Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nordanhym

Hon hade bara varit 7 år när hennes värld slogs sönder. Föräldrarna hade blivit mördare och stallpojken hon hade varit förtjusti tog henne med sig men de kom alldrig fram till mormorden. Istället togs hon av Weya hennes nya mamma och hennes pack. Hon Men vem hade dödat hennes föräldrar och varför hörde hon till natten?
Solens strålar letade sig in mellan skogens bladvärk och lös upp skogen i höstens färger och hon öppnade ena ögat och hon gäspade stort och gnällde till och satte sig upp och drog handen genom en vargs päls och besten lyffte huvdet ich slikade hennes hand och hon log. "hej" Hon reste sig och den nästan trasiga klänningen gled ner och hon morrade dovt av hunger och lade en mager hand på sin mage. Det röda håret var trassligt och fyllt av kvistar och löv. Med snabba steg gick hon mot bäcken och drack vatten innan hon gick mot vägen för att kolla efter mat.

~Månen sken starkt, mitt liv har stått still i över 700 år. Jag står framför det 8 meter höga fönstret i den stora balsalen. Mitt slott ekar av tomhet, det knackar på min port, jag hör Lucifer morra där han ligger framför brasan. Has stora kropp täckt av kolsvart päls reser sig långsamt och han smyger ut genom balsals dörren som står på glänt.

- Herre, jag har två bönder här som skulle vilja tala med er. Säger Brutus, en av mina tjänare.
- Visa in dem. Säger jag med avsmak. "Jag har varit frusen i livet i över 700 år, jag går aldrig framåt jag åldras aldrig, jag kommer aldrig dö. Evigheten ligger framför mig..." Mina tankar är mörka.

Brutus visar in två bönder i min balsal. Med månen som lyser in genom fönstret bakom mig vänder jag mig långsamt om. Jag ser på de smala bönderna, en man och hans fru.
- Nå?
- Herr Blackwood, stammar den skröpliga mannen fram, vår skörd, den har gått så dåligt. Vi vill... Jag ser på mannen, mina ögon är kolsvarta av blodsbristen. Jag kan höra deras hjärtan slå som trummor.

- Vad är det ni behöver? säger jag med kontrollerad och hård röst.
- Vi skulle vilja köpa en del av din mat, herr Blackwood... Stammar mannen fram. Lucifer kommer fram till mig, han är en demon hund, hans ögon är blodröda, hans päls kolsvart, hans tassar större än mina händer. Hans tänder är sylvassa och kristallvita, hans skall kan höras på kilometers avstånd och han sätter skräck i alla. Den enda han lyder är mig, en gåva tilldelad mig av Greve Dracula från Rumänien.

Bönderna ser skräckslaget på den enorma hunden sedan på mig. "Bönder, deras liv går i kras för en dålig skörd. Men jag ska allt hjälpa dem. Jag behöver en ny brud. Ja, en ny brud..." Min onda plan uppenbarar sig allt er för mig.
- Jag ska hjälpa er, men jag vill ha betalning.
- Vi, v-vi har inga pengar. Bara en gammal häst och en k-katt. Stammar mannen fram.
- Du, säger jag och pekar med mitt bleka finger mot kvinnan, ska föda ett barn, en dotter. Hon tillhör mig. Kvinnan ser på mannen med skräck i sina ögon, sedan nickar hon.
- Okej. När f-får vi vår mat? säger mannen.
- Först skriver vi kontrakt. Brutus!
- Ja herre? säger Brutus som kommer in i balsalen.
- Ta fram ett kontrakt. Jag ger dem mat för hela vintern och våren, betalningen är deras ofödda dotter.
- Ja herre. svara Brutus och vänder sig om, han är tillbaka efter en kort minut, bönderna skriver på kontraktet och jag skriver på kontraktet.

Jag rullar ihop det och räcker det till Brutus som försvinner ur rummet.
- Lucifer, våra affärer med dessa bönder är över. Visa dem vägen ut. Säger jag och stryker Lucifer över ryggen, min hand lyser vit mot hans päls.
- Vår mat? stammar mannen fram.
- Den levereras omgående. Säger jag medan jag går mot brasan och min höga stol.
- Tack herr Blackwood. säger kvinnan.
- Lucifer. Säger jag, Lucifer bockar sitt huvud och avger ett mörkt morrande, hans tänder visas och bönderna skyndar ut ur balsalen. ~

Jag står vid samma fönster, jag minns hur allt hände och hur bönderna svek mig. "De fick betala med sina liv." *HAHAHA*
- Men dottern försvann, men jag kommer finna henne, jag kan känna det i mitt frusna hjärta, hur hon dras till mig, fyra månar kvar till fullmåne, då kommer min kraft över henne att vara fulländad. Säger jag till Lucifer som sitter jämte mig och ser ut genom fönstret.

- Herre? Det är Brutus som kommer in till rummet.
- Vad är det Brutus?
- Er frukost är serverad, jag ska dra för alla gardiner nu. Svarar Brutus och går fram till det stora fönstret och börjar dra förbi gardinerna.
- Kom Lucifer, det är dags för frukost. Lucifer stryker sig mot mitt ben, jag klappar honom på huvudet och vi lämnar salen för att äta frukost.

Jag kan höra min frukost hjärtslag på flera meters avstånd, jag kan nästan dansa till det. Det vattnas i min mun...

(kan du skriva i han form? det blir lite störande faktiskt xD)

Hon såg sig om och drog handen genom håret och hon började gå lite ostadigt på två ben men hon kände sig bekvämare på de fyra och hon satte sig ner på en sten intill vägen och Luca hennes bror kurade ihop sig vid henne med en kanin i mnnen och hon log och klappade honom bakom örat och bet av en bit och räckte rästen till Luca. Med en suck så lutade hon sig tillbaka och hon hörde en varg yla. "klantskalle han är mångalen" tänkte hon tyst-

Efter att ha sugit ut varje droppe blod från kvinnan som Brutus framordnat till frukost åt honom kastar han kroppen till Lucifer som glupskt börjar riva av strimlor av kött från kvinnans döda kropp.

Han lämnar matsalen bakom sig och vandrar mot sitt kontor, det är helt i sten och marmor. Långa, röda sametsgardiner hänger ner framför det stora fönstret. Det enda som lyser är tre facklor på väggarna och elden från brasan. Han sätter sig ned vid sitt skrivbord gjort av ek och börjar skriva på inbjudningarna inför hans 720 dödsdagsfirande.

Det hugger till i hans kropp, en rysning färdas längs hans ryggrad. Han kan känna hur kraften över flickan blir starkare.

Hon såg mot skogen och sedan gled blicken mot ett slott som låg på ett berg. Med en rysning såg hon bort och hon petade i sanden. Hon frös nu och regnet började ösa ner och åskan ovch blixten började höras och synas. Luca morrade dovt och hon nickade. "vi borde gå till grottan.." Hon reste sig och såg sedan bort.

(han kanske ska på nattlig promenad? och ändrade hennes ålder hon är 20 )

Blixten och åskan tävlar i himlen, svarta moln väller in från öst och täcker hela himlen.

Han ser på klockan, kvart i 7, solen går ner om 30 minuter.
- Brutus!
- Ja herre?
- Skicka dessa brev. Jag ska ta med Lucifer ut på en promenad.
- Självklart herre.

De enorma stålgrindarna öppnas, Nicolai går med Lucifer vid sin sida ut genom grindarna. Åskan mullrar dovt i fjärran.
- Kom Lucifer. vi ska till bortre delen av skogen. Med de orden ändras Nicolais utseende, han blir en meter högre, hans kläder försvinner och enorma vingar bryter ut ur hans rygg. Lucifer skakar på hela kroppen, hans päls försvinner och byts mot ett skin lika svart som hans päls. Alla hans kotor och ben syns, hans rygg tyngs av de tunna vingarna som öppnar sig.

De flyger tillsammans till andra sidan av skogen där de landar och innan de ens nått marken har deras utseende ändrats tillbaka.

Klänningen klistrades fast av regnet som forsade ner och det röda håret blev liggande och hennes varma gröna ögon var tvunga att stänga sig. Luca puffade på hennes hand och hon log smått och ruskade på håret så kvistarna föll bort från det rödbruna håret och hon hörde en varg yla och nu kunde hon inte låta bli. Hon slapp ut ett ylande och hon rös i hela kroppen.Så underbart det kändes. Med det så sprang de till deras andra bo en grotta och kröp in och Luca kurade ihop sig vid sin syster.

Lucifer ylar mot himlen,
- Aooowww!
- Aooww! Något ylar tillbaka, men det är ingen varg. Nicolai kan höra det, Lucifer ser på sin herre.
- Hitta! Säger Nicolai, Lucifer bugar sitt huvud och springer sedan iväg i ryslig fart, på två sekunder är han utom synhåll.

Nicolai går i maklig takt efter Lucifer, men för en människa skulle det vara omöjligt att hinna med honom. Lucifer ylar igen.
- Aooowwwww!

Hon rycker till och hon ser på sin bror som morrar lågt och blänger på henne. Det skulle inte vara klokt att yla nu. Hon nickade och hon drog åt sig fårskinnet hon hade stulit och kröp ihop så bara hennes kaluffs stack ut och hon hörde blixten slå ner direkt utanför.de båda gnällde till och Luca kröp tillbaka intill sin syster

Blixten slår ner in långt från honom, Lucifer ylar igen.
- Aooow! Nicolai ökar takten och efter en kort stund är han vid Lucifers sida. De står vid en väg, en död kanin ligger vid sidan, någon har ätit av den. Inte bara djur utan en människa.

Nicolai sniffar på den, han skulle känna igen den doften vart som helst, samma doft som kvinnan han skrev kontrakt med för 20 år sedan hade. Lucifer får upp spåret, det leder dem till en grotta, men den är tom.

Lucifer morrar till, doften av varg och människa blandas i Nicolais näsborrar. Lucifer får upp spåret igen, det leder till ännu en grotta...