Nothing like us

Titel: Nothing like us
Rating: Jadu. 13 kanske.
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Handling:
" Fattar du inte att det ska vara vi? Att vi hör ihop?" Regnet droppade från mig och jag kisade mot henne.
Hon tittade på mig, skakade sakta på huvudet.
" Varför kysste du henne då?" Sa hon kort och tittade ner i vattenpölarna som bildades runt hennes fötter där vi stod på slottsgården.
Jag knöt händerna, vek mig nästan dubbel av smärta. Tårarna blandades med regn.
" Snälla Hermione, snälla. Jag älskar dig. Jag ångrar allt. Det finns inget som vi. Snälla.." Jag satt på knä i vattnet och hade knutit händerna. Jag bad. Bad att hon skulle förlåta mig.
Hon vände sig om och gick.


Låter detta intressant?

Låter super!

Kapitel 1: Stormen.
Klockan var halv 11. Jag satt fortfarande på knä i stormen. Ja, klockan var mycket över utegångsförbudet men jag orkade inte bry mig.
Det finns ingen som henne och jag har förstört allt.
" Draco Malfoy, vad gör du här ute såhär sent?" Professor Dumbledore kom gåendes med stora kliv.
Jag skakade. Av både köld och sorg. Jag orkade inte svara honom. Han tittade på mig, såg mina röda ögon. Förstod. Sa inget. Hjälpte mig upp och ledde mig in i slottet och upp för alla trappor till fjärde våningen. In i sjukhusflyglen och la mig på en säng.
Jag somnade direkt.

HERMIONE:
Jag satt i min säng i skräddarställning och skrev i min dagbok, jag alltid hade gömd under madrassen.

" Jag fattar inte vad jag gör för fel. Duger inte mina kyssar? Duger inte jag? Han verkade väldigt ledsen ute. Men jag orkade inte stanna kvar, orkade inte se honom. Se honom gråta. Se honom... Allt jag ser framför ögonen är Draco och Cho Chang från Ravenclaw. Tätt ihop, kyssandes. Hans tunga i hennes mun. Hennes händer på hans kropp.
Skärp dig Hermione. Nej, jag kan inte. "

Dagbokssidorna blev sakta blöta. Blöta fläckar. Jag försökte torka dom rena. Tillslut gav jag upp, slog ihop dagboken och låste den. La den under madrassen och kollade klockan. Halv 6. Jag kan lika med kliva upp.
Jag gick in på toan, borstade tänderna och håret. Klädde på mig. Tog väskan och lämnade sovsalen, sällskapsrummet och gick ner till sjön.
Jag sjönk ner på min sten, ja jag säger min sten. Jag sitter alltid på den.
" Mione?" Jag frös till is.
" Vad vill du Cho?" Frågade jag genom sammanbitna tänder.
Hon tittade ner i marken.
" Är det slut mellan dig och Draco?" Jag nickade.
" Jag tror det."
" Va bra då kan jag ta honom." Hon log mot mig och såg glad ut. Hon gick.
Äckliga människa. Dö.

Wow det där var fantastiskt! Fortsätt så! Verkligen jättebra!

Förlorat massor av läsare

Kapitel 2: Come back.
Draco:
Jag mådde piss. La i sängen och skakade. Madame Pomfrey var orolig. Hon gick ofta förbi min säng för att ta hand om andra elever som kom in. Hon tittade alltid lika oroligt. Varje gång.
Jag skakade, mådde illa. Jätte illa.
Tankarna bara snurrade.
" Jag var 12. Började på Hogwarts. Satt i tåget och såg henne. Den vackraste flickan jag sett. Brunt vågigt hår och bruna ögon. Hon var så himla vacker.!"

" Mr Malfoy, snälla prata med mig." Madame Pomfrey stod vid min sängkant.
" Det är ingen idé Madame Pomfrey." Professor Dumbledore kom in genom dörren. " Han är chockad. "
Madame Pomfrey nickade.
" Jag hörde om det. Men vad ska vi göra?" Professor Dumbledore tog ett steg åt sidan och hon stod där. Hon tittade ner i golvet och lekte med sitt hår.
Då började tårarna rinna.
Hennes också.
" Draco, snälla börja prata igen." Hon tittade inte på mig utan fortfarande ner i golvet. Hon mumlade.
Jag bara tittade på henne. Smärtan i bröstet. Det gjorde så himla ont.

HERMIONE:
När Dumbledore bad mig följa med honom trodde jag att det var till hans kontor. Inte till sjukhusflyglen där han låg.
Jag bad Draco att börja prata. Sedan vände jag mig om och sprang. Jag fick sån ångest. Bröstet dunkade, huvudet blixtrade och jag skakade.
Jag sjönk ner i ett hörn av korridoren på första våningen och började gråta.
" Mione, är du okey?" Jag tittade upp. George Weasley stod och tittade förskräckt ner på mig. Jag började gråta ännu mer. George sjönk ner brevid mig och la en arm om mina axlar.
Jag lutade mig mot honom och grät ut. Han strök mig över ryggen.
" Berätta Mione." Jag drog 2 djupa andetag.
" Jag såg Draco och Cho Chang kyssas." George drog mig nämre och sa:
" Mione, vilket as. Kom här." Jag la armana om honom och grät så jag knappt kunde andas. George sa inget. Han höll bara om mig.

GEORGE:
Vilket as. Jag ska döda honom. Stackars Mione. Jag kunde inte säga nåt. Visste inte vad jag skulle säga så jag höll bara om henne och strök henne sakta över håret och ner över ryggen.
Efter en stund lugnade hon ner sig.
" Förlåt George." Jag tittade på henne.
" Det är ingen fara Mione. Ska vi gå och äta?" Hon nickade. Jag reste mig upp och tog hennes hand och drog upp henne.
Vi gick ner till matsalen tillsammans. Jag såg Fred sitta med Angelina en bit ner på bordet. Harry och Ron satt precis innanför dörren.
" Så jag antar att vi ses." Jag log. Mione nickade.
" Det gör vi. Och tack George.
" Det är lugnt." Vi gick åt olika håll och jag satte mig hos Harry.
Jag kunde inte sluta tänka på Draco och Cho...

Jättebra kapitel!

Kapitel 3:
Hermione:
Dagarna gick. Jag såg inte Draco. Jag må vara sårad men jag saknar honom. Jag saknar alla kvällar vi satt vid sjön. Jag låg i hans knä och han pillade mig i håret, alla kyssar. alla kramar. Alla träffar vid maten och så.
Jag suckade.
" Mione, är du okej?" Ron tittade på mig. Jag nickade.
" Jag saknar bara Draco." Han nickade.
" Jag kan förstå det." Han tystnade och Professor McGonagoll började sin lektion i Förvandlingskonst.

DRACO:
" Nu får du faktikts gå på dina lektioner igen Mr Malfoy. Du har fått ettbrev från dina föräldrar." Madame Pomfrey viftade med ett brev hon höll i handen. Jag räckte ut handen efter det. Jag fick det och började läsa.

" Draco, du är en Malfoy. Sluta bete dig som en unge och gå på dina lektioner. Vi gick med på att du får vara med Hermione Granger men absolut inte med att du ska få ligga och lata dig för det tog slut. Det är väl bra? Nu kan du skaffa dig en "fullblod" som Cho Chang. Hon är vacker, smart, generös och väldigt rik. Precis en tjej som skulle passa dig!
Så gå upp ur sängen och börja leva ditt liv som en Malfoy igen. Annars hämtar vi dig! / pappa."

Jag rev isär brevet i ren ilska. Jag hatar pappa, jag hatar Cho Chang. Jag hatar Hogwarts. jag hatar allt. Jag reste mig ur sängen och klädde på mig. Nu var jag för arg för att ligga still. Jag började leta efter Hermione och Cho. Tillslut såg jag dom båda utanför Stora Salen.
" Cho, det är inget mellan oss." Jag gick därifrån mot Hermione som stod med bröderna Weasley och Potter.
Jag såg direkt att hennes ögon tårades när hon såg mig.
" Jag har tänkt" började jag med. " Jag gav dig allt. Allt jag kunde ge dig. Jag är förvirrad. Jag gjorde ett misstag. Men det har du också gjort. Jag gav dig en chans när du kysste Weasley. Var det värt att inte ge mig en chans då?" Hon bet sig i läppen och skakade sakta på huvudet.
" Varför gjorde du det då?" Hon tittade mig rakt in i ögonen. Åh hennes bruna ögon var ännu vackrare när tårarna glittrade.
" För jag skäms. Jag orkar inte veta att jag gjort samma sak. Att jag också varit otrogen mot dig. Att det var med Cho av alla människor. Min vän. " Hennes händer skakade. Jag nickade.
" Förlåt Mione. Förlåt." Jag vände mig om och gick.

Hermione:
Efter hans ord. Det gjorde så ont. Allt var kallt och mörkt. Mina ögon grät, min själ grät, jag grät.
Folk tittade och Cho blängde. Jag tittade efter honom en sekund innan jag började springa efter.
Jag kan inte låta han gå nu.

Jag har tappat så många läsare ;/

Super keep going

Asbra ju! Sluta nt skriva!!!

Kapitel 4:
HERMIONE:
Jag letade efter Draco. Jag gör mitt största misstag om jag låter han gå nu.
" DRACO!" Jag såg han i korridoren på sjunde våningen. Säkert påväg till vid-behov-rummet. Han vände sig om och tittade på mig med tårfyllda ögon.
" Hermione?" Jag sprang ifatt honom och tittade på han medans jag hämtade andan.
" Jag kan inte låta dig gå Draco. Men jag är fortfarande sårad. Men jag kan inte. Jag älskar dig för mycket. Lova mig bara att det inte är något mellan dig och Cho. Snälla lova det." Draco nickade.
" Jag lovar dig allt du ber om Mione. Jag lovar. Det finns bara en för mig. Och jag tittar på henne just nu."

Dagarna gick. Jag och Draco umgicks igen. Smärtan försvann sakta sakta med tiden. Jag såg han däremot inte så mycket eftersom det var lektioner, vi hade olika vänner. Olika intressen typ. Han gillade qudditch. Det gör inte jag för jag är väldigt klumpig på en kvast.
" Mione, ska du träffa Draco ikväll?" Jag tittade upp ur läxboken.
" Varför undrar du Ginny?" Jag fortsatt skriva på uppsatsen jag hade till nästa dag. Hon rodnade.
" Får jag följa med? Jag vill lära känna Blaise." Jag nickade.
" Absolut om du verkligen vill så." Jag slog ihop boken, la ner den i väskan och hoppade upp från sängen. Jag klappade Krumben en gång innan jag lämnade sovsalen och gick med Ginny ner till fängelsehålorna.
" Nervös?" Ginny nickade och svalde. Jag flinade och klappade henne på kinden.
" Ta det ba lugnt." Blaise kom ut med Draco ur deras vägg. Jag lovar, han såg lika nervös ut.
" Hej babe." Draco kysste mig . Efter kyssen vände jag mig mot Ginny.
" Blaise, detta är Ginny Weasley." Han nickade.
" Jag vet." Han log mot henne.
" Ni kan väl prata en stund medans jag berättar en sak för Draco." Båda nickade och började direkt prata om Qudditch.
" Varför gillar alla qudditch egentligen.." Jag suckade och Draco skrattade.
" För det är världens bästa sport." När vi hade gått te Stora Salen så hörde vi en röst bakom oss.
" DRACO VÄNTA!" Vi vände oss om och jag stelnade till.
" Vad vill du Chang?" Hon tittade med ett höjt ögonbryn på våra sammanflätade händer.
" Ehm prata om inatt kanske?" Jag flämtade till och vände blicken mot Draco.
" Ursäkta spottade jag ut mig." Hon log hånfullt.
" Jasså har han inte berättat? Oj förlåt mig." Hon lät inte ett dugg ursäktande. Jag drog med mig Draco därifrån. Draco, som inte hade sagt ett dugg under tiden Cho hade pratat om " natten".
" Vad menade hon Draco?" Han tittade på mina ögon, släppte mig hand.
" Förlåt." Han gick därifrån och lämnade mig.
Ensam, kall, sårad, darrig. Ångest.

DRACO:
Jag gick. Utan att tänka på vart.
" Ey Draco, vart är Mione?" Blaise stoppade mig. Jag ryckte på axlarna och gick vidare.

GINNY:
När Draco ryckte på axlarna fattade jag direkt att något hade hänt.
" Vafan?" Blaise tittade efter sin kompis sen på mig. " Ey Ginny, andas." Jag tittade mig runt.
" Jag måste hitta Mione." Han nickade.
" Jag hjälper dig. Kom." Han tog min hand och vi sprang längst korridoren. Cho Chang och hennes kompisar stod i korridoren utanför Stora Salen och skrattade åt något.
" Vart är Hermione? Vet du det?" Jag tittade på Cho. Hon nickade och tittade på Blaise hand i min.
" Jag råkade berätta om natten för henne." Hon flinade.
" Vilken natt" Frågade Blaise och kollade hårt på henne och spände musklerna. Hon såg rädd ut.
" Natten i Vid-Behov-Rummet jag och Draco hade inatt." Jag tittade storögt på henne. Inte igen.
Blaise fräste. " Vad har flugit i honom? Såra tjejen han älskar för en som bara vill ha hans pengar?" Jag skakade på huvudet.
" Förlåt men din kompis är en idiot." Jag kände tårarna börja rinna. Blaise stannade och tittade på mig.
" Men gumman." Han la armarna om mig och kramade mig. En snabb men mysig kram.
" Nu letar vi!"

Jag har typ ingen fantasi. Det blir bättre. Jag lovar.