En släng av Cancer

Jag har läst lite olika Fanfictions och böcker på senaste tiden, och nu försöker jag liksom blanda lite av allt och skapa en ny story av det. Taggar några random personer. Om nån e intresserad av att läsa så kommentera, och tipsa rimligtvs andra, vill så gärna ha lite fler läsare ♥

Titel: En släng av Cancer
Rating: Jag skulle nog säga att det är någonstans runt Pg, men det beror ju lite på läsaren
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Absolut inte
Handling: Dagen då Susanne Chang (femte generationen) börjar på hogwarts
får hon ett canceranfall. Fyra år senare kommer en cancer-botad och lite underlig Susanne tillbaka till skolan. Men hon får inte ett stort välkommnande av sina Ravenclaw
kompisar, som resten av sin familj skulle ha fått, utan får gå vidare som utstött i Gryffindor.
Hur kommer Susanne klara åren som familjen Changs Cancersjuka skamfläck, och hur kommer den söte pojken Malfoy att påverka detta?

Ska jag fortsätta?

Anyway, lite taggar:
glina2
Fanfiction
Zendaya
Lovisa Granger
Elzyii
Elma00
IdaLovegood
Molly Evans
lumos1
KajsaRC2001

Låter bra!

Det blir ju ännu bättre när Draco är med.
Fortsätt!

Okej, jag fortsätter nog
Lägger ut ett kapitel på eftermiddagen (då jag är en halvtimme försenad t skolan...)

Waiiiiting

Låter bra!

Så, nu skriver jag detta, medveten om att jag har 10 minuter på mig. De fel ni hittar får ni gärna säga till om. Kapitlet är egentligen längre, men jag delar nu upp i två delar, då jag inte har mer tid. Andra kapitel kommer inte vara uppdelade.

Kapitel 1, del 1

- Gryffindor! Hade hatten skrikit. Omöjligt! Det...det fick inte hända! Susanne Chang, Gryffindor. Jag var nu familjens officiella skamfläck. Stelt började jag gå mot det förvånade men glada Gryffindorbordet.
Och sedan blev allt Svart

Fyra år senare:
- Och Susanne, glöm inte...
- Mamma! Vad du en säger, har jag inte glömt något!
- Förlåt älskling. Ha det nu gott på Hogwarts och ta hand om dig!
- Men jaja...

Jag himlade med ögonen och gick iväg från mamma så snabbt jag kunde. Efter att ha letat ett tag hittade jag en tom kupé i det enorma tåget. Leende satte jag mig, och snart försvann perong 9 3/4. Efter fyra år med mugglar-sjukdomen cancer var jag på väg tillbaka till Hoggy.
Suckande slängde jag upp mina fötter på sätet och njöt av lugnet i kupén. Boken som låg uppslagen i mitt knä hette 'Saningar om att dö'. Den var idiotisk, precis som alla andra mugglarproblem. Att de inte visste att deras största problem kunde fixas av en liten pinne. Det var just därför om de fängslade mig, mugglarna och deras påhitt. Det var...vackert. Jag suckade än en gång och började läsa min älskade bok för minst hundrade gången.
~

Okej, så vad tycks? Skriver mer när jag inte är upptagen med att komma försent till skolan

Bra