Den Sanna Kärleks Kyssen. - Draurora.

_{Skrivet av Borttagen:}


Kapitel 1.
Tjänsten!


Jag vaknade av att fåglarna kvittrade utanför mitt fönster.
Irriterat tog jag en utav kuddarna och la dem över huvudet.
Jag slöt mina ögon och försökte somna om igen då pappa plötsligt kom in i mitt rum.
Självklart utan att knacka
"Pappa, har du aldrig lärt dig att knacka?" Sade jag, sedan jag tog bort kudden från ansiktet och stirrade ilsket på pappa som stod mållös i dörröppningen med en frukostbricka i handen.
Han harklade sig försiktigt och gick sakta fram till sängen.
"Jag är ledsen, solsken. Jag fixade bara frukost åt dig." Han ställde brickan på mitt nattygsbord och satte sig bredvid mig.
"Ät upp det snabbt, vi ska ge oss iväg om en halvtimme."
Jag tog ett par tuggor av mackan som låg på en liten vit tallrik samtidigt som jag stirrade på pappa.
"Okej." Sade jag och log brett med maten i munnen.
"Seså, gumman ät upp det och fixa till dej." Noterade pappa innan han gick ut ur rummet och jag gav honom en bekräftande nick.
Jag åt upp den goda mackan och drack lite mjölk, sedan gick jag mot garderoben och öppnade den och tog ut mina nya kläder.
Jag satte upp håret i en lång hästsvans, drog snabbt på mig mina korta shorts och tog på mig min svarta tröja.
Drog på några lager mascara för att inte se så trött ut och sedan fick jag vara klar.
Jag gick med långa steg ner till pappa som redan stod och väntade på mig i hallen och han suckade högt när han fick syn på mig.
"Kom igen, gumman. Du kommer att missa tåget." Klagade pappa och jag gav han en allvarlig blick.
Utan ett ända ord så satte jag mig ner på golvet och snörde på mig mina gamla converse och tillsammans gick vi ut till bilen för att sedan åka iväg till stationen.

Det var en bra bit till stationen.
Jag låg med huvudet lutat mot fönsterrutan då pappa drog till med en fejkhostning som väckte min uppmärksamhet.
"Vi är framme, gumman." Hans sorgsna röst fick mig att stelna till och jag tittade med sorgesamma ögon på honom.
Ännu en termin skulle jag lämna honom, jag skulle lämna min pappa helt ensam under några månader tills jag kom hem till jul igen.
"Pappa, jag kommer att sakna dig så mycket." Jag kramade kärleksfullt om pappa, hårt i en bra stund.
"Jag kommer att sakna dig mer." Sade han och kysste mig på mitt huvud sedan drog han sig ut ur min famn.
"Nämen ska vi stanna här i bilen hela dan och missa tåget som åker 10 minuter." Pappa öppnade bildörren och jag såg hur han torkade bort ett par tårar om hann rinna ner från hans ögon.

Solen sken för fullt och det kryllade av människor på stationen.
Pappa gick bakom mig och drog med sig min koffert bakom sig medans jag gick före honom och letade efter Harry, Hermione och Ron med blicken.
Till slut fick jag syn på en tjej som hade kort brunt hår och hon stod vid Ginny och Mrs Weasley.
"Åh titta där, pappa. Där står Hermione, Ginny och Mrs Weasley." Jag pekade åt deras håll och småsprang fram till dem.
Både Hermione och Ginny viskade om något och de brass ut skratt, å Mrs Weasley var upptagen med att leta efter Ron och Harry med blicken.
"Och vad pratar ni om?" Jag log brett mot både Ginny och Hermione som snabbt kramade om mig hårt när de fick syn på mig.
"Rora, vi har saknat dig så mycket." Sade dem samtidigt.
Jag kramade om dem om igen å om igen.
"Jag har också saknat er!" Sade jag.
"Vart är Harry och Ron?" Frågade jag och letade efter dem med blicken.
"Åh, titta där borta. De står där vid din pappa, Rora." Ginny pekade åt hållet där Ron och Harry stod framför min pappa och de pratade med varandra.
"Ska vi stiga ombord tåget?" Sade Hermione och gav både mig och Ginny varsin frågande blick.
Jag nickade som svar detsamma gjorde Ginny och sedan steg vi ombord tåget och började leta efter en tom kupé där vi kunde sitta..

"Harry, Ron. Hur står det till?" Frågade Mr Lantz och log brett mot Harry och Ron.
"Det är bara bra, sir. Hur är det med er?" Sade Harry samtidigt som han skakade Mr Lantz hand.
"Bra, tack för att du frågar. Harry och Ron kan jag få be er om en tjänst?" Mr Lantz tittade allvarligt ner på pojkarna.
"Vad som helst." Svarade Ron honom.
"Ni vet att Aurora är inte vilken tjej som helst? Nu vill jag att ni håller Aurora borta från Malfoy." Mr Lantz's tjänst fick Harry och Ron att stelnade till samtidigt, de tittade allvarligt upp på Mr Lantz utan att säga något på ett par sekunder.
"Som ni vill, sir." Sade Harry och svalde nervöst.
"En sak till, kan ni ge Aurora hennes koffert?" Frågade Mr Lantz innan Harry å Ron började gå mot tåget. ¨
Harry nickade som svar och grep taget om Auroras koffert och som sedan drog den bakom sig.

_{Skrivet av Borttagen:}
Jävligt bra skrivit!!

_{Skrivet av Borttagen:}
As bra !

_{Skrivet av Borttagen:}
DAAAAAAAAMN GIRRL, du skriver underbart! ♥