[PRS] Rodnande rosor. (15+)

Mitt och Matizze PRS. ^^


Känsliga läsare varnas eftersom detta roll kommer att kunna innehålla:

* Erotiska kärleksbeskrivningar.
* Allvarligare våld och liknande.
* Starka ord.
* Kärlek mellan samkönade.
* Erotiska scener mellan samkönade.

Ärligt talat det är 15+ om ni inte tror att ni vill läsa om det vi skriver om så är det bara trevligt om vi slipper ta onödig kritik och annat då vi uppenbarligen har varnat er.

Men om ni verkligen vill läsa, så kör hårt!

-

Min mall:

Fullständigt namn: Emanuel Måns ”Emme” Fredriksson

Ålder: 19

Utseende:

Emme hade brunt hår, men efter en omgång sanning eller konka färgades det i en lilasvart nyans på grund av att Emme var korkad nog att välja konka efter att en tjejkompis sagt att hon ville färga någons hår. Han kan upplevas som otroligt blek på grund av färgen på håret ibland, men han är faktiskt inte en vampyr utan liksom svensson-blek om man säger det så. Emme har ljust blå ögon, inte läskigt blå dock utan en ljust himmelsblå färg, men det är troligen på grund av att de inramas av de svarta fyrkantiga glasögonen. Han klär sig i T-shirts med olika tryck, jeans och otroligt slitna röda converse. Ibland – otroligt sällan – bär han även en enkel svart tygjacka. Annars är tröjor och jackor överhuvudtaget ovanligt för Emme att bära vilken årstid det än är. När Emme ska klä upp sig drar han i princip på sig en vit T-shirt, svarta jeans, kavaj och tar det paret av skor han har som inte ser ut att kunna falla sönder närsomhelst. (Svarta joggingskor för att vara exakt.)

Familj&Bakgrund: Emanuel är den äldste sonen i familjen Fredriksson som på ett eller annat sätt lyckats nästla sig in i aktiemarknaden och står därför för en rätt stor rikedom. Emanuel själv är inte helt handfallen på aktiemarknaden och tjänar faktiskt rätt bra ibland. Ibland förlorar han ju också, men i slutändan brukar det gå plus.

Emmes pappa Lars är en 56-årig finansstolle som under hela Emanuels uppväxt lärt honom om ekonomi, matematik, aktier och till och med lite juridik så han skulle kunna läsa avtal utan att bli lurad.
Emanuels yngsta syskon heter Benjamin och denne är 12 år gammal och är mest intresserat av sina tv och dator-spel istället för deras tokiga pappas hopp och drömmar om att någon i syskonskaran ska vara lika finansälskande som han.
Däremellan kommer deras mammas gullegris Deborah som är hela 15 år gammal och går första året på gymnasiet. Deborah koncentrerar sig mest på studier och Emanuel är väl medveten om att hans syster är mobbad i skolan, många gånger har hon ju flytt från dem hem till Emme. Därför är hon även en
av få som har en nyckel till Emmes lägenhet.
Alla tre syskon har samma mamma som är 54 år och hon heter – efter ett namnbyte från Renée – Maria och är helt såld på kristendomen. Under Emanuels år hemma så gick de till kyrkan varje söndag på mammans order. Emanuel fastnade aldrig för det, men det var ju därför han fick sitt namn.
Alla ungarna har bibliska namn och alla ungarnas mellannamn är valda av deras pappa.

Emanuel flyttade hemifrån till en tvåa ungefär två kvarter från sitt familjehem under sitt andra år på gymnasiet eftersom han fått fatt på ett bra deltidsjobb i en närliggande mataffär så han kunde leva ensam. (Numera är han ju en telefonförsäljare som säljer cyklar, han är hyfsat bra på det.)

Hans två syskon brukar båda två glida förbi nu och då eftersom de inte står ut med sina besatta föräldrar. Debby är den som kommer mest och Benjamin dyker upp här och var för att få lite hjälp med läxorna då deras föräldrar egentligen är helt handfallna på annat än deras besattheter.

Emanuel kom på att han var homosexuell i högstadiet när Elias Matsson hånglade med honom på en skolfest i 8:an och hade sex med honom – Emme själv var grovt påverkad men Elias störde honom aldrig igen.
Emanuel dejtade faktiskt en tjej under den tiden som heter Emilia, Emilia är också den tjejen som färgade om hans hår och de är fortfarande väldigt goda vänner. Först kallade han sig bisexuell men efter ungefär ett år insåg han att det inte alls var så och att han verkligen var homosexuell. Emilia var den som fick reda på det först, hon var lite förvånad men var okej med det. Strax efter fick Debby och Ben ta del av hemligheten. Fast alla var rätt okej med det. Emme har fortfarande inte berättat för sina föräldrar, hans mamma skulle ju offra honom till Gud och be om förlåtelse för sitt misslyckande om han gjorde det och pappan skulle troligen stå på mammans sida.

När Emme var 13 började han med parkour och är rätt bra på det, hans taniga kroppsbyggnad har dock bara liksom tillåtit honom till att få markerade mindre muskler och dessa syns inte speciellt bra.

Övrigt: Emme har varit kompis med Emilia sedan 7:nde klass ungefär och det är i Emilias kretsar som Emme faktiskt inte står ut. Emilia är lesbisk och är ihop med en tjej som heter Josephine – kallas Jo – och Emme är singel för tillfället. Speciellt eftersom han har en crush på Noel. Både Emilias föräldrar och Emmes föräldrar tror att Emilia och Emme fortfarande är ett par, vilket fungerar rätt bra för båda parter eftersom Emilia får en bra coverup och Emme slipper snacket om att han måste skaffa en flickvän.
Emilia looks like this:
med klart sjögröna ögon och hon studerar till designer på distans och skriver på två noveller. Emilia arbetar som assistent hos en designer i stan.
Mer rollas fram... I guess.

Mall:
Fullständigt namn: Noel Sandgren
Ålder: 20 (född tidigt på året)
Utseende:


Det är sällan man ser Noel utan en huvlös jacka som antingen gör reklam för det basketlag han spelar för eller för Addidas. Under den uppknäppta jackan bärs en enfärgad t-shirt. Färgen på den kan dock variera. Som grädde på moset går Noel alltid omkring i ett par välanvända urtvättade jeans och ett par extremt ingådda Converse.
Noel är, precis som majoriteten av alla basketspelare, över medellängd och senigt byggd med muskler som sitter slickade under huden och ger känslan av bubbliga klistermärken.

Familj&Bakgrund: Två stycken äldre systrar som fortfarande tycks tro att Noel är tio år gammal. Den ena av de två (Margarett) är arbetssökande medan den andra (Felicia) fått jobb som servitris på en restaurang i staden. Båda systrarna bor fortfarande hemma och är den största anledningen till att Noel bestämde sig för att flytta hemifrån och äntligen få lite ro och livskvalitet. Att slippa erkänna att han bor med sina föräldrar är den andra orsaken. Noel är nämligen uppväxt under väldigt strikta förhållanden med tydliga regler som har lärt honom att vara Uppriktigt stolt över saker som gått bra och skämmas över sånt som uttryckte medelmåttighet, eller till och med undermåttighet. Med andra ord har Noels barndom och uppfostran varit väldigt normal och utan några större incidenter.
Noels familj är på inget sätt rik men kan inte räknas som fattig heller. De tillhör den lyckliga medelklassen, medelmåttorna som man lätt ser förbi. Hans pappa arbetar som idrottslärare och har en mersmak för Doktor Phil. I hans ögon är de viktiga aspekterna i livet en sund livsstil, en hälsosam kost, diciplin och psykiskt välmående. Modern är även hon inne på samma spår även om hon arbetar som undersköterska, därav de månadsenliga psykologiska och fysiska utvärderingarna som följt Noel genom hela hans uppväxt.

Lägenheten Noel bor i är på inget sätt flådig, och det är knappt att han har råd att bo kvar i den lilla enrummaren på källarvåningen som delats upp i flera mindre studentlägenheter. Det är dock nära till campus och idrottshallen vilket gör flytt till ett otänkbart alternativ. Just nu är det bara Noel och hans flickvän Julia som har nyckel till hans lägenhet, även om han har gjort tre stycken extranycklar. Noel har helt enkelt bara varit för skygg och tillbakadragen för att dela ut dem till någon. Julia fick praktiskt taget stjäla en.
Idrott har alltid spelat en stor del i Noels liv då han alltid har tyckt om att försöka glänsa även i lagmiljö. Hans pappa ansåg även att det var bra träning inför framtiden. Basket, handboll, fotboll och Innebandy var de stora intressena som hållit i sig mer än ett år.

Noel Har aldrig behövt gå om något skolår även om det varit nära några gånger då träningen varit som mest intensiv samtidigt som skolans mest komplicerade uppgifter pressade på. I sjuan gick pratet om steroider och annat för att öka prestationen vilket Noel faktiskt nappade på och använde under några av säsongens viktigare matcher. Under av slutet av åttan och nian skärpte Noel dock till sig efter att ha blivit bannad från både fotboll, innebandy och även handboll (mer för att man hört rykten om det hela från de andra idrottsförbunden och bestämt sig för att inte ta några risker med det hela). Med vetskapen att han bara hade en chans kvar och med hjälp av sin envisa natur (plus det faktum att han faktiskt inte var beroende än) lyckades Noel ta sig tillbaka på banan igen utan att behöva gå om och lyckades sopa in tillräckliga betyg för att uppfylla sin dröm att bli arkitekt samtidigt som basketlaget utnämnde honom till årets spelare. För Noel styrkte det förtroendet för faderns tradiga ord om att slåss mot inre demoner och Noels självinsikt och självförtroende ökade markant.

Noel är homofob, eller det är i alla fall vad omvärlden skulle kalla honom. Själv skulle Noel aldrig kalla sig själv vid det namnet, han tycker bara att samkönade par är onaturliga och motbjudande. Det kan ha något att göra med att hans mamma i ett försök att “skydda Noel mot allt ont” Aldrig introducerade annat än “den lyckliga mamma-pappa-barn-familjen”. Noel upptäckte att samkönade äktenskap existerade då han som väldigt kissnödig elvaåring besökte Stockholm och lyckades snubbla in på PRIDE-festivalen. Där lyckades Noel välja just den olåsta toalett som inte var ledig. Synen av vad som pågick därinne är något som förföljer Noel än idag.

Idag arbetar Noel som telefonförsäljare för att kunna betala av hyran på lägenheten och försöker varje månad få pengar över till att kunna konsumera något annat än ELDORADO och EUROSHOP. Det är där Noels flickvän Julia kommer in i bilden. Julia studerar till att bli kock och hon brukar ofta komma över med färska råvaror och laga middag till dem båda.
Julia och Noel träffades genom gemensamma vänner när Julia precis börjat sitt första år på gymnasiet och Noel gjorde sig redo för sitt andra. Deras förhållande utvecklades smärtsamt långsamt från bekanta som tittade på varandra i smyg till det par de är idag - det tog hela ett år innan Noel till slut tog mod till sig och vågade fråga.
Julia ser ut ungefär så här (fast utan hatten) :


Övrigt: Rollas fram antar jag XD

Emme, egentligen Emanuel Fredriksson, står och röker på sin lägenhets balkong och scrollar ointresserat igenom sin alltför långa kontaktlista. Ärligt talat, de få han känner igen är folk han antingen inte vill prata med, är från jobbet eller från universitet. Faktum är att han bara talar regelbundet med sin chef, som han inte vill prata med just nu, sin familj, Noel och Emilia.

Emilia var upptagen med sin tjej ikväll, som tydligen fått ledigt från jobbet för en kväll. Emme kan bara fantisera om vad fan de håller på med just nu. Speciellt eftersom Emilia för ungefär tio minuter sedan skickat ett sms om att hon troligen inte skulle svara i varken telefon eller liknande på några timmar. Den hade haft en bilaga i form av en bild men den hade Emme inte ens ägnat en blick. Lyckligtvis kunde han inte se den direkt då den tog lite extra tid på sig att ladda. Istället hade han skummat igenom sms:et och gått vidare för att göra annat på mobilen.
De andra fem fallen var hans mamma - som han inte gärna vill dra till krogen med, hans pappa – samma där, hans båda småsyskon som är minderåriga och sist kvar fanns alltså Noel.

Noels namn verkar nästan stå ut från alla andra på den mörka displayen och inte bara för att han just nu tänkte på honom. Seriöst, en förälskelse som varat i runt två till tre år är ingenting man bara släpper. Aja, han kanske vill hänga på. Han trycker på ”Noel” följt av mobilnumret och drar ännu ett bloss samtidigt som han lägger sin slitna iPhone 3 mot örat för att vänta på ett svar, eller röstbrevlådan för den delen. Det senare alternativet skulle vara lätt deprimerande dock.

”Ey, ey! Vad tror ni är störst, den här schampoflaskan eller min kuk?” hojtar en av Noels lagkamrater och viftar med sin schampoflaska storlek XL då han stampar in i duschutrymmet.
”Gettin’ real tired of your shit dude…” säger en annan av dem och gör en snabb gest med långfingret innan han återgår till att tvätta av sig svetten.

”Alla här vet att du har en liten kuk så sluta få den att verka ännu mindre!” Noel hinner knappt avsluta meningen innan killen med schampoflaskan har rusat fram och knuffat in honom i väggen samtidigt som han under lösryckta ord försöker hitta något att slå tillbaka med.
”Oh, burn!” Noel lägger upp ett garv och boxar till killen lite lätt på överarmen. Killen instämmer i skrattet han också och vänder sig om för att ta en ledig dusch.
”Vänta bara!” säger han med spelad hotfullhet till Noel. ”Garvar bäst som garvar sist! I will have my revenge!”
”Kom då!” lockar Noel och slår med handflatan mot sin bröstkorg. Men om killen verkligen tänker gå på Noel eller inte får ingen i duschrummet någonsin veta, för just då skär de gälla tonerna av Samsungs standardsignal genom rummet och studsar mot kaklet. Med ett ”shit!” rusar Noel snubblande ur duschen och sveper skyndsamt handduken om midjan innan han rusar iväg till det skåp där han har stuvat sina grejer.

Med fumlande fingrar som till en början är så blöta att de inte uppfattas av skärmen lyckas han till slut få telefonen att förstå att han vill svara i den. Noel hinner uppfatta namnet EMANUEL men hans hjärna kopplar det inte förrän han redan har satt telefonen vid örat och lätt flåsande hävt ur sig standardfrasen ”Noel Sandgren?” Argh, Noel hade gett mycket för att rätta till det misstaget och ha sagt något annat istället, speciellt med tanke på att Emme är så nära att vara hans bästa vän som man bara kan komma. Med den hand som inte håller mobilen i ett stadigt grepp försöker han taffligt få ur så mycket vatten ur sitt bångstyriga bruna hår som möjligt, för att förhindra att telefonen blir förstörd, samtidigt som han förbereder sig på att säga något bättre nästa gång.

Emme lyssnar på... vad i helvete ska han kalla det? Uppringningstonen? Han var nästan redo att lägga på, seriöst, han kan gå själv... han har gjort det förut. Det var bara den här medelålderskvinnan som försökte ragga upp honom som avskräckte honom lite grann. Hon verkade dessutom vara en stamkund eftersom hon alltid hälsar på honom när han går dit. Helt sjukt, vad hette hon nu igen? Eva? Var det Eva? Jo, Eva Lind eller något. Hon hade presenterat sig ett antal gånger för Emme som halvt om halvt förträngt den kvinnan eftersom han är relativt säker på att han faktiskt haft sex med henne en gång. Om det var på grund av alkohol eller om han faktiskt hade lust att ha sin kuk i hennes fitta i en publik toalett mitt i stan. Det var åtminstone där han vaknat efter en fyllefest med kvinnan i samma rum och byxorna nästan helt av. Aja, ingen fara på taket. Emme tog ett test för att kolla om kvinnan gett honom någon könssjukdom och det hade hon inte enligt testen.

"Noel Sandgren?" Blir det som väcker honom ur hans funderingar.
"Jo, jag undrade om Herr Sandgren råkar ha tid att dra till krogen ikväll?" Svarar Emme i en onaturligt artig och förnäm röst som verkligen inte låter som Emme alls. "Nej, men allvarligt, har du lust att hänga med eller kommer jag få sticka ensam dit och dränka mig i billig starköl på egen hand?" Inte för att han faktiskt behöver köpa den billigaste sorten men eftersom han sparar till en bil så måste han spara pengar. Dessutom, han har ett körkort men ingen bil att använda det till. Verkar extremt nyttigt, visst gör det? Emme drar ännu ett bloss så att det troligen hörs till andra ändan av samtalet. Det känns så fruktansvärt bra att känna nikotinet flöda ut i kroppen. Han försökte ju sluta ett tag och har egentligen varit rökfri i runt två månader - sex veckor är mer troligt - så att ta ett bloss kändes rent utav onaturligt bra. Säkert därför han hostat som om lungorna skulle följa med ut vid den första halvan av ciggen. Nu var det bättre dock, han borde inte få ett jäkla hostanfall. Som om någon bestämt sig för att han bara [i]måste[i] ha fel så börjar han hosta. Röken som var i munnen kommer ut i små moln och mobilen håller han på avstånd. Varför måste halsen stocka igen så man får slemhosta? Det är bara korkat.
"Förlåt för det där." Ursäktar han sig neutralt nog och släcker ciggen i askfatet på utebordet.

Noel kan inte låta bli att stöna inombords när han hör Emmes svar. Han antar att det hade varit för mycket begärt att vänta sig att Emme skulle låta det underbara tillfället att retas gå honom ur händerna... eller nåt.
"Herr Sandgren? Brukar du och min farsa dra till krogen tillsammans? Är det något jag borde ha vetat om?" skrattar Noel, mest för att släta över sin egen förlägenhet. "Men du, sa du billig starköl? Hur visste du att det var min favorit?" fortsätter han på samma spår. Inte för att det egentligen är gott med den billigaste sortens öl, men om man vill supa så ofta och mycket som en tvättäkta student (vilket han faktiskt råkade vara) så var priset en viktig faktor. Förresten kändes smaken knappt efter ett par glas...

Noel hör hur Emme liksom drar efter andan på andra sidan luren och per automatik spetsar Noels hjärna hans öron som den alltid gör när en tystnad uppstår och han inte är tvingad att bryta den. Så när hostningarna bryter sig ut ur högtalaren far Noels hand iväg från örat som en raket och han för långsamt mobilen närmare igen medan han väntar på att ljudet och ringningarna i örat ska avta.
"För fan Emme! Antingen så röker man eller så gör man det inte!" bannar Noel irriterat och gnider sig om örat. Jodå, han var väl medveten om Emmes alla misslyckade försök att sluta röka. "Och du behöver fan inte röka när du pratar i telefon!" Som ackompanjemang till vad Noel just sagt hörs hojtanden och skratt från ingången till duschrummet. Noel misstänker att han inte kommer att få ha sin mobil i fred mycket länge till.
"Du, vi tar det här ikväll när du inte kan hosta mig i örat, okej?" skyndar sig Noel därför att säga. "Vi kan väl ses där vid halv sju?" Där. Han behöver inte ens säga namnet. Det finns bara en "krog" i stan som studenter går till, om man inte är datanörd så klart.

”Inte mitt fel att jag råkar ha problem med att ge upp vanor.” Svarar Emme lättsamt trots att han egentligen håller med Noel om... ja, allt han sagt. Emme är väl medveten om att han troligen aldrig kommer sluta röka oavsett hur han försöker. Han vet knappt varför han försöker sluta, han njuter av att känna nikotinet i kroppen. Det är ju bara det att den där tjäran och vad som nu finns i hans billiga ciggar inte är direkt nyttigt det heller. ”Sure, ses där.” Svarar Emme och lägger på.

Mobilen i sig har otroligt lågt batteri och han borde nog försöka ladda den innan han sticker. Emme borde också leta rätt på sitt kort. Han har inga skulder än så länge, något bra med att ha en ekonomnörd till pappa. Man behöver aldrig oroa sig för att ha budgeterat fel precis. Dessutom, han får nästan dagligen ett samtal om att pappan gärna kan komma och hjälpa honom om han behöver det. Han har lärt sig att kontanter är inget man ska ha med, de blir stulna jäkligt lätt när man är fullare än fan och vinglar in i väggen när man försöker stå upprätt. Emme ser på den fortfarande rykande ciggen och trycker ned den lite extra i askfatet. Därefter går han in i den sparsamt möblerade lägenheten.
Ärligt talat ser det nästan ut som om han stuckit till IKEA, tagit så få möbler han kunde och sedan försökt lägga ut dem i lägenheten så det ser rätt okej ut, det är inte som att det är det han faktiskt gjort. Fast på grund av en avsaknad av ljus och annat så märker man rätt snabbt att han bara tagit det allra grundligaste och lagt det någonstans.
Fast han har en stor platt-tv som han fått på en lagerutförsäljning och i sitt sovrum har han en extremt bra stationär dator som han faktiskt köpt för fullt pris. Förutom det har han en specialbyggd bärbar dator som Emilia fixat av sin gamla pojkvän för ett lågt pris. Emme är inte speciellt brydd i dyrbarheter egentligen, men eftersom han har ett intresse i datorspel och hans föregående dator inte hade rätt grafik och liknande för de spelen han ville ha så bytte han snabbt ut den.
Emme går dock till sitt sovrum som ligger längre in i lägenheten och som är ungefär lika stort som en lite större walk-in closet. Hans loftliknande säng agerar nästan som ett tag för hans dator och bredvid den står en garderob lite underligt inklämd. Men Emma bara kopplar in mobilladdaren och börjar leta igenom skrivbordslådorna efter sitt kort. Han kastar en blick på klockan och halv sju är om ungefär fyrtiofem minuter. Då har han åtminstone tid att leta efter kortet.

Klockan är två minuter i halv då hjullåset på Noels cykel klickar igen i cykelstället utanför krogen. Det märks att hösten verkligen har kommit, luften är kylig och solens sista strålar gör sig redo att lämna plats åt gatlyktornas sken. Inte för att Noel egentligen bryr sig. Han är inte här för att beundra den röda solnedgången över stadens höghus. Han är här för att försöka glömma en dålig träning som mycket väl skulle kunna resultera i mindre speltid ute på plan under nästa match. För Noel skulle knappast sitta på bänken hela matchen, det är han helt enkelt för bra för. Precis som många andra i sitt lag hade Noel faktiskt fått en förfrågan om att börja på idrottsgymnasiet för tre-fyra år sedan, något som han varit den enda att tacka nej till. Idrott är ett fritidsintresse, inte ett yrke. Att vara idrottsstjärna är helt enkelt en för osäker framtid, speciellt med tanke på att basket knappast är en av de mest omtalade sporterna på elitserienivå…

Då han rätar på sig och släpper cykeln med blicken motstår han lusten att gå in i den varma krogen ensam. Värmen riktigt smiter ut genom springan i dörren och Noel drar sig diskret lite närmare den samtidigt som han önskar att Emme kunde komma snart. Noel tittar smått irriterat på sitt armbandsur igen, punktlighet är något som han fått lära sig redan som barn och som, enligt hans mening, är ännu viktigare kalla och kyliga kvällar när den man ska möta bara har på sig en t-shirt och en tunnare träningsjacka. Frågan är egentligen vems fel det är… Hur som helst så ändrar det inte på det faktum att punktlighet är viktigt! Det kan vara något fel på Noels ögon men han är nästan säker på att det kommer rök ur hans mun.
Men kanske är Emme redan här? Noel kanske är obotligt paranoid, men tänk om Emme faktiskt gått in utan honom? För att han frös som Noel gör nu? Kanske Noel ska ta och gå in han också? Hans huttrande armar verkar instämma genom att knottra sig men innerst inne vet Noel att det hela bara är en ursäkt för att slippa stå här och vänta, och så lång tid har han ju faktiskt inte stått här. Det är bara det att kylan verkar få tiden att gå ännu långsammare än vanligt. Hans hand söker sig mot byxfickan men hindrar sig precis innan den sluter sig om mobilen i den. Han vill inte bli hostad i örat igen, och tänk om Emme skulle svänga runt hörnet i just det ögonblick som Noel bestämde sig för att sätta mobilen till örat och ringa honom? Nej, det fick vara, Noel tänker vänta lite längre innan han gör något så förhastat. Han är ju trots allt en man och ingen gnällig liten småflicka i tunn sommarklänning.

Emanuel svär aningen åt klockan när han inser att det inte finns en chans att han kan lyckas komma i tid. Fast kanske, han borde egentligen hinna i tid. Problemet är väl egentligen att det brukar ta cirka tio minuter från stället han är på nu och han har cirka fem minuter på sig.
"Helvete, helvete, helvete." Mumlar Emme och rättar till glasögonen samtidigt som han skyndar på stegen en aning. Han beundrar nästan sin förmåga att alltid lyckas missbedöma tiden när han inte vill göra det.

Han svänger runt ett hörn och tvingas trycka sig mot väggen när ett par unga tjejer cyklar förbi i en väldigt långsam och vinglig takt. Den ena är blond, rätt söt och den andra är brunett och ropar något i stil med: "Se upp hur du kör!" och de åker vidare minst lika vingligt. Emme skakar på huvudet och går kvickt vidare.
Än en gång plockar han upp mobilen för att se efter vad klockan är och himlar med ögonen när det är ungefär två minuter kvar och han är fortfarande runt tio minuter bort. Han överanalyserar det här, han beter sig som en tonårstjej förutom att han försöker att inte låtsas om att han är kär i Noel. Det är ju dumt av honom att tro att Noel någonsin skulle göra slut med sin tjej, eller jo, möjligtvis. Fast troligen för en annan tjej om något.

Han svänger igen och inser att han är på baksidan av baren och eftersom Noel inte är där är han säkert på framsidan, perfekt. Emme kanske kan få Noel tro att han stod på baksidan?
"Eller så kan du säga sanningen?" Mumlar en röst i bakhuvudet på honom och Emme himlar med ögonen åt sig själv och går till framsidan istället.
"Tja!" Hälsar Emme och höjer handen en aning när han får syn på Noel som står och väntar samtidigt som han går fram till honom.

[Feel free och gör så att Emme går in eller ngt. x'D]

[Nope, och ännu mer nope. Nu tänker jag bryta vår kedja av novellånga inlägg XD]

Noel nickar bekräftande till svar på Emmes hälsning. Äntligen. Noel skulle aldrig högt erkänna hur lättad han är över att Emme äntligen är där, men han ger den varma dörrspringan ett triumferande ögonkast innan han korsar armarna över bröstet i en avslappnande gest.
"Tja!" hälsar Noel tillbaka och låter ett litet leende leka i hans ena mungipa under de sekunder som det tar hans huvud att nicka bekräftande mot sin polare. ”Snygg tröja”, säger Noel sedan då hans ögon faller på Emmes tröja, mest för att ha något att säga. Han skulle egentligen ha kunnat fråga vart Emme köpt tröjan också, trots att han egentligen inte var särskilt intresserad, men det kändes alldeles för tjejigt och nästan lite… gay.
Om det är något som Noel inte är så är det… gay. Han sväljer, bara ordet får den där… hemska scenen… att flyta upp till ytan igen. Båsdörren som, som i slow motion åker upp och vidgar dörrspringan mer och mer. Färgerna, rörelserna och ljuden… åh herregud; ljuden! Noel stannar med en kraftansträngning sina egna ögonlock från att knipa igen hans ögon och stänger de istället långsamt samtidigt som han drar ett djupt andetag genom näsan innan han vågar öppna ögonen igen.
”Så…” säger han sedan och stoppar händerna i byxfickorna. ”Tänker du ta ett bloss först eller ska vi gå in?”