Hogwarts första årselever med Essi99

Jag och Isse99 har bestämt oss för att skapa vår egen rollspelstråd och rolla lite för att förbättra våra skrivarfärdighter och bli av med lite idéer och strunt.

Isse99, skulle du kunna börja med att skriva lite bakgrundsfakta om din karaktär? Följ mallen ungefär, skriv flytande eller fyll bara i:

Namn:
Hemort:
Bakgrund:

Okej, det här är ju nästan den svåraste delen.
Namn: April Carter.
Hemort: Kommer från en liten ort i England.
Bakgrund: Är den enda häxan i sin familj, föräldrarna är jätte stolta men hennes äldre syster hatar henne. Har aldrig träffat andra häxor/trollkarlar innan. Har inga vänner i mugglarvärlden. Ganska feg och osäker på sig själv.

Namn: Sarah Thompson
Hemort: York
Bakgrund: Sarah bor sedan fem år tillbaka med sina föräldrar i York, innan dess bodde hon i centrala London. Hon brinner för nya äventyr och lite rackartyg, men om man ger henne en bok blir det tyst tills den är slut. Hon älskar att prata och sjunga, spelar lite muggel-instrument som gitarr och piano. Även fast hon har många vänner så känner hon sig ofta ensam. Hon har bestämt sig att börja om på Hogwarts och hitta någon som brinner för samma saker... eller har något delat intresse

Där är det. Det stora röda tåget tåget som ska ta mig härifrån. Som ska ta mig till en skola med personer som är precis som jag, speciella. Det är i alla fall vad mina föräldrar säger. Är jag speciell eller är jag ett missfoster som min syster säger? Hon har kanske rätt...
-April, du måste gå på tåget nu. Pappas röst väcker mig från mina tankar.
-Ähh... Va?
-Ja, du kan ju inte missa hela ditt första år för att du missade tåget, säger han och lägger en hand på min axel.

Jag stirrar på det röda tåget jag hört så mycket om, tåget som åkte till min mammas älsklingsplats som ung. Det är dit jag ska!
"Okej, min unga häxa. Det är dags att åka nu, men glöm inte att skriva till oss", mamma ler och kramar om mig. Bredvid henne står mina väskor och kofferten, ingen pappa. Han ville inte följa med in här. Till tåget.
"Hej då", jag skriker för att överrösta alla runt omkring oss, men drar mig snabbt ut ur kramen. Mamma hjälper mig att få upp väskorna på tåget.

Jag sätter mig i en tom kupé och drar fram boken om trolldrycker. I den lilla gången utanför hörs röster och steg, och äldre och yngre elever letar efter kupéer med sina vänner i. Själv sitter jag där, ensam, och ser på dem. Jag är inte särskilt van att vara ensam, jag brukar ha min storasyster, storebror och lillebror runt mig HELA tiden. Och alla kompisar. Jag suckar men återgår till boken.

Jag ger mamma och pappa var sin kram och sen går jag mot tåget. Jag tar ett djupt andetag och går sedan upp för den låga trappan. Jag går förbi flera kupéer men alla är upptagna. Tillslut stannar jag utanför dörren på en kupé där en tjej sitter ensam. Jag öppnar dörren och stoppar in mitt huvud.
"Får jag sitta här? Det upptaget överallt."

Jag ser upp, en tjej med en stor koffert står i dörren.
"Får jag sitta här? Det är upptaget överallt."
Jag ler, äntligen något annat än den dumma boken jag läser i.
"Kom in bara, men skynda dig, det var två rödhåriga pojkar som sprang förbi innan med något som såg ut som en fyrverkeri pjäs. De sa något om att spränga korridoren", jag log efter det sista.
"Jag heter Sarah, Sarah Thompson,jag är första årselev."

Jag går in och släpper ned min stor koffert med en smäll. Jag ler försiktigt och sätter mig sedan mittemot Sarah.
"Jag heter April Carter. Jag är också förstaårselev."
Jag tittar ner mot mina fötter. Jag har aldrig varit bra på att prata med folk men försöker ändå.
"Ehm... Vad är det du läser?"

Jag ser förvånat på boken bredvid mig. "Jaså denna? Jo, det är Magiska trolldrycker, boken som vi ska ha i trolldryckskonst." Innan jag hinner säga mer öppnas dörren av en blond pojke med sotigt ansikte.
"Såg ni vart blodsförrädarna gick? Jag ska berätta detta för pappa, och han kommer INTE tycka om det. Stackars Weasleys... så dumma... Nå, såg ni vart de gick?"

Jag vänder mig mot dörren och ser förvånat på killen som står där.
"Ää... Du har något där, i ansiktet." Säger jag med en gest mot hans ansikte. Han ger mig en arg blick och vänder sig sedan mot Sarah.
"Hörde ni inte vad jag sa? Såg ni vart vesslorna tog vägen?"