycket värre än vad det någonsin hade varit förr.

Hon hade alltid varit rädd för omvärlden. Aldrig låtit någon annan levande människa komma nära henne. Speciellt inte flickorna. De var så utseendefixerade och vad hon ville bry sig minst om var just sitt utseende. Hon hade vetat långt innan hon ens började i skolan att hon inte såg särskilt bra ut. Men innan hon kom hit hade hon inte brytt sig särskilt mycket. Hennes föräldrar tyckte nog om henne innerst inne hade hon tvingat sig själv att tro. Man måste ju älska sina barn!

I skolan blev det värre. Redan när de blev sorterade i stora salen hade hon varit så nervös att hon hade kissat på sig mitt framför alla andra barnen. Det var så det hela hade börjat. Hon var den äckliga lilla flickan som ingen ville se på, redan allra första dagen avskydde alla henne.

När hon började sitt andra år fick hon glasögonen. Hennes föräldrar hade bekymrat och motvilligt besökt optikern med henne och skaffat ett par hemska runda bågar som hon var tvungen att placera på näsan varje morgon när hon klev upp ur sängen. De tryckte bakom hennes öron och hon fick lätt huvudvärk av dem till en början. Hon klagade inför sin mamma som genast blev arg och sa att ”Hon nog var tvungen att vänja sig så att hon inte skulle gå omkring och inte se någonting.”

Mobbingen blev bara värre med åren. När det nästan lugnat ned sig kom tonåren. En tid av känslosamma utbrott och mängder av finnar. Där skulle hon stanna. Bli fastfrusen för alltid. Med allas äcklade blickar riktat mot sig.

Hon mindes den dagen. Inte exakt när det hade hänt men varje liten detalj satt fast i hennes minne. Hennes föräldrar hade anlänt samma kväll. Pratat med rektorn. Han beklagade sorgen, men de såg inte speciellt sorgsna ut. Inte ens hennes pappa hade gråtit. Och mamman hade bara sett helt tom och känslolös ut. Hon drömde lite om skräcken som skulle komma bland de andra eleverna. Ryktena som skulle spridas. ”Hörde ni? Jag tror att hon tog livet av sig. Ja, hon var ju så ful och alla bara mobbade henne. Inte konstigt att hon ville dö.” Det tog inte lång tid tills allt hade blivit avslöjat för de andra eleverna och då var det plötsligt inte hon längre som var det intressanta samtalsämnet i korridårerna. Hon fanns inte längre. Hon hade startat en översvämning på flicktoaletten för att minnas just den där dagen. Dagen hon aldrig skulle få glömma.