Bakom alla tårar (privat Medi och fashion7)

fashion7 komsi

Hon vaknade till i sängen och satte sig upp och sneglade på radion som började med nyheterna och senare gick till musik. Hon log matt och tog sig till badrummet. Michelle drog borsten genom det tjocka rödbruna håret och drog på sig skoluniformen och såg över axeln för att kolla att det satt rätt och gick senare ner och tog en frukost innan hon gick till skolan. Så lovande det var att börja på en högutbildning. Special skola för de begovade. Hon log och nästan skuttade av glädje.
När hon kom till skolan såg hon upp och gapade stort. Stället var enormt

Niel suckade irriterat men sa inget. Nora, Niels syster drog ovetande en hand genom sitt bäcksvarta hår.
Trodde hon verkligen att Eve - hennes väninna - hade bett Niel att följa med till konserten bara för att ta hand om Nora? Nej, Niel visste bättre. Vid det här laget hade Niel nämligen vant sig vid flickornas uppmärksamhet. Eve var tokförälskad i Niel. Synd, annars hade de nog kunnat vara mycket bra vänner; Eve var en smart tjej och Niel uppskattade smarthet.

Efter att ha druckit sitt te gick Niel mot skolan, eller high school som det också kallades. Han gick igenom de för honom välkända grindarna.
- Niel! Ropade Solara glatt från andra sidan skolgården.
- Hej Solara! Log Niel vänligt och gick mot Solara. Flickorna bredvid henne fnissade tyst då Niel kramade om Solara. Solara rodnade.
- Ska vi gå? Vi har Magister Furhman i år igen! Sa Niel och gick innan Solara hann svara.

Hon såg en skara ungdommar stå och prata och hon lade huvudet på sned och rodnade stort. Hon svalde och drog väskan tätare om sig och hon började gå mot skolans portar och såg ner. Tyst som en mus skulle hon vara. Men det kanske inte sklle bli det. Alla visste om att en fattiglapp skulle plugga på skolan.

- Hörde du om den där fattiga pojken som kommer hit i år? Jag tror hon är första året! Sa Solara retligt. Niel höjde på ögonbrynen, det hade han inte hört, en fattig? Här fanns ju bara rika, snobbiga barn....stackare som börjar här...

Hon såg efter dem och suckade. "som jag skulle vara kille" mumlade hon tyst. Hon fortsatte sina steg och gick till rektorn och skrev in sig och fick ett kort och log vänligt och nickade. "Ja då jag klarar mig" Hon återvände till korridorerna och kom till klassrummet och knackade på.

Niel arbetade väl den första en och en halvtimmes lektionen. Under pausen gick han upp till balkongvåningen och satte sig på en bänk. Freja gick försiktigt fram till Niel:
- Hej Niel! Får jag sitta med dig?
- Det hade varit kul, men jag är rädd att jag behöver en stund ensam just nu.
- Åh...okej! Sa Freja besviket och sprang iväg mot vännerna.
Niel reste sig upp och gick fram till balkongräcket och lutade sig mot det.

Hon satt och såg på ungdommarna och såg sedan ner. Hon hade pressenterat sig och sagt sitt namn Michelle. Hon hade lagt sig till med den franska brytningen och hon såg ner och läste i en bok.

Skolklockan ringde snarast och Niel släntrade lättsamt in. Han satte sig i rätta klassrummet. Freja fann honom snabbt och satte sig vid honom. Han log snett mot henne innan han vände sig mot läraren som precis då steg in i klassrummet.

Hon såg upp och lade ner pennan och lade huvudet på sned och såg på läraren. Sedan så hörde hon sitt namn och hon reste sig. "ja ?" Hon ser vänligt på läraren som frågar om hon kanske ville läsa en av dikterna de skulle jobba med. "självklart" Hon ler och går fram och tar emot boken. "den här?" hon pekar och börjar sedan att läsa.

Niel slumrade till lite och vaknar en timme senare. Turligt nog har inte läraren märkt.
- Slut för idag, kom ihåg att läsa till sidan 108 tills i övermorgon!
- Tack för idag magistern! Svarade eleverna och gick sedan ut. Niel suckade lätt och gick sedan ut med Bjørne. De pratade om sina rika, framgångsfulla föräldrar ett tag och särades sedan på av vågen med flickor som avgudade Niel. Niel log charmigt och drog sina smala fingrar genom sitt svarta hår och passerade de fnissande flickorna. Han styrde stegen mot biblioteket och satte sig där i en röd soffa på andra våningen och lutade huvudet i handen och såg ut genom det enorma glasfönstret om hans högra sida.