Att ta ansvar för någon annan

Alla har säkert tagit ansvar för någon annan, ibland kanske för att man vill det själv, ibland för att man inte har något val.
Här kan man prata om det!

Jag tog ansvar, ganska mycket ansvar för en ett år yngre tjej när jag gick i ettan i grundskolan. Jag försvarade henne mot de som var elaka, jag försökte få henne att prova på nya saker då hon var ganska blyg.
Men det var inte direkt valt själv, tjejen klängde sig fast vid mig och jag kände att jag inte kunde säga nej. Det var väldigt jobbigt.
Men tillslut så råkade jag uttrycka lite av det till min mor, och hon fick tjejen att sluta klänga sig fast vid mig.

Nu såhär i efterhand, sex år senare så blir jag ganska arg när jag tänker på detta. Jag tycker inte att ett barn ska ta hand om ett annat barn så att man tycker det är jobbigt.

Jag har under mitt liv fått ta ansvar för många olika personer, i mer eller mindre stor utsträckning. Min mamma (från när jag var väldigt liten), mina syskon, mina vänner och även folk som jag inte riktigt känner. Jag är en person som gärna hjälper till. Men det är inte bra för mig att hjälpa till för mycket. För då trycker jag undan mig själv och tänker bara på andra. Och eftersom att jag själv har många och rätt så allvarliga problem så behöver jag egentligen fokusera på mig själv och att bli frisk.

Men det är så mycket lättare att rädda andra, än att rädda sig själv.

Ohja. Det är så lätt att ge folk goda råd, men svårt att följa dem själv. Det är lätt att vara snäll mot andra, men ibland vanvettigt svårt att var snäll mot sig själv.

Jotack, jag vet. Jag har väldigt svårt för att vara snäll mot mig själv. Men ''måste'' vara snäll mot alla andra.