Nätmobbning

Vet inte om den här tråden tillhör Datorer eller Off topic, men den hamnade här för tillfället.

Okay, well. Det är såhär att man ska inte nätmobbas, det är inte ok? Är det uppfattat för er? Okok eller? Nej, verkar inte så. Många tar livet av sig. Yolo - you only live once. Fattar ni att ni som nätmobbas kan ta i från folk deras liv? Deras enda liv de lever. Eller, ja whatever, vi vet ju inte, maybe finns det ett andra liv, ett tredje, fjärde osv. Men det handlar inte bara om det. Just det här livet, just denna sekund lever jag EN gång. Och ingen liten feg människa som mår dåligt ska få komma och trycka ner mig på nätet, eller över huvud taget. Ask.fm är väl menat som en bra site där man kan ställa frågor anonymt som kanske är lite pinsamma. Där vågar man skriva att man är kär i personen kanske? Inge mer med det.
Men sen kommer såhääääääääääär mycket nätmobbning också, anonymt hit och dit. Puh, jag är anonym, ingen kommer se vad jag skriver.
Det är inte sant. Mobbas någon kan man ALLTID se vem. Så tänk på det. Ni andra som skriver vanliga frågor som "Favoritfärg?" o allt det dära, oroa er inte Det är ingen som går emot er och vill söka upp er och se vem som skrev frågan. Det är en bra fråga, right? Nätmobbingen måste stoppas och Ask t.ex är till för frågor. Absolut inte hat.
Blev lite svengelska här, förkortningar, men att få ut känslorna på ett eller annat sätt är nödvändigt ibland.
Något du vill säga till en person? Säg det face2face och skit i internet. Tycker ni som säger det så är modiga, sååå mkt bättre än alla andra små flickor som sitter inne under sommarens soliga dagar och skriver saker som är onödigt. Rakt ut onödigt. Gör något med ert liv, gör det. Alltså, please, gå ut och umgås, lär er hur man blir en människa.
Okey, tog i lite hårt, alla är människor. Men gå ut och lär er hur man behandlar medmänniskor. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Ett tips är att tänka efter ifall man skulle kunna gå runt med en tröja där det står vad man skriver på internet. Hade du vågat gå runt med en tröja där det står vad du har skrivit till en tjej på Ask.fm? Hade du klarat det?
Hahah gosh, tack för att ni orkade läsa om ni gjorde det nu.
Och som tidigare nämnt, det var skönt att få skriva av sig med ord, oavsett förkortningar, engelska ord, citat och allt det där. Jag har fått sagt mitt, nu kan du komma med ditt.

Jag orkar verkligen inte mer. nätmobbning borde väl va så 2009 elr? Nänä, tydligen inte, mobbning över huvud taget är såå alltid och det är såå dåligt. svagt.
Yolo är ett ord som i vissa fall är bra - yolo, man lever ju en gång. Därför måste jag unna mig tre glassar idag. Eller två chokladkakor marabou. Nämen, vad vet jag? Det kan vara ngt sånt, men absolut inte när det gäller liv och död.

Okej, det här blev oseriöst med alla förkortningar och yolo, men jag måste få ur mig det och ge er ett budskap. Stör er på det eller inte, jag har fått ut ett budskap om nätmobbning vilket jag faktiskt är stolt över. So well, det var allt antar jag
Vill du dela med dig av tips till andra? Vill du be om förlåtelse till någon du nätmobbat? Fritt fram, här hoppas jag att ingen nätmobbning uppstår.

mobbning av alla slag är fruktansvärt.

Ja verkligen. om det så är något jag ska fajta för och ha försökt göra insatser för så är det mobbning!

"If you have nothing good to say, don't even open your mouth." eller i det här fallet, don't even start typing.

Tyvärr så är det ju så att folk som mobbar andra över nätet känner sig trygga med det. Visst finns det väl personer som är så jävla ovetandes att de tar för givet "ja men ifall jag sitter och kallar dem *insertnegativa,spydigaochnedvärderandesjälsordprecishär* via en hemsida så är det inte alls mobbning... trots allt så kan mobbning bara ske ansikte mot ansiktet och ska helst innehålla en massa slag också", vilket är minst lika frusterande det med. De tar för givet att personen som de beter sig som idioter emot aldrig kommer att stå ansikte mot ansikte med dem (vem vet, en dag står man kanske ansikte mot ansikte med varandra, right?), de tar för givet att inte en jävel någonsin får reda på vem de är - och än värre, de tar för givet i att ingen någonsin KAN ta reda på det (hallå, ip-nummer, snälla, så svårt är det att hitta dig. Din dator heter något så fort den kopplar upp sig mot internet). För dem är internet samma sak som att vara anonym (precis som du påpekade), ett sätt där de kan säga precis vad de tänker, tycker och känner utan att behöva oroa sig över att folk ska veta "jamen oj, det var ju Jocke Svensson som sa det där!".

Detta går väl egentligen för alla, inte bara de som vill skada andra genom att mobba dem. I min åsikt så vågar nog majoriteten av alla som använder internet säga mer än vad man skulle ha sagt ansikte mot ansikte med någon. Vissa kanske helt enkelt är så att de inte vågar säga allt när man är med någon, men när folk inte kan se ens ansikte samtigit som man skriver det (t.ex. här på mugglarportalen, på twitter, vartfan man nu är och skriver något), så kanske det känns bättre... Att man känner sig säker och vet att ifall någon skriver en spydig kommentar tillbaka eller börjar motargumentera det som man själv tycker aldrig kommer att se ifall man bryter ihop och inte kan stå för sin sak trots att man påstår att man kan det.

Nej, jag kan självklart inte stå att prata för alla människor på jorden som använder internet då det gäller mitt ovanstående stycke. Jag utgår helt enkelt ifrån egna erfarenheter. När jag började använda internet var jag inte hel, jag såg mig inte ens som en människa. Därför vågade jag varken prata med folk ansikte mot ansikte, jag vågade inte stå för vad jag tyckte och tänkte. Jag vågade inget. På internet å andra sidan vågade jag säga vad jag tyckte om saker och ting (vi pratar på den tiden när jag bara var medlem på hogwarts.nu än så länge, in case you didn't know that). Visst, jag var fortfarande för feg för att stå upp för mina egna åsikter och ja, jag bröt ihop när folk klankade ned på mig - men det var något som de aldrig fick veta (eftersom de aldrig såg mig när jag satt och grät framför datorskärmen). Efter ett år eller så av att vara ute på en del sidor som skulle vara "barnvänliga" lärde jag mig å andra sidan att stå upp för mig själv, mina egna åsikter och så vidare när jag var ute på internet - vilket var något som jag fortfarande inte vågade än i t.ex. skolan, jag hade inte tagit steget till att ens yttra mig än på den tiden, jag bara tänkte min åsikt när folk frågade runt i klassen vad man tyckte om saker och ting och sedan så sade jag något som majoriteten av alla de andra redan hade sagt ifall någon kom ihåg att fråga mig också. Ja, jag råkade säkert klanka ned på någon precis som folk gjorde emot mig i början när jag började använda internet på den tiden, jag har säkert fått någon att sitta och gråta pga att jag ibland inte tänker mig för med vad jag säger (skriver) så länge jag får fram min åsikt. (förlåt - fem år för sent) Dock märkte jag ju också att folk tydligen märkte att jag vågade stå upp för mig själv och därav började "käfta emot" på lite mindre trevliga sätt (massa nedvärderande själsord, försök till att sno min identitet, etc följde där på i de fotstegen). Till en början så blev jag väl lite sådär "åh, vad kul, någon som vill försöka få mig att bryta ihop igen", så jag vände väl mer eller mindre en väldigt kaxig sida av mig själv utåt vid den tidpunkten (en sida som jag har, men som jag sällan visar utåt pga att jag i sanningens ord skäms över den, dock gjorde jag inte det på den tiden för den sidan fick mig att "känna mig som jag trodde att alla andra kände sig" . Efter en tid började jag å andra sidan dra mig tillbak, jag orkade inte längre argumentera och disskutera med folk om åsikter, etc, etc. Jag visste att jag inte var någon människa som kaxade emot alla stup i kvarten och därav valde jag att återgå till mitt relativt "tysta jag" som bara lyssnade (läste) mer än vad jag lade mig i. Jag kom att leva efter "jag säger min åsikt, låter andra säga sin och sedan är det inte mer med det, alla har rätt att tycka vad de vill och jag tänker inte försöka ändra det". I takt med att jag gjorde det märkte jag att den mån av nätmobbning som folk tidigare vänt mot mig och folks försök till att sno min identitet började minska.

Nu för tiden vet jag egentligen inte hurdan jag är... Jag kan prata, säger den mängden med saker som jag säger i verkligheten när jag står ansikte mot ansikte med folk (dock är jag nog fortfarande så att jag är för "öppen" på internet och nämner sådant som jag aldrig hade nämnt till just vem som helst i verkligeten - så det där med att "man vågar mer på internet för att man mest troligt aldrig kommer att stå ansikte mot ansikte med de som läst vad man skrivit" stämmer fortfarande in på mig när det gäller vissa saker). Men jag är inte längre så att jag försöker skaffa vänner via internet längre, för jag har sedan flera år tillbaka slutat att bry mig om sådana "vänskapsband" till folk. Jag kommer ihåg folk med deras avatarer och användernamn på olika sidor, jag håller koll på ungefär hur folk beter sig, vilka man ska hålla avstånd till och vilka som är helt ok att prata med. Men jag kan inte ens minnas senaste gången som jag faktiskt kom att kalla någon som jag lärde känna via internet för "vän", alla namn och personligheter bakom dem är bara personer som jag en gång mött, vissa som jag har bättre kontakt med än andra... Och i sanningens ord så gillar jag att ha det så, för då slipper jag såra någon som får för sig att jag är deras närmsta och bästa vän och tvärs om. Det är inte mer med det.

Nu så här flera år efter att jag har varit på lite olika sätt under min tid på internet, kan jag väl bara säga som jag tycker att det är - internet är inte så jävla olikt verkligheten. Är man för mycket så kommer alltid någon idiot som hatar dig och försöker göra livet surt för dig. Är du för lite, kommer folk inte att se dig - du kommer inte att finnas. Man måste vara något mitt emellan för att bli sedd men fortfarande lagom osynlig för att få vara i fred. Man måste hitta en balans.

(och oj vad det känns som att jag gick off-topic till och från)

Oj Caius, sicken text.
Nu så här flera år efter att jag har varit på lite olika sätt under min tid på internet, kan jag väl bara säga som jag tycker att det är - internet är inte så jävla olikt verkligheten. Är man för mycket så kommer alltid någon idiot som hatar dig och försöker göra livet surt för dig. Är du för lite, kommer folk inte att se dig - du kommer inte att finnas. Man måste vara något mitt emellan för att bli sedd men fortfarande lagom osynlig för att få vara i fred. Man måste hitta en balans.
Det där är din text. Och yes, den stämmer, men sen finns det ju ändringar.
Anyways, jag kommer inte gå in på alla ändringar nu för det finns så galet mycket. Så well, håller mig till dina ord. Vet inte mer vad jag ska svara, men mobbning över huvud taget är ju något seriöst uselt.