Londons slumkvarter

Rollspel mellan LoveTooEasy och Vildvittra det är bara att njuta

Namn: Robin Crawford
Kön: Kille
Ålder: 17
Utseende:

Bakgrund: Robin hörde till de bättre delarna av London då han var liten, hans pappa ägde ett framgångsrikt företag som tjänade flera miljarder.
Tack vare en affär som gick snett bakom ryggen på investerarna med maffian, hämtade de som Robins far hade gjort affärer med honom och dödade honom.
Robins mamma led samma öde till mötes då även maffian hittade till deras hem.
Robin, som endast var fem år gammal då, rymde hemifrån.
Han blev funnen av ett gäng killar som levde i slummen, de lärde honom hur han skulle ficktjuva och ta hand om sig själv.
Han förträngde allting som hände med hans föräldrar och har inget minne av vad som hände med dem.
Övrigt: Han kan parkour som killarna lärt honom.
Rollare: LoveTooEasy

Namn: Samantha (Sam) Storm
Kön: Tjej
Ålder: 17
Utseende:

Bakgrund: Sam har från hon var tio år levt på gatan.
Hon kom från ett barnhem men rymde då föreståndaren utnyttjade dem.
Dock då hon kom ut märkte hon att det var det enklaste sättet att tjäna pengar på, att sälja sin kropp så hon fortsatte med det.
Hon driver själv runt på gatorna säljer sig för pengar eller droger.
Övrigt:
Rollare: Vildvittra

Namn: Robin Crawford
Kön: kille
Ålder: 17
Utseende:
Bakgrund: Robin hörde till de bättre delarna av London då han var liten, hans pappa ägde ett framgångsrikt företag som tjänade flera miljarder. Tack vare en affär som gick snett bakom ryggen på investerarna med maffian, hämtade de som Robins far hade gjort affärer med honom och dödade honom. Robins mamma led samma öde till mötes då även maffian hittade till deras hem. Robin, som endast var fem år gammal då, rymde hemifrån.
Han blev funnen av ett gäng killar som levde i slummen, de lärde honom hur han skulle ficktjuva och ta hand om sig själv. Han förträngde allting som hände med hans föräldrar och har inget minne av vad som hände med dem.
Övrigt: Han kan parkour som killarna lärt honom.

Namn: Samantha (Sam) Storm
Kön: Tjej
Ålder: 17
Utseende:

Bakgrund: Sam har från hon var tio år levt på gatan.
Hon kom från ett barnhem men rymde då föreståndaren utnyttjade dem.
Dock då hon kom ut märkte hon att det var det enklaste sättet att tjäna pengar på, att sälja sin kropp så hon fortsatte med det.
Hon driver själv runt på gatorna säljer sig för pengar eller droger.
Övrigt:

Vill du börja? LoveTooEasy?

(( visst, kan bli lite flummigt för har inte rollat på en lååång tid ))

Robin beskådade människorna på gatorna, från hans synfält såg de mer ut som myror än högdragna idioter. De flesta var i och för sig mindre märkvärdiga än vad de framstod sig som, speciellt männen som strövade omkring iklädda prydliga kostymer som fortfarande hade prislappen kvar.
Det var den tidiga morgontimmen, då de vuxna var på väg till jobben, stressade och ouppmärksamma. Vilket var den bästa tiden att ficktjuva, när de var som mest upptagna med sina uppnosiga yrken.
Smidigt hade han hoppat över till balkongen som fanns på byggnaden bredvid, klamrat sig fast vid staketet och sedan låtit sig falla till asfalten i gränden. Han drog upp huvan på sin mörka, slitna hoodie och letade med blicken efter sitt första offer.

(Lugnt det )

Sam kom ut från portgången där hon tillbringat natten efter mannen kastat ut henne. Den fina mannen ville inte ha någon som hon när hans fru kom hem. Som betalning hade hon fått en sprucken läpp och pengar. Hon drog den grå hoodien tätare om sig, den var stor liksom de slitna säckiga jeansen. Det var bara om kvällarna hon bytte om till den korta kjolen och det urringade linnet, det var då hon jobbade. Nu skulle hon ha mat eller något annat som dämpade hungern, något hon kunde få genom betalning på ett eller annat sätt.
Sam stannade upp framför ett skyltfönster och betraktade sin spegelbild, det bleka magra ansiktet, stora blåa ögonen och det röda håret, visst var det vackert men den spruckna läppen skulle bli svår att dölja.

Kvickt hade Robin hittat en man som gick omkring med en sorts telefon tryckt mot örat. Han gick i rasande fart genom folkmassan iklädd designer-kostym och en portfölj av läder. Perfekt offer, tänkte Robin och lyckades nätt och jämt följa efter mannen tills de kom fram till rött ljus i trafiken. Då passade Robin då att knuffa till mannen, knycka åt sig hans plåmbok och sätta iväg över vägen där bilarna körde som galningar.
Mannen skrek ilsket efter honom, men vid det laget hade Robin redan vänt in i en gränd på andra sidan om vägen för att titta vad han hade lyckats åstadkomma.

Sam hade ordnat det, ordnat det på sitt viss. Killen hade varit en hård förhandlare men hon ville ha den och blev av med nästan alla hennes pengar. Men vad gjorde det? Hungern skulle snart sluta, allt skulle bli bra, allt skulle bli bra. Hon sjunger ner i en gränd och blottar armen, hon visste precis hur hon skulle göra och tog fram sprutan. Hon sprutat in i blodådern och andas ut då den härliga känslan av bekymmerlöshet kommer över henne, hon visste att hon var beroende men vad gjorde det?
Med slö blick ser hon upp då en kille störtar in i hennes gränd, han verkar ha fått tag i något, hur och vad orkade hon inte tänka på och hon tog ut sprutan och kastade den ifrån sig.

Det enda som Robin hatade med sin annars mycket kvicka fart, var att han oftast var klumpig med synen. Innan han hann reagera hade han lyckats krocka in i någon och fallit ner på marken med en hård duns så att plåmboken hade ryckts ur handen på honom och flugit ur hans gepphåll.
"Ouch", stönade han då han landade på marken och slog huvudet på det hårda underlaget.
Han tittade förvirrat upp och såg en flicka som till syntes såg ut att vara i hans egen ålder, vara den som han hade lyckats krocka med.

Sam rycker till vid krocken och förvånansvärt snabbt lyckas hon greppa plånboken, som om hennes reflexer hade blivit bättre. Killen verkade jag minst halvblind då han inte såg henne. På lätt skakiga ben tar hon sig upp på fötter och försöker fokusera blicken på honom, en svarthårig kille i ungefär hennes ålder.
Hon hade plånboken ovetandes i ett hårt grepp och såg ner på honom.
"Hur gick det?" var det enda hon fick fram, hon var på sin vakt som alltid, som man var tvungen att vara om man levde själv på gatan och inte hade en grupp som skyddade en.

"öh- " sa Robin dumt och stirrade upp på flickan som pratade med honom. För några få sekunder hade han svårt att faktiskt förstå vad som hände, men sedan lyckades han återfå medvetandet och hoppa upp på fötter.
"Det gick fint", sa han med ett försiktigt leende och rufsade till sitt hår. "Förlåt att jag knuffade till dig, jag var...eh... upptagen och hann inte märka att du var här."
Han sträckte självsäkert fram handen mot hennes hand där hon hade plånboken, som han gärna ville ha tillbaka.