~ The Hungergames ~ Sofia-Potter & Liv_Weasley ~

En tjej och kille blir utvalda till årets Hungerspel och får kämpa för att överleva och kämpa för att vara den dom är igentligen..

Liv_Weasley

Mallen:

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Distrikt:
Bra på:
Dålig på:
Rädd för:
Övrigt:

Najs Sofia!
Här är min mall:

Namn: Joanne Webs
Ålder: 16 (?)
Kön: Tjej
Utseende: Långt ljusbrunt hår, oftast uppsatt i fläta, mandel färgade ögon och liten fräknig näsa.
Personlighet: snäll och omtänksam. Vågar oftast inte säga ifrån, men tuff om hon blir retad.
Distrikt: 4
Bra på: Skjuta pilbåge, och är väldigt snabb.
Dålig på: Handskas med svärd.
Rädd för: Döden (ironiskt, va? )
Övrigt:----

Hihi gör din mall!
Sofia-Potter

Nin mall:

Namn: Matthew Finnes.
Ålder: 16 år.
Kön: Kille.
Utseende: Ganska kort, brunt, rakt hår, kristallblå ögon, han är lagom rund och medellång för sin ålder.
Personlighet: Matthew är väldigt snäll och feg, hans feghet kan han inte göra något åt men om han lär känna personen så blir han genast lite tuff och mallig, han är omtänksam och offrar sig själv för den han gillar.
Distrikt: 4.
Bra på: Matthew är bra på att slåss och har varit scout så han kan överleva bra i naturen, han kan även hantera knivar och svärd bra.
Dålig på: Han är dålig på att simma och klättra.
Rädd för: Vatten och höjder.
Övrigt:----

Okej bra!
Kan du börja?

Jag vaknade av högt prat från köket, jag reste mig upp och smög fram till hålet i väggen, där såg jag mamma och pappa som bråkade, pekade och puttade på varandra.
" Det är Kim's första gång, hon är livrädd för att bli vald och du skämtar om det!" röt mamma.

Mer han jag inte se förns Kim kom in i mitt rum.
" Matthew?" viskade hon och kramade om mina ben.
" Vad är det Kim?" viskade jag tillbaks.
" Dom bråkar om mig " viskade hon.
" Bry dig inte om det Kimmy " viskade jag tillbaks och bar upp henne till min famn.
" Linee och Kelvin ligger därute " viskade Kim.
" Vänta här Kimmy " sa jag och la henne i min säng.
Jag gick ut i köket och ställde mig mellan mamma och pappa.
" Kan ni sluta?!" röt jag.
Jag tog med mig Linee och Kelvin in i mitt rum och gav Kelvin till Kim och tog Linee.

Jag låg kvar i sängen långt efter jag hade vaknat. Tillslut satte jag mig upp i sängen. Snart är det dags igen. Fast jag var inte rädd, jag hade ju varit med i lottningen flera år men inte blivit vald, så varför skulle det bli jag i år?
Jag kände ändå det var viktigt att vara beredd, fast försökte hålla lugnet.
Jag reste mig upp och gick fram mot spegeln. Jag fingrade lite i håret och sedan satte upp det i fläta.
"Det är lugnt!" Sa jag till min spegelbild och log.
"Det kommer inte bli du!" Jag gick ut i köket.
"Godmorgon!" Sa mamma.
"Godmorgon!" Svarade jag.

Tillsist kom mamma in i mitt rum.
" Förlåt älsklingar " sa hon beklagande.
Hon pussade Linee, Kelvin och Kim på kinden och gav mig en kram.
" Ni måste klä upp er nu " sa hon.
Mamma och Kim gick ut med bebisarna.
Jag tog på mig mina strykta jeans och min nytvättade kavaj.
Jag fixade till mitt hår med skele och gick tillsammans med Kim till slåttern

Jag gjorde iordning frukost innan jag gick tillbaka till mitt rum för att klä på mig.
Jag satte på mig mina enda jeans och ett svart linne.
När jag kom in i köket igen tittade mamma granskande på mig. "Är du rädd?" Frågade hon med den där rösten bara hon kan. "Va? Nej!" Fnös jag och satte mig vid bordet mittemot henne. "Varför tror du det?" Mamma öppnade munnen men stängde den igen, efter att hon inte kommit på något svar, och skakade istället på huvudet. Jag åt ovanligt snabbt. Jag kände mig stressad, Det kändes som att någon iakttog mig.
Jag har nog aldrig känt mig så rädd inför lottningen innan, men jag har inte riktigt förstått att det kan bli jag.

Vi gick hand i hand till slåttern, vi ställde oss i kön för blodprov, jag kände att Kim darrade, hon var jätterädd för nålar, jag bär upp henne och säger.
" Det gör inte ont, det tar en sekund om inte mindre "
Jag bär henne igenom hela kön tills det är min tur.
" Nästa " Röt kvinnan bakom bordet.
Jag släppte ner Kim som storgrät och sträckte fram min hand, kvinnan tog den och tog upp en nål som hon blåste lite på, sedan flinade hon och drog till sig min hand mera, hon fingrade på nålen och närmade den med mitt finger, hon presssde in den i fingret och tog bort den, jag höll det lila skriket inom mig så att inte Kim skulle bli ännu räddare.
Damen pressade mitt finger mot en ruta på ett papper.
" Nästa " ropade hon igen.
Kim gick fram och gav henne en darrande hand.
" Är du rädd?" flinade damen.
Hon tog nålen och stack den i Kim's finger. Kim skrek till, jag fick sånt dåligt samvete.

Jag gick långsamt till kön där framme. När jag nästan var framme hörde jag ett barn som skrek. Det sved till i mig för jag vet hur ont den där nålen gör.
Jag ställde mig i kön och försökte stå still. Plötsligt klappade någon mig på axeln. "Hur känns det?" Jag tittade en stund på den lilla killen bakom mig. "Gör nålen ont, alltså?" Jag log mot honom och svarade "Det går fort"
När det var min tur stirrade tanten mig i ögonen. Jag tittade bort och sträckte fram handen. Tanten kom närmare och närmare med nålen och jag sparkade stilla i gruset på marken. Det kändes som att någon slog mig hårt i magen, jag tappade nästan andan men behöll lugnet. Tanten tryckte det blodiga fingret hårt mot ett papper och puttade mig åt sidan. "Nästa!"