PRS Wolf & Dragon

Okej Vildvittra

Bra

Namn:
Kön:
Ålder:
Art:
Utseende:
Kläder:
Vapen:
Övrigt:

Vet inte om det är något mer viktigt? Då de inte känner varandra eller? xP

Det blir bra!

Namn: Pazfira (Paz)
Kön: Tjej
Ålder: 13
Art: Hob
Utseende: Halvlångt snövitt hår, isblåa ögon. Hon har lite gråa hårstrån på fötterna och går som alla hober barfota. I pannan har hon en tatuering som ser ut som en röd cirkel
Kläder: Hon klär sig aldrig i kjol och har oftast på sig naturfärgade och enkla kläder samt en brun mantel
Vapen: En enkel dolk
Övrigt: Lever ensam

Namn: Alea Berilan
Kön: Kvinna
Ålder: 17 år
Art: Människa
Utseende:

Ca 170 cm lång, smal, smidig och vältränad.
Har mörkt bruna ögon, ljus hy och rött midjelångt hår.
En tatuering över högra ögat, i form av ett rivmärke av en björn.
Den björn hon lyckats mot alla odds besegra och behålla alla lemmar med.
Kläder: Läder, svart eller brunt, mörka material som skyddar i strid.
Vapen: Två svärd fastsatta på ryggen och en dolk.
Övrigt: Uppfostrad till krigare i Gondors arme.
Fadern och modern döda eller försvunna, hon minns dem ej.

Okej, vem börjar? c:

Börja du ^^

Okaj. ^_^

Jag gnuggade mig på näsan. Solen hade precis gått i moln och jag gäspade. Jag blev alltid sömnig när vädret var grått. Jag kliade mig i nacken och tittade ut genom fönstret. Det var en dag i mitten av sommaren och nästan alla i min lilla by var ute och arbetade i trädgården. Barn rusade förbi under mitt fönster och jag slog igen boken i mitt knä och log.

Det var mitt på dagen och Alea befann sig på borggården där hon hade vapenträning. Hon var glad att hon var född i en tid som denna, nu när även kvinnor kunde bli krigare. Alverna hade redan kvinnor som kunde strida och Eowyn drottning till Rohan var ett typiskt exempel på detta. Alea var blott sjutton år gammal men erfaren eftersom hon redan sedan barnsben varit tränad i stridens konst. Utan vare sig far eller mor var detta något självklart då hon inte alls passat som kökspiga i slottets salar.

Solen tittade fram igen och jag reste mig smidigt upp. Med ett par lätta steg var jag ute i solskenet och lyssnade till fåglarna. Det var bara ett problem; det fanns inga fåglar. Varför var de inte här? Jag stod just och funderade på detta när skogen intill exploderade. En störtflod av orcher rann nerför branten och in i byn. På bara några sekunder hade nästan hälften av husen blivit antända och barnens skratt utbyttes till skrik av smärta och fasa.

Alea hör tornljudet, mannen som blåser i hornet för att samla alla till tronsalen ty Aragorn, kungen skulle tala. På ljudstötarna att döma var det enbart krigarna och det var viktiga saker att dryfta. Aragorn hade sina kontakter och nyheter gick snabbt genom örnarna som förde budskap från näbb till näbb.