x-men (Prs mellan mig och SajberFina

Här rollar vi våran egen verision av x-men

Det är vi som rollar här SajberFina och Mily

Mallen

Namn:
ålder
kön
Egenskaper
Krafter
perosnlighet
familj & bakgrund
gillar
gillar inte
övrigt


Namn: Arvid miriko
ålder: Han är 15 år
kön: Kille
Egenskaper: Han kan vara tyst som en mus när han vill
Krafter: Han kan ta kontroll över skuggor och styra folk genom skuggorna
perosnlighet: Arvid är rätt ensam av sig han sitter för det mesta ensam med sitt ritblock. Han pratar aldrig med någon och känner att alla hatar honom.
familj & bakgrund: Hans by bränndes upp när han var liten men hans mamma han lägga honom i en korg och låta honom flyta i väg med floden. Han hittades av en elak kvinna som uppfostrade honom och lärde honom fel saker om världen
gillar; att sitta och rita
gillar inte: När någon stör honom
övrigt: Han är för det mesta ensam och vill inte vara med de andra

Namn: Ray Banister
ålder: 16
kön: tjej
Egenskaper: Sjunger FÖRTROLLANDE bra...
Krafter: Då hon lever i människornas värld vet hon inte så mycket om sina krafter än. Hon har dock råkat sväva vid några tillfällen.
perosnlighet: Blyg och tillbakadragen förutom när hon sjunger. Då vågar hon stå inför fullsatt hus.
familj & bakgrund: Bor i en helt vanlig småstad med sin pappa. Modern lämnade dem för en ny familj och Ray har inte kunnat förlåta henne för detta.
gillar: Allt som har med musik att göra, läsa... och numera sväva... känslan är nästintill obeskrivlig.
gillar inte: Sin mamma
övrigt: ...

Arvid satt i korridoren för sig själv som vanligt han höll i ritblocket medans han skissade fram ett hus. Ett hus som hade sett sina bästa daggar. Han var inne i sin skissning av huset

((Bara en fråga? Är Arvid på "x-menskolan"? För Ray är ju i "vanliga" världen än så länge.))

Ray satt på sin säng med ögonen slutna och benen i skräddarställning. Hon försökte få tillbaka den där känslan som hon hade fått förra gången. Den som var så svår att förklara. Det hade inte gjort ont, men det hade inte varit smärtfritt heller. Hon bara vet att helt plötsligt kände hon en krängning i magen och när hon hade öppnat ögonen svävade hon en dryg decimeter ifrån sängen.
Med en irriterad suck öppnade hon ögonen igen. Hon visste inte hur hon skulle kunna göra det igen. Men hon ville så gärna för känslan i kroppen som uppstod när hon var tyngdlös var en enorm befrielse.

( Han är i den vanliga skolan)


Han ritade lågor så mycket som han kom ihåg av det brinnande huset som en gång var hans hem. Han såg upp när han såg en skugga

((Okej, då säger vi att de går i samma skola?))

Med en snabb blick på klockan hoppade Ray upp från sängen i panik. Hon skulle bli försenad!... igen...
Hon grabbade tag i sin ryggsäck och krängde på sig den i farten nerför trapphuset. Väl ute började hon springa med lärarens röst rungande i huvudet.
"Kommer ni försent igen miss Banister så måste jag tyvärr stänga av dig från skolan. Detta är inte acceptabelt!"
Med andan i halsen gjorde hon en ytterligare koll på sitt armbandsur och kunde fastställa att en avstängning nu var självklar. Men när hon tittade upp igen tvärstannade hon med ett förvånat utrop.
Skolbyggnaden låg ca 20 meter framför henne! I vanliga fall tog det minst fem minuter att springa till skolan, men idag hade det tagit 30 sekunder max....

(Ja så kan vi göra och i samma klass )

Arvid gick in i klassrummet när det låstes upp han satte sig på sin vanliga plats längst bak närmast fönsteret, Han såg ut genom fönsteret han ville inte vara här

((Okej, men då får jag ha gått om en klass ))

Förbryllad över händelsen skyndade Ray in i skolan. Professor Clunk såg en aning misstroget på henne när hon kom in i klassrummet i god tid.
"Bra miss Banister! Lite hotelser verkar fungera bra på dig" sa hon snorkigt bakom ryggen på Ray.
"Äh, håll klaffen!" tänkte hon.
Precis efter det hörde hon ett snabbt skrik, en duns och sedan gapskrattade hela klassen. Ray såg sig förvirrat om och såg hur Mrs Clunk tog sig upp från golvet med en sur min. Stolen låg vält så antagligen hade hon trillat från den.
Ray fortsatte till en tom bänk längst bak i klassrummet medans hon fnissade för sig själv.

Arvid hade en drömmande blick ut genom fönsteret
" Arvid sa Priffesir ckunk med iriterad röst
" Ja sa Arvid frågande
" Uppmärksamhet tack sa Proffesorn

Vad lektionen handlade om brydde sig inte Ray. Hennes tankar var uppfyllda av alla konstigheter som hände på senaste tiden. Först att hon hade lyckats sväva. Och idag att skolan helt plötsligt verkade förflyttats en kilometer. Om Mrs Clunk vurpa i golvet berodde på Ray, visste hon inte. Men det verkade inte vara en tillfällighet att det hände just när Ray tänkte argt på läraren.