{Prs} Sofia-Potter & Minihäst

Mallen:

Namn:
Efternamn:
Smeknamn:
Kön:
Ålder:
Distrikt:
Utseende:
Intressen:
Personlighet:
Vapen:
Gillar:
Ogillar:
Fobi:
Föräldrar:
Syskon:

Min mall:

Namn: Jack
Efternamn: Ross
Smeknamn: -
Kön: Kille
Ålder: 16
Distrikt: 7
Utseende: Som Neville i Dödsrelikerna
Intressen: Utmaningar och sikta
Personlighet: Snäll och varm om hjärtat
Vapen: En pilbåge med pilar och massor av knivar
Gillar: Att klara sig själv
Ogillar: Krig och skador
Fobi: Djupt vatten
Föräldrar: En mamma som bara bryr om sig själv
Syskon: Lillasyster Nila

Minihäst

Namn: Savanna
Efternamn:Green
Smeknamn: Sav
Kön: Kvinna
Ålder: 17
Distrikt: 8
Utseende: Mörkbrund hår till axlarna. Inte mager då hon vuxit upp i en rik familj. Huden är ljust brun och ögonen bruna. Händerna är små och nätta.
Intressen: Att vara med vänner, killar och sy.
Personlighet: Flörtig. Har lätt till skratt och är en allmänt glad person. Dock är hon mer bister på arenan.
Vapen: Snaror.
Gillar: ( se intressen x) )
Ogillar: Hungerspelen. Att känna sig svag.
Fobi: Nope
Föräldrar: Pappa som är borgmästare i stan och hennes Nany som tagit hand om henne i stort sett hela livet.
Syskon: Inga



Vill du börja vid nedräkningen, eller träningen eller i distrikten?

Vi börjar från början!
Ska vi köra i jag-form?

Visst! Du kan börja?

( Ok )

Jag skulle gå hem, jag gick igenom den långa gränden, det fanns bara fula hus.
Jag gick in i vårat hus och skulle hjälpa Nila att bli fin till utdelningen av Hungerspelen.
Jag tvättade av henne i en liten balja och satte upp hennes hår i en fin knut med en rosett runt, sen gav jag henne klänningen, det var röd med en rosett på ryggen.
Sen var det min tur, jag duschade av mig och borstade mitt hår i en fin bena, jag tog på mig min kolsvarta kostym och min grårandiga slipsen.
Jag tog med mig Nila ut och vi började att bege oss till staden..

Jag stog i slåtterfållan tillsammans med mina bästa vänner Alice och Klara hört tryckte jag deras händer. En lång man med leopardmönster intatuerat på sin blåa hud stod uppe på scenen. Han presenterade sig som Diamant Nelson. Nervöst fnissade jag och mina vänner åt honom. Fullt medvetna om att han kunde vara den som ledde en till en säker död...

Vi ställde oss i kön och väntade.
När det var våran tur så sträckte jag fram handen, ett stick kändes, jag satte fingret på pappret och gick vidare, jag ställde mig på killarnas sida och Nila ställde sig på tjejernas sida

Diamant rotade runt i skålen ett tag innan han bestämde sig för en lapp. Tyst lästa han den innan han harklade sig och sa:
-Savanna Green. Förtvivlat snyftade jag till innan jag snabbt kramade om mina vänner och gick upp på scenen. Som i ett vakum ställde jag mig där och lyssnade på männen. Bara en av de fattiga ungarna. 13 år, egentligen hade han ju haft hela livet framför sig, fram till idag. Inga frivilliga anmälde sig för att byta ut min plats.

Jag tyckte synd om flickan men ändå var jag lättad, det blev inte Nila.
Diamant gick fram till den andra skålen och tog upp en lapp och gick fram till mikrofonen
" Jack Ross " sa mannen
Jag kände mig svimfärdig.
Jag gick långsamt fram till gången
" Jack!" Skrek nån
" Nila!" Skrek jag och kramade om henne
" Hur ska jag klara mig?!" Skrek hon
" Du är duktig, det fixar sig, jag lovar att komma tillbaks " sa jag
En vakt bar upp Nila och två vakter ledde fram mig till scenen

Vi fick säga adjö till våra familjer. Min far var så upprörd att jag knappt kunde säga hejdå. En borgmästardotter. Hur kunde detta ske..? Om han hade trott att hans relativt höga placering skulle hjälpa trodde han fel.
Alma, min nanny var helt förtvivlad. Hon hade kommit rusande in i rummet och dragit in mig i en stor kram mot hennes beniga kropp omfamnade min.
När vakterna kom viskade hon tyst:
-Vi ses snart.
Det ända jag kunde göra var att stirra tillbaks på henne. Innan dörren stängdes hade jag skrikit att jag älskar henne.

Nu satt jag på tåget till huvud stan, det rusade fram i flera hundra kilometer i timmen.