En annan historia [G]

Denna fanfic kommer handla om Josie Sinth som går samma årskurs som Harry, alltså började hon Hogwarts 1991. Historien kommer ha samma story i stora drag. Ni kommer få uppleva allt som hände på hogwarts 1991 fast från Josie's perspektiv.

Kort information om Josie.

Fullständigt namn: Josie Catti Sinth.
Född: 1980/13/03.
Elevhem: Ravenclaw.
Blodstatus: Halvblod.

-

Josie vaknade upp, det var lördag morgon och det betydde bara en sak. Nu var det bara två dagar kvar tills hon skulle ta Hogwarts Expressen till Hogwarts. När Josie fick brevet fattade hon ingenting, hon trodde det var något skämt och än idag vet hon inte om det är riktigt sant. Kanske är det någon som driver med henne? Ingen av hennes kompisar hade sagt något om att dem hade fått något brev och Josie var allt för rädd för att säga något själv.

I brevet fanns det också en lista med saker hon behövde köpa, för att hitta alla saker skulle Josie behövde skulle hon besöka diagongränden, allt var så konstigt. Inte ens hennes föräldrar hade hört talas om stället och det fanns inte på någon karta.

Bra!

-Josie ! Det är frukost ropade Mell nerifrån köket.
Mell var Josies syster, hon var tre år äldre och en av de mest irriterande människor Josie hade träffat. Innan Josie hade fått sitt brev var hon helt okej men efter så har hon bara varit otrevlig. Mell har under hela tiden försökt att övertyga Josie om att brevet var ett skämt, men Josie försökte att inte lyssna.
-Du är bara avundsjuk hade Josie skrikit i ren frustration.

Josie hoppade ur sängen , drog på sig sin morgonrock och gick ner till matbordet. Där satt Mell och deras föräldrar med trötta blickar.
-Josie, du vet att vi ska till Diagongränden idag? Sa hennes mamma.
Josie nickade kort men lät snabbt blicken glida över till Mell som såg ut att explodera. Hon slängde tallriken i golvet.
- Inser ni inte att detta är ett stort skämt?

Jättebra
Lite längre delar vore kul!

SUPER BRA!

*Bevakar tråden*

Förlåt för korta delar, skrev på mobilen

-

-Mell nu får du lugna ner dig, gå upp på ditt rum och börja tänk på vad du säger.
Mell rusade ut från köket och upp till sitt rum. Josie kunde inte låta bli att ta på sig skulden för Mell's ilska. Det var ju trots allt Josie som blivit utvald och inte Mell, det var Josie som var ''speciell''.
- Ta inte åt dig, det är inte ditt fel sa hennes pappa. Mamma instämde, - Ja hon är bara avundsjuk men det kommer att gå över.
Dessa ord lugnade inte Josie ett dugg, det gjorde henne bara mer förtvivlad och orolig. Men hon försökte släppa det och istället tryckte hon i sig sin frukost, sprang upp till sitt rum och klädde på sig. Sen gav dem sig av, Mell stannade dock hemma. Hon var fortfarande arg efter det som hände vid frukosten.

Det var bara hon och mamma som åkte mot London, pappa var tvungen att jobba.
-Har du med dig listan? Tog du på dig jackan? Har du tagit på dig bältet? Har du gått på toa? Tog du med dig telefon? mamma brukade ställa mycket frågor om hon var nervös och idag var inget undantag.
-Ja den ligger här, ja den är på, ja jag sitter fast, ja jag gjorde det förut, ja den är med, Josie fick fram allt med en smula ansträngning. Hon fick ett försök till ett leende tillbaka av hennes mamma.

När de var inne i centrala London parkerade de bilen och nu började det, först skulle de hitta någon affär som hette Flourish and Blotts. Mamma sa att hon trodde att hon hade sett affären förut. De började vandra runt och efter cirka en timme hittade de affären, när de var framme drog mamma Josie åt sidan.
-Vad är det? Har det hänt något? frågade Josie oroligt. Josie var ganska ofta orolig, hon oroade sig alltid.
- Jag vill bara berätta en sak för dig, det är såhär att du är inte den ända häxan i familjen... Jag är också en...häxa.

Bra!

Superdupermega bra! Längtar efter mer!

Asgrym ju!
Längtar redan efter nästa

Kul att ni uppskattar den
-

Josie bara gapade, hon sa inget alls, bara gapade.
- Men hur? När? Varför? HUR? Josie nästan skrek, varför hade hennes mamma inte sagt något innan. Försvarat henne när Mell skrek på henne?
-Jo jag ville inte säga något tills vi var här, bara du och jag. Jag vet exakt vad du går igenom Josie, det var samma för mig. Men jag vet att du kommer älska Hogwarts, det är toppen.
- Du har haft elva år på dig mamma och du säger det nu? Du kunde åtminstone sagt något när jag fick brevet!
- Jo jag vet, men snälla Josie du måste förstå. Följ med mig så ska jag visa dig.
Lite motstridigt följde Josie efter sin mamma in i butiken, mamma nickade mot ägaren av butiken och gick sedan rakt igenom butiken till en lite sliten trädörr. Hon öppnade dörren och lät Josie gå före. Vid det ögonblicket släppte Josie allt som hade hänt de senaste 5 minuterna. Faktiskt släppte Josie allt som någonsin hade hänt. Allt var som en dröm, något helt overkligt. Åt båda hållen gick en lång gata med affärer överallt. Men det var inga vanliga butiker, det fanns en Ugglemarknad, en affär med namnet Ollivanders och så Madam Malkins klädnader för alla tillfällen. Men det som Josie sa la sitt största intresse var en stor vit byggnad med stora brons dörrar.
Det var även denna byggnad Josie's mamma pekade mot.
- Dit ska vi först, Gringotts Trollkarlsbank. Vi ska hämta lite pengar där.
Så de började vandra mot banken, på vägen dit mötte Josie en underlig person om det var det han nu var. En man lik en jätte gick förbi, bredvid sig hade han en smutsig liten pojke med runda glasögon, han såg ut att vara i Josie's ålder. Inte bara på grund av hans utseende utan för att han såg lika fascinerad av Diagongränden som Josie gjorde.