Om våra egna liv [privat]

Jaaaaaaadu sanna1324567
Hur ska vi börja?

Jag har ingen aning...

Ska vi typ skriva lite om en vanlig dag i skolan?

Sure c: Kan du börja? ^^

Visst

Kylan tränger in genom min tunna vårjacka. Fan. Varför köpte jag den? Det är höst, inget annat. Jag joggar smått mot busshållsplatsen i hopp om att bussen, även idag, skulle vara sen.
Jag svänger runt hörnet på ett staket och pustar ut. Där står Filip, Alva och Victor. Alla dom går i 8an men jag känner dom väldigt bra. Alva och Filip åkte jag tillochmed till Kroatien med på sommarlovet. Bussen kommer efter några sekunder. Tur att jag sprang, tänker jag bara.
Värmen i bussen tinar upp mina stela händer. Jag sätter mig bredvid Adam från min klass. Han är den ända som åker stadsbuss till skolan. Adam luktar skumt och vi pratar inte alls.
Jag kollar igenom min väska om jag fick med mig allt jag behövde. Nej! Fan! Jag glömde min kofta. Jag kommer frysa ihjäl. Fast det är egentligen inte ett sånt stort problem... Problemet är mina ärr. Det är dom jag vill dölja. Efter 10 minuters bussfärd ut på landet är bussen framme. Från busshållsplatsen till skolan tar det knappt 5 minuter. Jag håller upp dörren för Frida som går i 6an. Vi två är släkt, på något långt håll. Jag lägger grejerna i skåpet och säger hej till Felicia innan jag går och ställer mig vid Celina från min klass och Thea från 7A. Dom sitter på ett bord och pratar med några killar från 6an. En oväntad kram kommer snabbt. Det är Constan, en kort, blond kille från 6B. Jag känner honom inte alls men han verkar vilja lära känna mig. När klockan är 20 minuter över 8 plingar det i högtalarna och en kort stund därefter öppnar matteläraren Anette dörren till vårat klassrum.

Blev rätt långt för att jag hade mycket tid, kommer kanske inte skriva såhär långt sen...

Jag klev på bussen precis när den saktat in och öppnat dörrarna. Jag letar med blicken efter en tom plats, och hittar en ungefär i mitten av bussen. Vid nästa hållplats vet jag att Clara, i min parallellklass, ska gå på, så jag ser till att det är en ledig plats bredvid mig.
Jag satte ner min väska på golvet framför mig och tar upp min mobil ur fickan. Jag satte i hörlurarna, slog på min spellista och förlorade mig i musiken. Jag märkte inte att bussen saktade in, men jag märkte när Clara kom och satte sig bredvid mig. Hon är alltid högljudd och en olycksfågel, så idag så ramlade hon över mig när hon skulle sätta sig. Jag tog av mig mina hörlurar och hälsade på henne.
När vi var framme vid busshållplatsen där vi skulle stiga av så hade vi bara några få minuter kvar, men jag fick gå de där minuterna ensam. Clara hade hittat sina vänner från klassen över, och de sackade efter medan de pratade om helt oväsentliga saker, som den nya frisyren på Emelie, och Alexandras fantastiska nya kjol.
Jag kom fram till skolan med bara några minuters marginal, så jag oroade mig lite över hur det skulle gå för Clara och hennes kompisar.
Jag satte in mina saker i mitt skåp och gick till mitt klassrum. De flesta ignorerade mig, men Nora, Karolin och Ellen, som står och pratar med varandra, hälsar glatt på mig.
Nästan direkt jag kommit in så kommer vår lärare och öppnar dörren till vårt klassrum.