The hidden history of Hogwarts

Okej, så jag har bestämt mig för att göra en ny fanfiction. Från första början ville jag skriva den på engelska, men ändrade mig, så den blev på svenska istället.
Språk: Svenska
Författare: Jag, Fleur Delacour
Rating: G-kommer inte förekomma så mycket våld,
om det gör så lovar jag att förvarna!
Handling: Är kanske bra och veta lite vad den kommer att handla om. Som ni ser i titeln handlar den om Hogwarts historia, närmare bestämt om de fyra grundarna, Rowena Ravenclaw, Helga Hufflepuff, Salazar Slytherin och Godric Gryffindor. De är alla fyra i tonåren, när en masshysteri bryter ut (vill inte säga mer, kan avslöja rätt mycket då, som är viktigt för storyn). Historien kommer att var uppdelad i fyra delar, en för varje grundare och kommer att heta The lion's roar, The raven's song, The tounge of a snake och The badger's paw's. Sammanfattning: Den handlar om hur grundarnas öden flätades samman och vad det fick för konsekvenser.

Så, tada, här kommer en liten prolog!

Prolog

Den 14 mars 1842

Faran hängde som ett regntungt moln i luften. De outtalade frågorna skockades omkring oss. Det var den fåordiga, simpla meningen som hade upprört alla, fått oss att förstå allvaret i situationen.


“De är inte långt borta.” Premiärministern svalde tungt. Svetten pärlades på hans panna, han ansträngde sig för att le. “Om vi inte tar till åtgärder snarast kan det vara ute med oss. Trollkarlarna är farliga, de finns ibland oss, ingen går längre säker.” Han synade publiken noggrant. Inte kunde väl någon vara trollkarl, den lilla klungan speciellt utvald, previligerade politiker, pålitliga. Ändå hade ministern en känsla av att det var något som inte stod rätt till. Ljusen flackade och kastade långa, hotfulla skuggor över åskådarna. Deras ansikten förvreds.
“Som ni alla vet är utvägen enkel, om ni alla håller med mig om att denna extrema situationen kräver extra styrkor.” En slips rättades till av en lång blek hand, raspandet från de antecknande pennorna som rörde sig över pergament verkade spöklik. Vardagliga saker, som förut inte fångat hans blick, täckte hans synfält, lämnade ringande i öronen på honom. Han fuktade läpparna och tog till orda igen.
“Den plan jag nu kommer att sätta i verket är välbehövlig, annars kommer världen att få känna på magins vrede, och de konsekvenser som kommer får vi ta.” När de sista orden rörde sig över premiärministerns läppar, föll han död ner på marken, och kaoset bröt ut.

Döden var ingen överraskning. Premiärministern hade väntat detta, rädslan för döden hade dämpats. Modet och styrkan Ted Crowe uppammat inför den sista meningen verkade obetydlig. Den vita dimman framför honom välkomnade honom med öppna armar, och omslöt honom, mjuk och mild.

Tumultet fortskred. Den gröna blixten som slagit ner prämiärminister Ted Crowe överraskat alla. Herrarna trängdes i foajén, skrämda av de häxerier som de precis bevittnat. Ingen av dem hade trott premiärministerns ord, förrän det makabra skådespelet satt igång. Det var en ensam figur som stod dold i skuggorna. I handen höll den en lång, spetsig stav. Upphovet till denna hysteri. En trollkarl…