Hogwarts

Det här är min första fanfiction, så efter det här kapitlet får ni komentera om ni vill att det ska komma fler kapitel.

Det handlar om Alyssa Cole som ska börja på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Hon har längtat efter att få börja på Hogwarts, men det visar sig senare att saker inte riktigt är som hon har tänkt sig.


Kapitel 1.Ugglan med brevet.
Ugglan hade äntligen anlänt. Det här var det ögonblick jag hade väntat på i flera år nu.
Jag kastade ifrån mig skeden med mjölk och flingor och rusade fram för att öppna fönstret innan den mörka ugglan flög rakt in i det.
Ugglan gjorde en mjuk sväng runt frukostbordet och landade sedan på min axel där jag knöt loss det ihoprullade brevet och började läsa.
"Vad i all världen har du gjort?" Marchelle-mamma- hade kommit in i köket och såg som förstenad på bordet där min sked låg mitt i röran bland mjölk och flingor.
"Förlåt..." mumlade jag medan jag noggrant stoppade ner brevet i sitt kuvert igen. Ugglan som hade levererat kuvertet bredde ut vingarna och flög graciöst ut genom fönstret igen.
Ljudet av flaxande vingar tycktes ha väckt mamma ur sin plötsliga förstening, för hon såg ut genom fönstret och plötsligt ändrades hennes stela ansiktsuttryck till ett mjukt leende.
"Alyssa, är det där", hon pekade på kuvertet i min hand. "ett brev från 'Hogwarts skola för häxkonster och trolldom?'"
Jag nickade och det förblev en kort stunds tystnad innan mamma skrek av glädje.
"Du ska gå på Hogwarts!" skrek hon och sedan kom glädjetårarna. Jag klappade henne lugnande på axeln medan jag själv bubblade av glädje.

"Hejdå mamma! Hejdå pappa!" Jag vinkade genom fönstret tillsammans med alla andra elever som sade hejdå en sista gång innan hogwarts expressen skulle avgå.
"Hejdå Alyssa!" Ropade pappa tillbaka genom vimlet av alla andra föräldrar.
Motorn startade och tåget rullade sakta framåt, jag vinkade en sista gång innan mamma och pappa försvann ur sikte och letade sedan efter en ledig sittplats.
Jag trängdes runt med min stora koffert i säkert tio minuter innan jag hittade en kupé längst bak som det bara satt tre personer i och gick in.
"Ursäkta? Får jag sitta här?"
En tjej med långt, blont hår och glasögon tittade upp.
"Självklart", sade hon "Jag heter Charlotte Wing förresten, vad heter du?"
Jag satte mig bredvid Charlotte och ställde min koffert på golvet.
"Alyssa Cole." Svarade jag. Jag tittade frågande på de båda två pojkarna som satt mittemot och väntade på att de skulle säga något, vilket de inte gjorde.
"Jag har försökt att få igång ett samtal med dem, men de säger inte ett ord", sade Charlotte som såg vad jag tittade på. "Du är förstaårselev, eller hur? Jag är också förstaårselev, det ska bli så spännande!"

Att Hogwarts var ett stort slott visste jag redan, men det kom ändå som en stor chock när jag och Charlotte gick bland gruppen av förstaårselever in genom den stora träporten och in i det enorma slottet.

Alla stirrade på mig. Hela skolan väntade på vad sorteringshatten skulle säga. Lärare, elever, spöken, talande tavlor, alla tittade de på mig. Jag var tillräckligt nervös som det var utan alla stirrande ögon, jag var den första som satte sig under hatten och mamma ville att jag skulle hamna i Ravenclaw, det visste jag.
Jag visste inte mycket om elevhemmen, men Ravenclaw skulle vara det där alla smarta och flitiga gick, det är klart att mamma vill ha sin dotter där!
Sorteringshatten öppnade munnen och ropade högt och tydligt ut i hela storasalen "..."




Om ni vill ha fler kapitel så får ni komentera!

Å, den verkar ju jättebra! Såklart att du ska skriva fler kapitel!! ♥♥

Tack! Jag ska försöka att få nästa kapitel lite mer spännande om det är fler som vill ha ett till kapitel..?

Duuh?
Asbra, du kan ju inte bara sluta så där!!

Neej, precis! Nu vill vi ju veta vilket elevhem hon hamnar i, och hur det går med allt!! ♥♥

Hahaha! Tack! Nästa kapitel kommer nog om några dagar... kanske imorgon Och tack för era fina kommentarer! ♥♥
Jag gillar alla elevhemmen i Harry Potter, och det jag skriver i mina kapitel behöver inte alls höra ihop med mina verkliga åsikter

Kapitel 2. Det upphittade djuret.
Jag gick trött ner till min sovsal och kastade mig på sängen. Det fanns sammanlagt fem sängar i rummet. Sängarna var fint bäddade och vår packning till Hogwarts stod vid fotänden. Sängkläderna var gula och påminde mig ännu mer om vilket elevhem jag verkligen hade hamnat i. Hufflepuff. Vad skulle mamma nu säga? Jag föreställde mig hennes förvånade och sorgsna ansiktsuttryck när hon fick veta det, hur hon gick till rektorn och vädjade om att jag skulle få byta elevhem...
"Hur mår du?" Jag hade inte ens märkt att någon hade kommit in i sovsalen, men plötsligt stod hon där, en ganska lång och smal tjej med perfekta lockar i sitt chokladbruna hår.
"Bra." sade jag hest. Först nu upptäckte jag att jag faktiskt hade börjat gråta. Jag torkade snabbt bort tårarna från kinden.
"Är du säker?" Frågade flickan.
"Ja", sade jag. Jag förstod egentligen inte varför jag sade 'ja', vem som helst förstod väl att jag inte mådde bra när jag satt och grät?
Flickan sträckte fram sin hand "Dylan Robins", sade hon. "Och du?"
Jag tog handen och skakade den. "Alyssa Cole."
"Jag ska också sova här nere. Jag är jätte glad att jag hamnade i Hufflepuff, det är mitt favorit elevhem."
"Varför det?" Frågade jag.
"Varför inte?" Svarade Dylan. "Vad skulle vara bättre?"
"Ravenclaw?"
"Ravenclaw?" Upprepade Dylan. "Jo visst. Vara fin, smart, alltid göra allt perfekt..?"
"Så är det väl inte? Är de inte bara smarta?"
"Jo, egentligen är dom väl det... men min uppfattning är att de alltid är perfekta." Svarade Dylan. Hon gick fram till en koffert och tog fram sitt trollspö.
"Det är väl inte så dåligt att vara fin och smart?"
"Nej, men jag föredrar ändå Hufflepuff." Dylan snurrade trollspöt lite mellan fingrarna och gnolade lite på en sång.
"Vad är det som är så speciellt med Hufflepuff då?" Frågade jag irriterat.
"Tja... Slytherin sägs vara sluga, ärelystna och kvicktänkta, ingenting för mig, Gryffindor elever ska visa mod och styrka, jag passar inte så bra där, Ravenclaw har vi redan talat om, och Hufflepufflare, mina personliga favoriter, ska vara ambitiösa och godhjärtade."
När Dylan hade tagit sitt trollspö och lämnat rummet lade jag mig ner och tänkte igenom vad hon hade sagt.

Jag vaknade av ett gällt skrik från sängen bredvid min. Jag satte mig käpprakt upp och såg mig om efter vad som hade orsakat skriket. Alla i sovsalen tycktes ha vaknat av skriket och letade, precis som jag, efter orsaken till skriket.
En tjej med kort svart hår stod så långt ifrån sin säng som det var möjligt och tryckte sig mot väggen.
"En...en... en råtta!" Skrek hon och pekade mot sin egen tomma säng.
Alla tjejerna reste sig precis som tjejen med svart hår och sprang skrikandes bort till väggen. Jag däremot gick lugnt fram till sängen flickan pekade på och böjde mig ner.
"Alyssa, vad gör du?" Skrek Dylan förskräckt. Jag som igår hade tyckt att Dylan verkade vara en tuff tjej blev väldigt förvånad av denna komentar.
Jag kröp försiktigt in under sängen och försökte se genom mörkret efter ett tecken på något levande.
Jag fick tag på något mjukt och lyfte försiktigt ut det. En mellanstor brun-beige råtta låg nu i mina händer och luktade med nosen i vädret. Jag hade aldrig varit särskilt rädd för gnagare.
"Titta så söt!" Sade jag och klappade den försiktigt på huvudet.
Tjejen med svart hår skrek till och sprang ut ur rummet med de andra tjejerna hack i häl.
Några minuter senare satt jag inne på rektorns kontor medan de andra var nere och åt frukost. Jag höll fortfarande råttan i ett säkert grepp medan rektorn satt och studerade mig med allvarlig min.
"Så den här råttan var alltså inne i eran sovsal nu på morgonen?"
"Ja", svarade jag kort.
"Fanns det fler?"
"Nej, rektorn. Inte vad jag såg."
"Kalla mig Elinor." Hon log ett litet leende. "För tillfället vet jag inte vad vi ska göra med råttan, men jag antar att vi måste lämna den i skogen där den hör hemma, eller om du hellre vill förvandla den till en vacker silverbägare?"
"Kan jag inte få behålla den?" Frågade jag hoppfullt.
Elinor tänkte efter lite och sade sedan: "Enligt reglerna så får eleverna på Hogwarts ta med sig ett djur. Antingen en uggla, en katt, en padda... eller en råtta." Elinor log igen. "Så du får behålla den."
Glädjen bubblad upp inom mig så fort att jag inte kunde motstå att le och börja skratta.
"Men, du måste ha den i bur. Du får endast ha den utanför buren under din uppsikt, det vill säga att den under natten måste vara inlåst och att du inte får ha den med på lektionerna."
"Nejdå. Tack så mycket rektorn!" Sade jag och sprang glatt fram mot den stora trädörren som ledde ut från kontoret.
"Vänta lite, Alyssa!" Sade rektorn skarpt. Hon trollade fram en gallerbur ur tomma intet och gav den till mig. "Här får du, kila nu ner till frukosten innan lektionen börjar."

Hoppas att ni gillar detta kapitlet!

Åh, så bra det var! ♥

Åh så bra!!!

J'adore!

Tack så jätte mycket! Jag blir så glad av era kommentarer

Vi blir så glada av din berättelse!! ♥♥♥♥