Prs mellan Aia och Selma...

Aia

Namn:
Kön:
Ålder:
Familj:
Bakgrund:
Övrigt:

Kopierar rakt av xD :

Mall:
Namn: Evelyn "Eve" Moon.
Kön: Kvinnligt.
Ålder: 17.
Utseende: Med tatueringar, ögonen och allt ^^ om hon nu ska vara häxa kan hon vara en riktig :3 xD Men, minus vingsaken (vad är det egentligen? O.o ) Sedan bär hon alltid runt på ett halsband som föreställer ett pentagram (med spetsen uppåt) Hon är btw 1, 72 m lång.
Familj: Hon har faktiskt ingen riktig familj. Så långt bak hon kan minnas har hon alltid bott ensam. Hennes mamma och pappa är förmodligen döda, och om hon hade några syskon, de likaså.
Bakgrund: Eftersom att hon aldrig har haft en riktig familj så har hon inte bott på ett ställe, utan flera. Men inga barnhem eller så. Nej. För vid fem års ålder råkade hon förtrolla en kråka att prata och har vetat om sina krafter sedan dess. Så därför har hon sedan dess bott själv och tagit hand om sig själv. Och den där kråkan hon förtrollade verkar nästan ha fått evigt liv eller något då han efterhängset har hängt kvar hos henne sedan dess. Just nu har hon och hennes syster i ett ställe under jord som hon sköter om med magi och sånt... Så, det är där hon och kråkan bor. ^^
Krafter: Hon är en naturbegåvning. Mer eller mindre. Eftersom att hon inte har några föräldrar så är hon självlärd i det mesta. Men hennes kråka kan ju flyga, så, liksom, han är smart och går och tjuvlyssnar på andra häxor och berättar sedan för Evelyn. Så ja... En naturbegåvning. Sedan ligger hon elementet luft väldigt nära.
Övrigt: Alla flygande djur har en fallenhet att älska Evelyn och hon misstänker stark att det är på grund av att hon har luft som "huvudelement". Hon är väldigt duktig på det mesta inom magin men är verkligen en äkta naturbegåvning på avancerad blodsmagi (okej, kråkan har dött en gång, så hon väckte sitt blod till "liv" och det blev liksom en ny sorts, mer avancerad blodsmagi där blodsoffer inte krävs varje gång >.< )

[Ugh, tog bort hennes syster, tror jag >.< kanske nämns någon gång ändå... ._.]

Namn: Jenna Faye.
Kön: Kvinnligt.
Ålder: Sjutton år.
Utseende:
Mörkbrunt, långt hår med aningens självfall. Har mörkbruna, gyllene, mandelformade ögon. Tunna, välformade ögonbryn. Munnen är lätt rosa med smala läppar som ofta har ett leende på sig. "Rak" näsa, makerande haka, höga käkben.
Är runt 170 cm. Smal men har fina kruvor. Tydliga nyckelben. Har tunna händer med långa, smala fingrar.
Går ofta runt i höga stövlar, hennes favorit är dem som är rödbruna och går över knäna, tajta jeans i olika färger, linnen, korsetter, spets. Gillar långa halsband, massor med armband och liknande.
Familj:Jenna har endast en far kvar i livet som inte ägnar henne jätte mycket tid. Han jobbar som advokat men Jenna vet inte så mycket mer än det eftersom det hela verkar mycket tråkigt i hennes öron. Jennas mor dog bara några månader efter hennes födsel i en bilolycka eller det var i alla fall vad hennes far sagt. Jenna minns inte henne men hennes far säger att hon fått alla sin mors fina egenskaper och även hennes utseende. Jennas fars familj har alltid varit duktiga på att göra olika trolldrycker. Dessutom misstänker hon starkt att hennes mors familj hade en fallenhet för eld.
Övrigt: -

Namn: Jenna Faye.
Kön: Kvinnligt.
Ålder: Sjutton år.
Utseende:
Mörkbrunt, långt hår med aningens självfall. Har mörkbruna, gyllene, mandelformade ögon. Tunna, välformade ögonbryn. Munnen är lätt rosa med smala läppar som ofta har ett leende på sig. "Rak" näsa, makerande haka, höga käkben.
Är runt 170 cm. Smal men har fina kruvor. Tydliga nyckelben. Har tunna händer med långa, smala fingrar.
Går ofta runt i höga stövlar, hennes favorit är dem som är rödbruna och går över knäna, tajta jeans i olika färger, linnen, korsetter, spets. Gillar långa halsband, massor med armband och liknande.
Familj:Jenna har endast en far kvar i livet som inte ägnar henne jätte mycket tid. Han jobbar som advokat men Jenna vet inte så mycket mer än det eftersom det hela verkar mycket tråkigt i hennes öron. Jennas mor dog bara några månader efter hennes födsel i en bilolycka eller det var i alla fall vad hennes far sagt. Jenna minns inte henne men hennes far säger att hon fått alla sin mors fina egenskaper och även hennes utseende. Jennas fars familj har alltid varit duktiga på att göra olika trolldrycker. Dessutom misstänker hon starkt att hennes mors familj hade en fallenhet för eld.
Övrigt: -

Ska komma med ett "bra" inlägg idag, lovar! x) btw, hon har kvar sin blodsmagi bok x)



(P.s. Visste du att märket på pannan hon har (bilden av din karaktär) betyder "Luft" som i elementet luft? x) )

"Jenna Faye", rösten ekade genom klassrummet och Jenna som låg sovandes över bänken vaknade till med ett ryck.
"Vad?" mumlade hon innan hon insåg vart hon befann sig någonstans.
En våg av skrattsalvor for emot henne och Jenna kände hur en rodnad spred sig över hennes annars bleka ansikte. Jenna kollade sig omkring och möttes av sina klasskamraters ansikten men inte nog med det så stod deras kemilärare, Annika Holmes framför henne med det där irriterande uttrycket i ansiktet. Rynkan som alltid uppenbarandes då hon tilltalade Jenna hade uppenbarat sig mellan de stränga ögonen som kunde skymtas bakom glasögonens tjocka bågar.
"Jenna Faye, har jag inte sagt åt dig att det inte är tillåtet att sova under mina lektioner? Då kan du lika gärna gå hem och göra det."
Jenna drog en djup suck, öppnade munnen för att tala men ångrade sig sedan och stängde den. Det var ändå ingen ide. Hur skulle hon kunna förklara för simpla Annika Holmes vad hon hade hittat på under natten? Ett litet leende spred sig på Jennas läppar då hon bara tänkte på det.
Annika tog detta ett tecken på att Jenna inte hade något att säga till sitt försvar och la armarna i kors över sitt bröst och såg mycket nöjd ut med sig själv.
Jenna däremot greppade tag om väskan som låg invid hennes bänk på golvet och drog den upp på axeln samtidigt som hon reste sig upp.
"Och vart ska du någonstans?" frågade Mrs. Holmes som börjat gå tillbaka till karteden där det stod en brännare på med en glasrör hängandes i sin ställning över.
Jenna skakade lite smått på sitt huvud och kände hur lockarna följde det. Hon älskade sitt långa mörka hår även om hon aldrig skulle erkänna det för någon.
"Du sade att jag lika gärna kunde gå hem och det är det jag tänker göra."
Mrs. Holmes stelande till. Jenna kunde se hur en blodåder i hennes nake, under den perfekta åtstramande knuten vidgade sig något.
"Det kan du inte", sade Mrs. Holmes och vände sig åter igen emot Jenna som nu var framme vid dörren.
Jenn vände sig emot Mrs. Holmes med ännu ett leende på läpparna.
"Jasså, kan inte jag?"
Jenna öppnade dörren. Bakom henne var klassrummet tyst till en ljudlig smäll gick av. Vad det än varit i det där glasröret fick hela klassrummet att lukta. Leendet på Jennas ansikte blev större. Sakta gick hon igenom skolan tomma korridorer och ut genom den enorma skoldörren emot friheten.

[Visste jag inte, *pinsamt*. Tur att hon inte har det märket i pannan för då hade allt blivit fel. x) Vart lär du dig allt?
Ursäkta för ett tråkigt inlägg... ]

[Haha, jag vet faktiskt inte xD Men "eld" är utan det där sträcket precis vid toppen/spetsen, alltså en helt vanlig triangel x) ^^ Och, det var inte "tråkigt" ]



Jag stirrade upp på det jordiga taket. Jag kan knappt minnas besvärjelsen som jag utförde som fick huset att träda fram. Eller, hus och hus är det väl inte. Det är mer som underjordiska tunnlar - osynliga för alla utom mig, och Jenna, de gånger då hon kommer hit. Men hon kan redan vägen, så inga besvärjelser behövs.
Täcket ligget tätt intill min kropp och värmen får mig att känna mig sömnig. Men inte ska jag sova, nej, klockan är säkert mycket.
Med en suck reser jag mig bara för att slå huvudet i Kråkan.
"Ugh!" säger jag medan han kraxar argt.
"Eve! Jag sov! Jag var ute hela natten, visa lite respekt", kraxar han högljutt och jag tar en kudde och kastar den på honom.
"Tyst med dig", muttrar jag och gäspar. Han kraxar lite till innan han tystnar och försvinner ut ur hemmet med hjälp av magisk gång jag "skapat" endast för honom.
Jag börjar gå mot köket för att förbereda min frukost, eller lunch, beroende på tiden.
"Jag borde inte har utfört en månritual igår natt", muttrar jag medan jag svänger till vänster, går lite till och sedan höger. Jag är framme i köket.
Månritualen utförde jag för att det var en sådan vacker måne igår, inte helt full, men nästan. Fast jag ångrar inte att jag var uppe sent, det är jag nästan alltid, det är mer grenen jag slog huvudet i jag ångrar. Bakhuvudet bultar där en bula har tagit form. Jag drar handen genom mitt svarta hår och ser på köket framför mig. Jag rynkar pannan. Sängen är mer lockande, sömn är mer lockande.
"Pannkakor, väck mig när du... ni, är färdiga", säger jag till köket och går sedan tillbaka till mitt rum.
"Jag älskar att vara häxa", säger jag sömnigt medan jag drar täcket över mig. Med en snabb önskan, en tanke, så har jag min blodsmagi bok i handen och kan lugnt glida in i sömnens värld - för andra gången.


[Okej, det blev kort, för ja... nu får jag inte ha internet mer >.< ]

[skriver från mobil så dont judge]

Jenna styrde stegen emot skolan parkering som låg helt öde ifall man bortsåg ifrån den kolsvarta katten som satt mitt på trottoaren som om den väntade på något eller någon. Dess gula, smala ögon naglade sig för en stund fast vid Jennas innan hon bröt ögonkontakten. Håret på Jennas armare reste sig och en kall kår for genom henne. Då Jenna åter igen kollade åt kattens håll var den borta.  Med bestämda steg fortsatte hon fram till den klarblåa bilen som hon fått av sin far då han fått dåligt samvete för att det visade sig att han var tvungen att jobba julafton. Vem hade egentligen ett sådant viktigt jobb att man inte tar sig tiden att ens komma hem? Jenna visste svaret på det. 
Bilens säten doftade fortfarande nytt läder. Jenna styrde emot Eves tillhål. Jenna förstod inte riktigt hur Eve stod ut. Visst hade hon allt hon kunde tänkas vilja ha men att bo under jorden, instängd var känslan som jagade Jenna. 
Sista biten hade ingen väg eller den vägen var inte lämpad för bilar eller snarare någonting. En kråka skri nådde Jennas öron och med ett ryck stannade hon, stelnade till för ett ögonblick. Varje gång förväntade hon sig ett utfall av den sabla fågeln Eve hade sällskap med. Jenna hade aldrig förstått deras vänskap eller vad det än var. Kråkan hade ett flertal gånger försökt hacka ut Jennas ögon som i sin tur gjort saker tillbaka. Hur allt hade börjat mindes Jenna inte. 
I nästa stund föll Jennas blick på en helt normal kråka. Eves hade en annan aura av sorts och fortsatte till hålans mynning. 

Jag vaknar innan köket börjar föra massor med oväsen för att väcka mig.
Jennas energi är något jag är van vid, men det är alltid är överraskning då hon kommer hit. Kråkan tycker inte om henne, och hon gillar inte honom, inte för att jag varför eller så, jag har bara gett upp hoppet om att få ett vettigt svar från honom.
Med en suck drar jag bort täcket, tar på mig en munkjacka och låter sedan boken glida ner i fickan innan jag går bort till köket för att invänta Jenna.
"Gör dubbla portioner ifall hon skulle vara hungrig", säger jag när jag sätter mig vid bordet.

[Ledsen för så sent svar, har haft så grymt mycket med jobbet och livet. Men ska bättra mig.

Vet inte riktigt hur du vill att de ska se ut så hoppas jag inte sabbar några beskrivningar. c: ]

”Det är bara jag”, muttrade Jenna till öppningen som inte var synlig.
Ifall man inte visste vart den fanns så var det omöjligt att komma in, om man nu inte var något av en annan värld. Ett leende spred sig över Jennas läppar då den tanken slog henne. Ifall det nu fanns häxor fanns det då annat också? Jenna hade alltid varit en person som utforskat de övernaturliga även om många inte visste det om henne.
Hålan, som Jenna kallade den var faktiskt inte alls lik en håla. Likt Jenna var Eve något bekväm av sig, varför leva i ett skitigt jordhåll ifall man hade möjligheten att bilda sig ett underjordiskt palats. Nästan som Hades.
De mörkt målade ögonen svepte runt. Man visste aldrig riktigt vad som väntade eller om den förbannade kråkan skulle anfalla vilket hände ganska ofta.
”Eve?” ropade Jenna något frågande och började röra sig emot köket.
Jenna hade alltid gillat Eves mysiga kök även om hon avskydde hålan. De rödbruna stövlarnas klack slog emot golvet med en jämn takt. Så hörde Jenna kråkan och stannade upp för en stund. Hon kollade upp och såg in i dess mörka ögon.

[Haha, det är lugnt ^^ inget skitigt hål precis, så din "beskrivning" funkar ^^ ]

"Hej!" Jag ställer mig genast upp med ett litet leende på läpparna. Jag ler inte ofta, det vet Jenna. Folk som jag nyligen möter brukar endast få ett hånflin till svar. Varför slösa tid på personer man inte känner? Personer som inte ens vet om vad som finns omkring än? Folk som är blinda trots att de har ögon? Det finns ingen som helst anledning till att slösa tid på dem.
Kråkan kraxar lågt.
"Kråkan..." säger jag lågt.
"Men..." börjar han.
"Inga men. Dra här ifrån, eller så kväver jag dig med täcket i natt när du inget anar." Jag brukar inte slänga ur mig tomma hot. Det gör jag inte nu heller. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt döda honom men aldrig lyckats. Han vill helt enkelt inte dö. Eller, det kan bero på att han redan har varit död en gång.
"Det skulle du aldrig göra!" kraxar han men börjar flyga bort. "Du älskar mig!"
"Snacka för dig själv, odåga!"
När han försvinner helt riktas min blick mot Jenna igen. Jag sveper lätt med handen mot den tomma stolen bredvid mig som mer eller mindre endast existerar för Jennas skull. Jag bor ju trots allt helt själv.
"Vill du ha något att äta?"

Jenna mötte Eves diskreta leende och gav henne ett tillbaka. 
"Jag förstår inte dig och den där kråkan. Om du vill kan jag bränna honom igen." 
Jenna hade aldrig skadat Eves kråka och tanken skulle aldrig falla henne in förutom den där första gången då hon inte vetat bättre. 
"Hade inte tackat nej till en kopp te", sade Jenna och höjde menande på ena ögonbrynet. 
Jenna hade plockat ihop eget te precis som hon alltid gjorde och gett till Eve, delvis för att Jenna var där så ofta och delvis för att det var meningen att centrera deras krafter och dessutom lugnade det något. Jenna slog sig ned i en av de otroligt bekväma stolarna och lät en hand smeka halsbandet runt hennes hals. 
"Jag förstår verkligen varför du skiter i skolan. Om bara min far tillåtit det", sade Jenna fundersamt.