PRS(Corriz)

Privat rollspel med Corriiz ;3

Mall:

Namn: Nathan Davis

Ålder: 25 år gammal

Kön: Man

Ras: Människa

Personlighet: Nathan har aldrig tagit mycket plats, han böjer sig ofta för andras vilja även om han är man och oftast högre i rank än de flesta. Han är alltid vänlig och artig(Mer rollas fram).

Utseende: Nathan har svart, tjockt hår som når honom till nacken och som ofta är rufsigt och som ramar in det kantiga ansiktet en aning. Hans ögon är gråblåa och intensiva och han är ganska lång och smått muskulös


Bakgrund och familj: Nathans familj är inte adliga, men det är snäppet under adeln. De är en väldigt aktad familj med lång historia, de har många vänner men även många fiender.
Han växte upp som den fjärde sonen utav fem i familjen, han har aldrig fått särskilt mycket uppmärksamhet och försöker alltid göra sina föräldrar nöjda.

Övrigt:

Namn:
Jasmine Loyal
Ålder:
Ser ut att va runt 18 men är över 500 år.
Kön:
Kvinna
Ras:
Vampyr
Personlighet:
Jasmine är en strikt person som vägrar att lyda någon. Hon följer sina egna regler. Hon väcker alltid uppmärksamhet runt sig tack för sitt utseende. Jasmine är självisk, egoistisk och dryg för det mesta. Hon är försiktigt även fast hon dödar. Hon har blivit väldigt smart, vissa påstor att hon kan läsa tankar.
Utseende:

vissa kallar henne för en ängel, tack vare hennes vackra utseende
Bakgrund och familj:
Alla i Jasmines familj är döda, vad hon vet. Hon föddes någonstans i Italien. Hon blev vampyr vid 19 års ålder.
mer rollas fram xP
Övrigt:
Rollss fram.

Snygg mall ;3 Startar rollet då!

Nathan ryste lätt då han kom ut i den svala nattluften, ut från VonBergs hus. Det var fest där och skratt och prat hördes ända ut. Hans mor hade skickat honom att hämta hennes schal, vilket egentligen var tjänarnas jobb, men han lydde gärna sin mor.
För att kunna komma hem så snabbt som möjligt genade Nathan genom en öde och mörk gata. Han ryste till igen av kylan och knäppte en knapp till i sin vita skjorta, den var tunn och värmde knappt alls.

Det var ett tag sen som Jasmine gått in på värdshuset. Hon hade druckit riktigt mycket, så ja hon var någolunda full. Hon dansade just nu med en kille hon inte kunde namnet på. Det var i huset och folk sjöng glatt.
"Hej... Vad sägs som att vi går ut en sväng" viskade Jasmine till killen som nickade. Hon tog hans hand och ledde honom ut ur huset, bakom värdshuset. Hon kysste honom. En meningslös kyss. Hon lutade sig bakåt och tittade in honom i ögonen.
"Skrik inte." mumlade hon. Killen nickade lydigt.
Jasmines ögon blev mörka och hon förändrades. Hon slickade sig runt munnen innan hon högg honom i nacken. Hennes tänder borrades in. Blodet forsade in i hennes mun.

Nathan kom tillslut fram till deras stora hus och gick in och hämtade sin mors schal. En vacker sak med pärlor insydda i tyget. Han höll ordentligt i den, det var just sådana saker tjuvar gärna villa få tag på. Rikemans saker. Han började gå tillbaka, men tog nu en annan väg utan att märka det själv.
Snart kände han inte igen sig, han hade nog kommit på någon gata som ledde bakom husen, för han hade aldrig varit här. En bit fram hördes skrålande, och han fick syn på två figurer som stod intill varandra.
"Hej, ursäkta" ropade han och kom fram. "Jag verkar ha tagit fel väg...Vet ni hur...". Han avbröt sig, han hade trott att de varit i en kyss, men det såg inte ut som det på nära håll....Han backade några steg.

Jasmine stelnade till när hon hörde en annan röst. Hon svorde inombords. Jasmine tittade bort, torkade sig runt munnen, hon tittade mot killen hon satt sina tänder ifrån.
"Gå glöm att du sett mig..." viskade hon. Killen nickade lydigt och vände sig om och började gå. Jasmine lade på ett charmigt leende och vände sin blick mot den andra killen.
"Hey." sade hon, och började gå närmare. Hon tittade honom i ögonen.
"Du såg inget... Okej?"

Nathan backade ännu ett steg. Kvinnan var förfärligt vacker. Då hon såg honom i ögonen och sa de orden nickade han stumt och vände sig om för att gå tillbaka och försöka hitta rätt. Han kände sig förvirrad, hur kunde han ha gått fel? Han antog att det var mörkrets fel, man såg inte mycket i det. Det blåste och han huttrade, huden spände sig och knottrade sig under skjortan.

"Vart ska du?" Frågade hon efter honom.
Killen var stilig, och han höll i en schal. Jasmine ville ha den.
"Stanna. Är du snäll." Jasmine suckade. I bara en sekund så var hon framför honom.

Nathan stannade upp då han hörde kvinnans röst. Han tittade förvånat på henne. "Jag ska tillbaka till VonBergs hem". Han studerade henne lätt, förfärligt vacker..:Aldrig hade han sett en sådan vacker kvinna.

"Vems schal är det?" frågade hon, med en oskyldig
ton. Hon log lätt och kastade håret bakåt och drog händerna runt sig själv.
"jag fryser" ljög hon. Hon hackade tänderna och tittade sig omkring.