Milk
Elev
|
En ff om Romione oberoende av böckerna av J.K Rowling.
Titel: Du måste vara min Weasley
Författare: Milk
Genre: Fantasy, kärlek
Format: Fanfic delad i kap
Årskurs: 7
Huvudpersoner: Ronald Weasley & Hermione Granger
Spoiler:
Tryck här för att visa!Hur länge kan jag hålla allt inne? Kommer han aldrig märka något? Hur jag ser in i hans mörka men så klara ögon, hur jag letar efter ett tecken, hur jag vill se hans själ och se hur min kärlek speglas i hans egna gröna, underbara ögon?Hur kan jag vara så blind?
-Hermione? Harry avbryter mitt vilda tankerus. Ännu en gång. Om det inte vore för honom hade jag nog aldrig kunnat hålla ihop mig själv. Jag hummar till svar och låtsas återgå till min bok. Jag vet redan att han vet, men försöker ändå dölja det så febrilt. Han har nog alltid vetat. Han vet säkert vad Ron känner också, de ända som inte vet är vi. Vi vet nog knappt själva vad vi känner. I alla fall inte jag.
-Har du med min bok? Svettpärlor glänser som smycken i hans panna och han flackar nervöst med blicen mellan mig och Ron. Jag lägger huvudet på sned och drar undan en hårslinga från mitt ansikte och fäster den på plats bakom mitt öra. Jag drar lätt fram den från ett av min kofferts ytterfack. Den skrovliga, nötta ytan känns sträv i mina händer och jag ser flera fläckar och fuktskade-bubblor på bokens blad. Stackars bok. "Halvblodsprinsen" måste varit en oförsiktig person utan koll på bokskötsel överhuvudtaget. Han borde absolut läsa Enkel bokskötsel för idioter av Leopold Geoom. Det borde nog båse Harry och Ron också. Deras böcker er ut som helvetet på jorden. Stackars, stackars böcker. Jag räcker försiktigt över boken med lika mycket respekt för den som för en gammal slagskämpe. Boken hade ju gått igenom nästan lika mycket som mig. Jag är böckernas drottning. Om jag bara kunde ha lika lätt för män som för böcker. Jag önskar att det hade varit så Ron. För vår skull. Min Weasley.
Ganska kort "smakprov", men jag hoppas att jag inte tråkade ut er ändå. Jag skriver kapitel ett efter en positiv kommentar. Hoppas ni är lika exalterade som jag är ^3^
 
10 okt, 2013 18:02
|
|
Borttagen
|
Låter bra!
Bevakar och ser 
10 okt, 2013 18:56
|
luna lovegood 21
Elev
|
10 okt, 2013 19:15
|
|
Borttagen
|
11 okt, 2013 14:10
|
Alma123!!
Elev
|
jättebra!
"Man måste väl inte ha en belöning att se fram emot för att kämpa? Att ha kämpat kan väl vara belöning nog!" -Sagt under HP-eventet Riddikulus 2013.
Enda gången jag backar är när jag tar sats!
12 okt, 2013 08:35
|
|
Borttagen
|
12 okt, 2013 20:32
|
Milk
Elev
|
Förlåt för att jag har varit så oaktiv, ni vet; livet kom emellan ;-) Nejmen, hade sjukt mycket prov och läxor.
Så here you go!
Kapitel 1
Spoiler:
Tryck här för att visa!Ron tittar upp från sin bok och kastar en snabb blick åt mitt håll. Han vänder sig sedan mot Harry.
-Apropå böcker..har du kollat in, du vet..den boken..eller? Han nickar lätt mot boken han håller i sina händer. Tolv idiot... jag hann inte läsa mer än så, innan Ron drog stoppade ner boken i sin koffert. Antagligen någon skämtbok från Weasley's.
-Alltså, nej..inte än i alla fall. Jag gör det nog när vi kommer..
-Vilken bok? avbryter jag och lutar mig framåt. Jag känner hur min tröja glider framåt och jag rättar till den innan urringningen går för långt. Oundvikligt för kvinnokläder, sorgligt nog.
-Ingen bok. svarar Ron snabbt. Även hans panna pryds av små svettpärlor nu.
-Kom igen nu! Jag har väl antagligen redan läst den i alla fall. Vilken bok? lirkar jag. Jag biter löst i min läpp och ler svagt mot honom. Jag glömmer nästan bort Harry och är nästan på väg till att hoppa över Ron. Harry skrattar och tittar menande på mig.
-Det tror jag inte att du gjort! Men om du har så är det nog ändå ingen idé för dig att läsa den, Ron. Am I right? han skrattar till och med högre än förut och Rons ansikte kunde lättast jämföras med en färsk tomat.
-Äh, lägg av nu Harry. mumlar Ron lågt. Han drar upp benen mot sin kropp och lutar sig mot fönstret. Hans ansikte återfår sin normala, bleka nyans och man kan se alla hans fräknar igen. Jag drar mina händer genom mitt hår och rufsar till det lite. Jag tittar ut genom fönstret, jag med, och ser det förbi svischande landskapen suddas ihop till ett enda stort, färgglatt landskap, fyllt av träd, blommor och olika sädesslag. Harry harklar sig lite och öppnar försiktigt sin bok.
-Vi borde nog byta om. säger han likgiltigt, utan att lyfta blicken från sin bok. Ron hummar till svar och drar av sig sin t-shirt. Han hade redan lagt fram sin skjorta och den låg hopskrynklad bredvid honom som ett misslyckat kladdpapper någon slängt åt hans håll. Jag rotar reda på alla delar utav klädnaden och lägger allt i en prydlig hög på en del av bordet som inte är täckt av godispapper. Jag drar min slappa kofta över huvudet (jag hade såklart ett linne under) och börjar vika den med omsorg. Ron och Harry har redan börjat knyta sina slipsar ner jag knäppt min skjorta över mitt linne. Med stora svårigheter försöker jag ta av mig linnet utan att dra av mig min skjorta. Den fastnar och gör enormt motstånd.
-Behöver du, typ, hjälp? skrattar Ron.
-Gärna. pustar jag. Han drar försiktigt bort en hårslinga från mitt ansikte och tittar kort in i mina ögon. Han rodnar ännu en gång och ställer dig sedan bakom mig för att kunna hjälpa mig. Han tar tag i det knöliga linnet och börjar försiktigt lirka ur det från kragen. Själv står jag där som ett fån med armarna uppe i luften. Jag känner hans andedräkt i mitt hår och mitt känsliga luktsinne kan känna en doft av mint-tandkräm. Han får till slut av mig linnet och Harry ger ifrån sig en busvissling. Jag tittar på honom med en "du-måste-skämta"-blick och Ron backar undan från mig.
-Tack. mumlar jag. Han hummar till svar och sträcker över mitt slappa linne med en hand. Jag tar emot det och trycker ner det i min koffert tillsammans med mina andra grejer. Jag knyter lätt min slips och tvingas hjälpa både Ron och Harry med sina.
-Vi har knutit de här slipsarna i typ ett decennium nu, borde ni inte lärt er vid det här laget? skrattar jag. Båda ler mot mig till svar och det är skönt att veta att inget har förändrats under alla dessa år ändå. Inte allt i alla fall. Men ibland är ju förändringar bra, och kanske var det bra att jag kände något för Ron. Eller så var det som det kändes; olustigt och jobbigt, men skönt och pirrigt?
Jag är så hemskt ledsen att jag inte skrev mer, men jag hinner inte mer idag! Förhoppningsvis så kommer kapitel 2 vara betydligt mycket längre!
Hoppas ni gillade det ändå!
14 okt, 2013 20:07
|
luna lovegood 21
Elev
|
Fortfarande intresant... Men dubblat med ditt jätte bra kap!
14 okt, 2013 20:59
|
Dark_princess
Elev
|
kap 1 grymt!!
SKRIV MER!!!!
15 okt, 2013 17:59
|
Milk
Elev
|
Ska försöka skriv kort men ofta då :-D
Kapitel 2
Spoiler:
Tryck här för att visa!-Jag kan gå, men den här gången får ni knacka när ni är klara! säger jag halvt skämtsamt och halvt allvarligt. De skrattar fortfarande gott åt det minnet. Jag hade, som vanligt, lämnat kupén så att de kunde byta om i lugn och non akward ro. När de bytt om hade de inte gått för att hitta mig och låta mig byta om, så när vi väl var på Hogwarts så var jag klädd i mina fina JC jeans och var totalt borttappad. Aah, fina minnen. Kupédörren glider tyst igen bakom mig och jag kollar ned i den ödsliga, långa korridoren. Lukten av pumpapaj och godis hänger tung och söt i luften som ett fluffigt täcke över mitt huvud. En svag doft av jord med ett sting av äppelpaj fångar min uppmärksamhet och jag vänder mitt huvud åt höger. Luna står bara några millimeter från mig och hennes regnbågsfärgade, skimrande "glasögon" är vad som fångar min blick först.
-Har du kvar de där? är det första jag får ur mig. Kanske inte det artigaste sättet att börja en konversation på.
-Hej på dig med Hermione. svarar hon med ett leende. Hon tar försiktigtm av sig glasögonen och stoppar lika försiktigt ned dem i hennes stora jackficka. Ur fickan stack det upp både det ena och det andra, och om jag inte hade vetat att Luna är en (väldigt entusiastiskt) samlare hade jag tagit henne för en kleptoman. En liten jingel av hårda knack hörs och jag kan känna vibrationerna från glaset i bakhuvudet. Ibland kan de ta i lite hårt men det är väl bra att de är tydliga. En av de positiva sakerna med killkompisar; de visar allt de känenr tydligt. Jag ler ursäktande mot Luna och gör ett försök till att öppna dörren utan att vända mig om. Luna hjälper mig med dörren och den glider upp lika lätt som förut.
-Tack, och ehm...lycka till med smygsprutt-jakten, antar jag.. jag ler ännu bredare och smiter in i kupén så fort glipan är tillräckligt stor för min kropp. Jag stänger hastigt dörren och pustar ut.
-Bu. jag känner två stora händer på min midja, jag rycker till och ger ifrån mig ett pip som hade kunnat utklassa Piggelin. Jag hör Rons välkända skratt tätt intill mig och jag vänder på klacken. Han är betydligt mycket längre än mig så hans slips är ungefär i jämnhöjd med mitt ansikte.Han står bara några centimeter ifrån mig och jag kan tydligt höra hans ojämna andhämtning. Harry sitter på Rons föredetta plats och frustar ännu värre än Ron.
-Du skulle ha sett din min! gnäggar han fram.
-Haha, jättekul. jag rodnar okontrollerat och försöker ta mig Ron. Efter att de skrattat en bra stund till så försöker jag konversera igen.
-Kupén förvandlas snart till ett kvinnligt omklädningsrum, och vad jag vet så är ni av det motsatta könet. Så schuff schuff! Jag viftar menande med händerna mot kupédörren, vilket ger några förstaårselver en anledning till att bli rädda för mig eftersom de vid den stunden passera. Mitt vilda hår och ansiktsuttryck var säkert nog med bränsle för stackarnas mardrömmar, hehe. Ron och Harry tacklar ut varandra genom det alldeles för lilla dörrhålet. Harry vänder sig om och vinkar med ett sorgset ansiktsuttryck.
-Lycka till med allt! låtsas-snyftar han mot mig.
-Och glöm inte att borsta tänderna! skriker Ron som redan är på väg in i Neville och Dracos kupé, mittemot. Jag skrattar och vinkar. Harry smiter också in i kupén och jag stänger dörren. Med ett lätt klick låser jag sedan, på mugglarviset såklart. Jag drar av mig mina jeans och de följer samarbetsvilligt med. Där har tröjor något att lära sig. De tjocka strumpbyxorna jag tagit från mina mor sitter lika bra som ett andra skinn och jag vrider på mig kjolen. Med mer höfter än förut har det blivit allt mer svårare att få på sig kjolen tack vare det hårda och tighta midjebandet som håller uppe den. Jag knölar ovarsamt ned jeansen i kofferten och känner hur överfull den är. Det känns som om allt ska välla ut på golvet, men jag förhindrar det snabbt genom att trycka igen kofferten med hela min kroppsvikt. Seriöst, jag satte mig på den och tvingade igen låsen. Jag hoppar andfådd ner och klappar belåtet med händerna. Dörren glider inte lika villigt upp den här gången, den snarare går inte upp alls. Kanske för att jag glömde att låsa upp? Ja, så var det. Jag knackar, samma truddelutt som Ron och Harry knackade åt mig, på dörren till Neville och Dracos kupé och väntar på svar utanför. Efter en stund smälls dörren upp och Draco hoppar iväg med en handduk fladdrande efter sig som mantel ned för korridoren. Seamus rusar efter samtidigt som han skriker Batmans themesong. Jag kan inte låta bli att skratta, även fast något liknande alltid händer på tåget.
-Ååh, hej Herm! Dean ler bländande vitt mot mig och jag känner hur jag rodnar.
-Hej..jag kom hit för att röva tillbaka Ron och Harry. Är de fortfarnde kvar, eller har Batman där borta redan kidnappat dem? Jag tittar nyfiket in i kupén men ser ingen av dem.
-Harry är fortfarnade kvar, men... Dean tittar sig nervöst om och slickar sig om läpparna. Han gör en gest år mig som menar att jag ska komma närmare. Jag går in i kupén och märker att inget säte tyngs av en människorumpa utom Deans.
-Han har gömt sig...shhh. viskar han långsamt i mitt öra så fort jag satt mig bredvid honom. Hans andedräkt kittlas och jag fnissar till. Han luat sig ännu närmare och tittar mig djupt i ögonen. Hans ögon är mörkbruna, men glänser av alla möjliga bruna nyanser; som smält choklad av alla tänkbara sorter. Nyanserna verkar till och med ändras och liksom simma runt i regnbågshinnan på honom. Det kändes som att han tittade lika intensivt i mina ögon så jag kände mig inte generad. Vi verkade lika intresserade.
Ganska kort, precis som räknat! Jag kommer skriva nästa kapitel så fort två personer har kommenterat!
Ha det gött!
16 okt, 2013 19:34
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen