{Prs} Tippy & Sofia-Potter

Tippy

Mallen:

Namn:
Kön:
Ålder:
Distrikt:
Intressen:
Personlighet:

Något mer?

Inte vad jag kan komma på
Ska jag börja?

Ja

Thresh~
Jag höll handen hårt mot min systers. Rädd för vad som skulle hända. För vad som kunde hända. Slåttern.. gud vad jag hatade huvudstaden. Hela hunger spelen var onödigt. Ett fiasko. Distrikt 11's eskort kom ut, Pawffie som kom hit varje år för att välja ut en deltagare. Hon hade en ljusblå peruk med en enorm rosett i. Patetiskt.

Jag hade min slotterklänning på mig och mitt hår var uppsatt i flera flätor..
Jag höll i min brors hand

Thresh~
Pawffie pratade på en lång stund om hur trevligt de var att vara här och se våra förhoppningsfulla ansikten. Även om alla visste att hon ville bli uppflyttad till distrikt 1, 2 eller 4. Jag hade bara på mig vanliga kläder, då jag inte såg anledningen med att klä upp mig till något dumt spel. Dock hade min syster en slåtterklänning. Pawffie började med flickorna. Jag höll andan, tyst och hoppades inte att någon utav mina systrars namn skulle ropas upp. Så länge de var säkra kände jag mig nöjd.

" Då börjar vi med tjejerna!" Sa hon
Hon vek upp lappen
" Rue Chantion " sa hon
Jag stelnade till, jag släppte långsamt min brors hand och gick fram

( Vet inte vad hon heter i efternamn )

Thresh~
Det var i alla fall inte någon utav mina systrar. Men en 12 åring. Jag såg hur den sköra varelsen gå upp mot scenen. Jag kände empati för henne. Pawffie fortsatte mot pojkarnas glaskula. Hon rotade länge i glaskulan, och tog upp en lapp. Hon vek upp den sakta.
"Thresh Bawerboth"
Rädsla var det enda jag kunde känna. Jag var rädd för att dö. Rädd för att förlora min familj.

Jag gick upp på scen och pojken kom också
" Så, skaka hand nu " sa hon
Jag sträckte fram min hand

Thresh~
Jag skakade hennes lilla hand. Jag försökte visa mig stark för henne. Jag var 18, men ändå lika rädd som en 5 åring. Snart så skulle vi säga hejdå från familj och vänner. Det var först då jag börja tänka på hur mycket jag skulle sakna Benwithia, min flickvän.