Georges dotter [SV]

Titel: Georges dotter
Rating: 13 kanske ^^
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Handling: George skakar. Kriget var över. Hans bror var död. Hans andra hälft. Den som han alltid kunde prata med. Han är borta för alltid. Hur ska han klara sig?

Denna ff:n handlar om George, hans Hermione Granger och hans dotter som ska börja Hogwarts.
Den kommer också handla om hur George sörjer sin bror. Hur dottern kommer hamna i lika mycket trubbel som han och vad som händer hemma medans hon är på Hogwarts.

Vill ni ha ett smakprov? )

Jag vill. Verkar coolt.

GEORGE:
Jag satt vid matbordet i min frus hus. Min fru heter Hermione Granger. Hon gick på Hogwart samtidigt som mig fast ett år under.
" Mione?" Hon tittade upp från maten hon lagade.
" Vad är det gubben?" Jag ställde mig upp och la armarna om henne.
" Jag saknar honom." Hon förstod direkt.
" Jag vet älskling. Jag vet." Det har gått 11 år sen kriget. Jag är nu 27 år gammal. Mione är 26. Vi har en dotter på elva år som heter Safira. Safira Weasley. Elva år sedan min tvillingbror dog.
Mione klappade mig på kinden och fortsatte sedan att laga mat. Hon kände mig.

SAFIRA:
Jag tittade mig i speglen. Rött långt hår med lite vågor i, bruna ögon. Hårfärgen från pappa och ögonfärgen från mamma. Ganska lång, lite mullig kroppsbyggnad. Det är min kroppsbyggnad som får mig att se bra ut. Jag passar i det. Jag är inte jätte stor men inte jätte smal heller. Vältränad är jag. Och solbränd. Jag suckade åt min spegelbild och vände mig mot rummet.
sängen, skrivbordet, gaderoben, mattan, tv:n. Ja allt var hemma. Men snart.. Snart skulle allt detta bara vara mitt hem under loven. För om exakt en vecka åker jag till Hogwarts. Jag är en häxa. Som mamma.
" Safira?" Pappa knackade på dörren.
" Kom in." Han öppnade dörren och klev in. Han gick fram till min skrivbordsstol och satte sig ner. Jag förstod att han ville prata. Jag satte mig i skäddarställning på sängen och tittade på pappa.
" Vad vill du pappa?" Han log.
" Är du nervös inför Hogwarts?" Jag nickade. Han flinade.
" Det behöver du inte vara. Det är fantastiskt. Alla hemliga gånger, Gryffindors sällskapsrum, lärarna. Hogsmide. Allt gumman." Jag bet mig i läppen.
" Vad händer om jag inte hamnar i Gryffindor?" Han kom fram och satte sig brevid mig.
" Gör du inte det, så har det elevhemmet du hamnar i fått en fantastikst begåvad elev. Du är som din mamma Safira. Vacker, begåvad. Glöm inte det." Han reste sig och lämnade rummet med de orden. Du är begåvad och vacker. Jag suckade. Jag är inte så bra som dom tror. Jag önskar att jag var som mamma. Så att de skulle bli stolta över mig.

Mera?

Yeah, it's awesome.

HERMIONE:
Imorgon åker Safira. Min dotter. Mitt allt. Jag minns allt sen hon föddes. Allt från natten till nu.
Natten hon föddes var stormig, regning och kall. En typisk November dag. Efter allt växte hon upp till en vacker flicka. En begåvad med väldigt bra betyg. Vi förstod redan när hon var liten att hon var häxa. Som hon höll på med händerna och allt.

Jag log åt minnerna.
" Vad tänker du på?" George tittade på mig med ett litet leende. Ett nyfiket leende.
" Safira. När hon var liten och höll på och trolla med sina händer hela tiden." George skrattade.
" Det var så gulligt." Jag nickade.
" Och imorgon börjar hon på Hogwarts. Det är sjukt." George nickade och kysste mig.
" Det är det verkligen. " Han gäpsade. " Dags att sova. Kom här." Han klappade sig på bröstet. Jag kröp nämre och la huvudet på bröstet och vi somnade snabbt.

MORGONEN EFTER:
SAFIRA:
Klockan var 10:55. Tåget rullar iväg om bara fem minuter. Jag kramade mamma och pappa ännu en gång.
" Jag kommer sakna er massor." Jag torkade en tår. Samma sak gjorde mamma.
" Kommer sakna dig med gumman." Pappa nickade.
" Det kommer vi alla." Tåget tutade. " Hoppa på nu så du inte missar det." Jag nickade och kysste mamma på kinden och hoppade upp på tåget och vinkade tills jag inte såg dom längre. Sen började jag leta efter en kupé.
" Kan jag sitta här?" En svarthårig flicka tittade upp och nickade.
" Jag heter Lily Potter." Jag spärrade upp ögonen.
" Är du Harry Potters dotter?" Hon nickade och log.
" Jag är Safira Weasley." Fortsatt jag. " Hermione Grangers dotter. Eller ja, Weasley som vi nu heter." Lily log stort.
" Åh det är du." Hon skakade min hand. " Trevligt att träffas. Pappa har pratat mycket om er." Jag flinade.
" Mamma har också snackat mycket om Harry," Vi blev abrytna av en kille som tittade in i kupén.
" Jasså sitter ni tillsammans?" Pojken hånflinade.
" Och vem är du?" Jag blängde på killen. Hans flin försvann.
" Scorpius Malfoy. Och du ?" Jag tittade på Lily och flinade. Mamma har berättat mycket om familjen Malfoy.
" Safira Weasley."
" Lily Potter." Hans flin försvann helt och han lämnade snabbt kupén. Vi tittade på varandra och började skratta.
" Såg du hans min?" Jag höll mig för magen. Hon nickade och torkade bort tårar.
" Detta kommer bli ett bra år eller hur?" Lily nickade och log mot mig.
Redan då kände jag att Lily och jag kommer bli bra vänner.

Aweesome. Jättefint skrivet också.

Så bra , skriv mer

bra, fortsätt *BEVAKAR*

*bevakar*

Jättebra!
*bevakar*